Hjälp! Vad har jag gjort?

Anonym(Sluta)

Tack!! Jag har absolut respekt för mamma och jag skulle aldrig göra något för att göra henne besviken men jag tänkte precis som du, ibland måste man få ha kul. Man mår ju inte dåligt av det man inte vet.

Kolla så att du plockat fram värdesaker du gömt.
Leta under soffa/fåtöljer efter skräp.
Töm papperskorgar, även på toaletten.

Skulle de hitta någon kapsyl eller liknande, så innebär ju inte det att du haft fest, bara att du hade en vän där.
Tänk ut några vita lögner som förklaring om de märker att något är annorlunda.

Sedan är det antagligen så att dina föräldrar är mycket mer förstående än du tror om du skulle berätta, men lite hemligheter får man nog lov att ha som tonåring.

Jag kom på mina tonårstjejer när dom hade haft fest. Genom att kolla i soptunnan.... Föräldrar är smartare än man kan tro ;)
Det som var värst var att de, istället för att fråga om lov eller åtminstone erkänt, hade festen i smyg. Så jag tycker att du ska berätta att du haft fest, både för ditt eget samvete och slippa oron att du blir påkommen

Jag vet inte om jag klarar av hur besvikna dom kommer bli på mig. Jag funderar på det, men det känns som om jag kommer såra dom mer än göra dom arga.

Tror du att de hade varit mer förstående? Jag är osäker, vet inte om jag vågar.

Jag tycker du skall våga. Se det som en lärdom i att "våga stå för vad man gjort". Mycket viktig kunskap att ha med sig i livet. Det blir alltid bäst om man inte smiter undan sitt ansvar.

Jag blev påkommen en gång när jag var yngre genom att mamma hittat fimpar i blomkrukorna. Nu kanske ni inte rökte inne men folk kan ändå ha lagt kapsyler eller annat skräp där.

Varför frågade du inte om du fick ha fest? Du låter ju smart och relativt ansvarstagande som ex plockade undan, låste rum och höll sån ordning att inget är förstört eller har försvunnit. Du kunde ju ha lagt fram det för dina föräldrar.

Jag hade aldrig fått tillåtelse, även om vi skulle varit typ 5 personer. Varför jag ens hade fest vet jag egentligen inte men. 

Äh, berätta! Det visar väl på mognad att du bestämt dig för att inte göra om det och det faktum att du faktiskt berättar vad som hänt. De flesta har väl festat till det när föräldrarna var bortresta. Jag var tvungen att berätta då någon galning haft sönder handfatet. Hehe.

Jag hade också fest en gång som blev lite smått stökig. Det spyddes t ex i soffan och på soffkuddarna. Att röja undan spåren blev ett stort uppdrag. Soffkuddarna luktade ju spya. Köpte någon sorts spray som var tänkt att friska upp doften av textil och sprayade. Men då luktade kuddarna tydligt av den där sprayen istället.

Vilken ångest jag hade när pappa sedan var hemma igen och lade sig i soffan för att kolla på TV. Han låg ju med huvudet precis på de stinkande kuddarna. Ofattbart att han inte reagerade på lukten.

Någon dag senare åkte jag ändå dit. På en liten, liten bagatell. Självklart hade jag inte låtit någon sova i min pappas sovrum. MEN någon hade fått tillåtelse att gå in och vila där en stund. Då hade denne vinklat persiennerna, och jag hade glömt att vinkla tillbaka dom. Det var ju helt omöjligt att förklara varför persiennerna var vinklade, så det var bara att erkänna allt.

Ville inget särskilt med detta men... Lycka till TS! ;)

Du är tonåring! Gör du inte värre saker än så borde dina föräldrar vara nöjda. Min tonåring får ha fest, under ordnade förhållanden. Vi resonerar som så, att hon bor här med. Vi får ha fest därför får hon ha det. När någon i hushållet vill ha fest kollar vi med alla i huset om det är okej och sätter upp gemensamma regler.

Dina föräldrar verkar inte ge dig samna respekt som du ger dem?!? Har det hänt något innan eller gillar de inte fester?

Mitt råd, berätta inte men gå inte under om de räknar ut det. Säg i så fall att du ville berätta men inte kände att du kunde för att du inte trodde de skulle respektera att du ville ha vänner över. Föräldrar tycker det är jobbigt när barn inte har förtroende för dem och kan i så fall se sin egen skuld i ditt uppförande.

Slut ord. Det är krig i Syrien, det är en katastrof !!! En fest där inget blev förstört, det är en bagatell.

Kram på dig

Haha, så sant. Mår inte lika dåligt över det längre och än så länge har de inte märkt. 

Men jag håller din text i tankarna! Kram.

Så länge de bärande väggarna står kvar är det inte någon fara. Alla har vi varit unga.

Jag trodde något hade hänt, men inget har altså gått sönder ens en gång? Är nog ingen fara. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bli misstänksam om alla sopkorgar inne var tömda och det var för välstädat. Lämna lite (vardagligt skräp) framme?

Minns en gång i tonåren när en granne kom över dagen efter, tittade sådär hånleende på mig och berättade för pappa att jag minsann haft fest kvällen innan när de var borta. Oh jag trodde jag skulle dö. Då hade vi dessutom bara varit fem-sex städade tonårstjejjer som käkat pizza och lyssnat på musik. Bästa av allt, jag hade tillåtelse! Och min pappas nöjda min när han sa till grannen: "Jaha, min dotter hade frågat om lov faktiskt. Jag kan inte tänka mig de störde er mer än ni störde oss förra veckan när en av era gäster kraschade genom våran häck i fyllan!" Oh så kul, var en avskyvärd granne. Tyckte synd om hans barn.

Haha, tur att jag inte har sånna grannar. 

Ska jag vara ärlig antar jag att det var mest bakis-ångest kanske, men jag mådde verkligen dåligt över det. Jag satt ensam hemma i ett mörkt hus och skrubbade bort alkohol från golven samtidigt som jag pratade med mamma i telefon och sa att det hade varit en lugn kväll. Men de har inte märkt nånting än och jag har inte speciellt dåligt samvete längre.

Som du säger, inget gick sönder och de har inte ens märkt att någonting har hänt så jag har väl egentligen inget jag behöver ha dåligt samvete över :)

Eloge till mina grannar dock som inte sagt ett knyst! Det var ändå runt 50 pers hemma hos mig.