• ak15

    Så rädd

    Förra sommaren så födde jag en pojke som dog i min mage i vecka 18+6 det var jobbigt och traumatiskt nu är jag gravid i vecka 35 har haft mycket jobbigt med foglossning förvärvar (som jag har fått andas mig igenom) ett hemskt dåligt järnvärde ja you name it... Men iaf nu på sistone så tänker jag bara på tänk om bebisen dör i min mage törs knappt andas, det första jag tänker på morgonen är undra om den lever hela dagarna är ångest laddade och jag tänker bara på det :( har försökt prata med bm men hon lyssnar inte :( hon säger bara att jamen allt ser bra ut osv... Har haft super snabba förlossningar förut och är så rädd att något ska hända..... Va ska jag ta mig till? Funderar på o försöka få igångsättning när bebis är färdig osv..,, kan man få det pga sånt här? Jaja min oro är hemsk

  • Svar på tråden Så rädd
  • Anonym (Men)

    Men om du är i v 35 så måste du väl känna sparkar/rörelser varje dag? I så fall vet du ju att h*n lever.

  • Vincit14

    Hej! Jag förlorade min dotter i vecka 40 för 2 år sedan. Jag är nu gravid i vecka 36 och jag kommer inte att få gå hela vägen ens till 39+0 utan kommer att träffa läkare 37+1 för kontroll om det är moget för en igångsättning.

    Jag tänker ofta på min dotter som är i himlen. Har en ständig oro för lillebror som ligger i mage. Har ringt många gånger till förlossningen och varit in dit flera gånger. Har ganska mycket undersökningar med ultraljud för att lugna mig.

  • ak15

    Jo visst känner jag sparkat och det varje dag men det spelar ingen roll... Jag vet hur fort det kan ändras :(

  • ak15
    Vincit14 skrev 2016-09-08 12:17:22 följande:

    Hej! Jag förlorade min dotter i vecka 40 för 2 år sedan. Jag är nu gravid i vecka 36 och jag kommer inte att få gå hela vägen ens till 39+0 utan kommer att träffa läkare 37+1 för kontroll om det är moget för en igångsättning.

    Jag tänker ofta på min dotter som är i himlen. Har en ständig oro för lillebror som ligger i mage. Har ringt många gånger till förlossningen och varit in dit flera gånger. Har ganska mycket undersökningar med ultraljud för att lugna mig.


    Beklagar eran förlust :( det finns inget värre än att förlora ett barn...

    Jag har fått komma in på några ultraljud men jag är så rädd varje gång att dom ska se han död fastän jag känt/ känner sparkar bara någon minut innan ultraljudet....... Så jobbigt när min bm inte förstår mig riktigt... Och jag som aldrig har haft förvärvar förut blir orolig direkt det gör ont... Funderar på att kontakta läkaren som har gjort ultraljud på mig för att berätta min oro....

    Kramar på er
  • Vincit14
    ak15 skrev 2016-09-08 12:31:26 följande:

    Beklagar eran förlust :( det finns inget värre än att förlora ett barn...

    Jag har fått komma in på några ultraljud men jag är så rädd varje gång att dom ska se han död fastän jag känt/ känner sparkar bara någon minut innan ultraljudet....... Så jobbigt när min bm inte förstår mig riktigt... Och jag som aldrig har haft förvärvar förut blir orolig direkt det gör ont... Funderar på att kontakta läkaren som har gjort ultraljud på mig för att berätta min oro....

    Kramar på er


    Vet oron.

    Jag har under denna graviditet varit i kontakt med kurator och samtals kontakt på psykiatrin. Har fått erbjudande att bara komma in på de dropp in tider som finns på mvc för att lyssna på hjärt ljud.

    Alla samtal har hjälpt mycket men framför allt hur förstående alla inom sjukvården är. Har gått både på vanliga mödravården, special mvc.

    Prata med din bm om kanske en remiss för samtal om igångsättning. Under det samtalet så görs en bedömning om man är befogad det och hur allt fungerar.

    Det va så det gick till här, sedan kanske det fungerar annorlunda på andra ställen i landet.
  • ak15

    Ja jag tänkte som så att om jag får en tid för igångsättning så vet jag att det bara är så många dagar kvar osv så kanske de känns lättare? Eller jag vet inte :( alla dagar känns som om dom är flera hundra timmar

Svar på tråden Så rädd