Anonym (Behöver pepp) skrev 2016-09-09 01:36:43 följande:
Hej,
Antar att det finns en och annan kvinna här som brutit med sin - upptagne - älskare. Vore enormt tacksam om ni vill dela med er av hur ni förmådde ta steget (förutsatt alltså att ni var förälskade i karln).
Jag träffar en upptagen man sedan närmre tre år och är, för mina synder, vansinnigt förälskad i honom. Han kommer inte att lämna - sjuk fru och små barn - och har varit ärlig med detta från början. Det är alltså inte ett dugg synd om mig, jag gick in i det här med öppna ögon osv men likväl, behöver råd då jag inte kan förmå mig att avsluta. Någon som lyckats bryta trots att hjärta, hjärna, själ och kropp jublade så snart ni träffades / pratade?
Har varit med om liknande två gånger, ingen av männen var särskilt öppna om att de var i seriösa förhållanden - en uttryckte sig som att det var ett öppet, den andra var väldigt duktig på att ljuga (vilket den andra också måste ha varit då vi höll på i ca 1,5 år). Var störtkär i den som sa att han hade ett öppet förhållande, eller ja, hann falla för honom innan det kom fram att han var i ett förhållande, det var fel, men kunde inte släppa honom.
Efter 1,5 år så tog hans förhållande slut.
Och jag fick reda på att nu när han var singel, kunde han ju knulla runt med hur många han än behagade, hur öppet som helst!
Jag stod ut några månader och han ljög ofc om att han inte höll på med andra. Men någonstans där började jag väl fatta att jag var dum i huvet.
Avslutade med honom då han sa att han inte var redo för ett förhållande.
Nu gjorde jag det över sms då jag visste att jag skulle börja gråta framför honom och inte hade klarat att göra det irl.
Det ironiska är att jag tänkte att han skulle förstå sitt misstag när jag träffade någon ny. Det ännu mer ironiska är att ja, det gjorde han, och han har krälat på alla fyra och hängt mig i häcken ända sedan brytet, vilket är över ett år sedan.
Om det nu kan bli mer ironiskt, så verkar det som att alla som är otrogna tror att de som de är otrogna med själva ska och vill vara otrogna.
Den andra avslutade jag också med via sms - ja taskigt, men kan tycka att den gemensamma respekten försvann när han ljög om att han inte hade ett fast förhållande på, sisådär, 4 år.
Det är svårt att ta sig ur det när man är sådär hysteriskt, hjärtbankande kär, men det är värt det. Han får förstå att du behöver något riktigt, så att han själv inte avslutat det visar inte riktigt på ett gott hjärta känner jag...
