• Anonym (orolig)

    Vi har inte sex längre-han tar inte tag i problemet.

    Hej! 
    Jag känner att jag kommit till en återvändsgränd i min relation, och verkligen inte vet vad jag ska ta mig till. 
    Jag och min kille har varit tillsammans i ca 2 år och nu kan man säga att sexlivet har svalnat, eller det är sjukt kallt och för att vara ärlig så närmar det sig nollpunkten. Gissningsvis har vi gått från att ha sex två/tre gånger i veckan till att ha sex högst en gång i månaden de senaste tio månaderna. 

    Vi hade bra sex tidigare och vår relation är nog som de flestas, den har upp- och nedgångar men alltid så finns där kärlek. 

    Jag vet att han har det stressigt på jobbet i omgångar, att han inte tränar, snusar och tar ofta några öl med kollegor eller vänner, allt som enligt forskningen tydligen hämmar sexlusten. Så det finns uppenbarligen massor av saker att arbeta med och potential för oss att vända skutan så att säga. 

    Men saken är den att han inte verkar vilja ta tag i problemet. 

    Jag är ofta den kommunikativa personen när det kommer till problem, och i det här fallet känns det som jag har prövat allt, jag har testat alla anfallsvinklar på det, Jag har;
    frågat om nått är fel, om jag kan bli mer attraktiv för honom, om han ska testa kosttillskott, inte tagit upp det alls på väldigt lång tid, haft "sexförbud" (för att minska krav och press), jag har gråtit, och varit lättsam om det. 
    Kort sagt det känns som jag har testat ALLT för att vi ska kunna prata om det, jag har stärkt fram en hand tusen gånger om och alltid mötts av ett ointresse.  

    Det enda som jag rimliga jag kommer fram till är att han inte vill ta tag i problemet eller diskutera det . Och det kan bero av två anledningar, antingen han tycker det är så sjukt obekvämt att prata om eller att det är jag som är hans problem. 

    Det sista alternativet är såklart det värsta scenariot, och det är just det som jag målar upp i mitt huvud, att jag inte duger och att det bara är en tidsfråga tills han kommer att lämna mig. 

    Nu känner jag inte att jag längre kan ta upp ämnet fler gånger, att jag nått någon slags gräns av vad som är vettigt i den här envägskommuniktationen. 

    Så vad gör jag nu? 

    Någon person tänker säkert nu; Ge honom den här texten, fråga honom; "Så vad gör jag nu?". Tyvärr är jag ganska övertygad om att han inte kan svara på den frågan, och om jag inte mins fel så har jag lagt fram det ungefär så här en gång tidigare. 

    Jag vill att det ska funka för oss två men jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Så snälla ni där ute, har ni några råd?

  • Svar på tråden Vi har inte sex längre-han tar inte tag i problemet.
  • Anonym (aa)

    om han har komplex från skolduschen skulle väl det ha märkts tidigare i er relation, från starten? Det låter inte som det. 

    Om det är något så tror jag mer på stress från tex arbetet, att han är trött i kropp och knopp och då försvinner ju sexlusten. 
    Så blir han stressar bör du tar upp det just för att han är medveten om det. Klassiskt problem för många. 

  • Anonym (orolig)

    Bra poäng! Nej, utifrån mina tidigare referenser är hans penis i högsta grad normalstor. En gång så öppnade han upp sig och pratade om det, och jag försäkrade honom så gott jag kunde om att jag uppskattade det han var utrustade med. 
    Jag tror verkligen att han förstår att jag tänder på honom och uppskattar honom precis som han är, men kanske räcker det inte. 

    Det känns inte som jag är i en position idag där jag kan ta upp det igen, jag är helt enkelt rädd att jag skulle bli för jobbig. 

  • Anonym (orolig)

    Han vet om vad stress kan göra med sexlusten, och att träning motverkar stress och ger ork. Han har övervägt att börja träna igen för att orka mer i jobbet, inte i sängen.
    Är så himla trött på att han inte tar tag i det, känns som han lider av "lumpen-syndromet", det där när män och kvinnor tycks leva på gamla bravader från lumpentiden, saken är det att han ändå på nått mirakulöst sätt kan anses ganska vältränad. 

    Så ska jag; köpa nya trosor och slänga ut en krok (med risk att bli nekad och tära på min självkänsla), försöka prata om det igen (med risk att han inte vill prata om det), eller bara vänta? 

  • Anonym (man)
    Anonym (orolig) skrev 2016-09-15 16:58:28 följande:

    Nu refferarar jag till er alla tre; :)
    Jag tror nog ändå han ser det som ett problem, det känns som han blir upprörd av att jag tar upp det för att det kanske finns en underliggande stress, osäkerhet. Jag talar om för honom varje dag att jag tycker han är fin/underbar/snygg/attraktiv, jag tar initiativ till sex. Tyvärr tror jag inte han nappar på bil-movet, han verkar inte vilja att jag tar några initiativ till sex alls. 
    Vi var båda väldigt sexuella när vi träffades, men hans lust dog och inte min verkar det som. 

    Det kanske är ett stukat självförtroende om stånd eller något liknande för honom, men jag har aldrig upplevt att vi har det problemet. Jag vet att han sagt att han blev mobbad i skolduschen och kanske är det nått från då som ligger och gror? 


    Det spelar ingen roll om han är medveten om problemet, så länge han inte är villig att ta tag i det, dvs vilja göra en förändring så kommer inget hjälpa. Om du är alkis, fullt medveten om det men inte vill eller orkar göra något åt det spelar det liksom ingen roll för din omgivning att du är medveten om det, de kommer fortfarande få leva med konsekvenserna av ditt missbruk.
  • Anonym (orolig)

    Hej igen! Kom just hem ifrån jobbet och hjärtat tog ett lyckoskutt, där stod han i träningskläder och skulle ut och springa!!! :) Kan inte fatta att det hände just idag, magiskt! :D

  • Anonym (stor)

    En man som inte har sex med en eller som ständigt är kåt är väl inget att ha? Dumpa säger jag bara...

  • Anonym (lider med dig)
    Anonym (orolig) skrev 2016-09-15 19:11:49 följande:

    Hej igen! Kom just hem ifrån jobbet och hjärtat tog ett lyckoskutt, där stod han i träningskläder och skulle ut och springa!!! :) Kan inte fatta att det hände just idag, magiskt! :D


    Vad roligt att höra. :) lycka till.
  • ManiLund

    Alltså...att du hjärta tar glädjeskutt över att han tar en träningsrunda...

    Förutom att han inte vill knulla, hur mår han för övrigt? Är han glad? Vill göra saker? Lekfull? Lycklig? Den minskade sexlusten kanske bara är ett symtom?

    Eller är han sig själv för övrigt?

  • Anonym (orolig)

    Ja, vid den här punkterna så får man glädjas åt de små sakerna :) Tror att träningen är ett stort steg i rätt riktning för att han ska börja ta hand om sin kropp och känna sig bekväm naken.

    Han mår varierat får jag en känsla av, ofta lättirriterad men en livsnjutare, ibland får jag en känsla av att han längtar tillbaka till studentlivet. Av oss två är jag den mer grubelsamma, kanske längtar han efter en mer lättsammhet hemma.. Men jag försöker bryta hemma myset med vänner, golf, rodd m.m. Jag tror dock att om vi hade mer sex så skulle vi uppskatta varandra på ett annat sätt och där få in en lättsamhet.

    Vi pratade igår, och han sa att han vill ha mer sex men att han inte ser det som att vi har ett problem idag (får inte ihop ekvationen) sen blev han irriterad och ville inte prata om det. Jag sa att det är vår gemensamma utmaning men han tar på sig en stor del av det tror jag.

  • Anonym (nico)
    Anonym (orolig) skrev 2016-09-16 10:59:16 följande:

    Vi pratade igår, och han sa att han vill ha mer sex men att han inte ser det som att vi har ett problem idag (får inte ihop ekvationen) sen blev han irriterad och ville inte prata om det. Jag sa att det är vår gemensamma utmaning men han tar på sig en stor del av det tror jag.


    Det han menar är - tror jag - att han gärna skulle ha mer sex om det inte innebar något arbete. Dvs sex är kul, men det är inte värt att anstränga sig för. Därför vill han gärna ha mer sex, men eftersom det skulle kräva en del jobb så är det inte värt besväret och därför heller inget problem att det inte blir av. Det är bara en prioriteringsfråga.

    Jag tror många som inte vill ha sex känner ungefär "sex kan vara skönt, men det är ännu skönare att ligga i soffan och mobilsurfa/zappa på tv:n, så jag gör nog det istället".

    När de väl har sex känner många "oj det är skönt ju, varför har vi inte sex oftare", men tröskeln för att komma dit är såå hög. Man måste tänka på snusk, man måste ta av sig kläderna, det blir kladdigt, och usch.
  • CatMan

    Jag har läst tråden med nyfikenhet.

    Det är roligt att han har börjat springa och förmodligen insett att han behöver ändra sin situation och inställning. Jag håller tummarna för er.

    Jag och min fru har problem med att hon inte är sugen på sex och har blivit tjock. Jag har försökt få med henne på promenader, men hon orkar inte gå ut. I torsdags stötte jag på en fd arbetskamrat utanför ICA när jag väntade på frun. Han tittade på hennes mage frågade när vi ska få barn. Hon är inte gravid. Jag tänkte då att hon slulle få en tankeställare och börja röra på sig. Icke, det händer inget.

    Jag förstår att din man har svårt att prata om känslor. Hur är din man i övrigt. Är han glad, romantisk och gillar att bryta rutiner. Hur är han när ni åker iväg på utlandsresa?

  • Anonym (orolig)

    Tråkigt att höra att hon inte tar tag i det, kanske vill hon men att det känns för tungt? Ofta tror jag många känner att det är som ett berg att bestiga att ta sig ut på första löpturen, men om man bryter ner målet i mindre bitar så brukar det gå bättre. Det kan t.ex. börja smått med korta promenader och träningskläderna på, och sen kanske man lägger till 50m löpning (du kanske kan säga -"Kom vi springer 50meter, det är så uppiggande"!). Ofta märker jag på min partner att han oftast kommer för sig att träna när jag gör det, av stress eller inspiration vet jag inte, men det verkar funka. :)

  • Anonym (orolig)

    Däremot så känner jag en sån frustration just nu, jag kan bara inte förstå eller ursäkta honom för att han inte satsar mer på oss på det intima planet, att han inte motiveras av att jag vill!

    Hans omotiverade inställning får mig att känna att han tar mig för given. Hur många gånger vi än pratar om det så verkar han inte fatta att han måste ta tag i det hela innan det här blir en orsak till att vi skulle förvandlas till vänner.

    Vi är två mysiga personer, vi pussas och kramas, men att ta steget till något sexuellt om det så bara är ett hångel verkar helt omöjligt! Han är så fokuserad på att det ska vara rätt stämning, men ibland kanske man bara måste anstränga sig lite extra för att skapa den, speciellt i vår situation, just det tror jag inte han fattar eller orkar med....

  • Anonym (man)
    Anonym (orolig) skrev 2016-09-21 23:14:04 följande:

    Däremot så känner jag en sån frustration just nu, jag kan bara inte förstå eller ursäkta honom för att han inte satsar mer på oss på det intima planet, att han inte motiveras av att jag vill!

    Hans omotiverade inställning får mig att känna att han tar mig för given. Hur många gånger vi än pratar om det så verkar han inte fatta att han måste ta tag i det hela innan det här blir en orsak till att vi skulle förvandlas till vänner.

    Vi är två mysiga personer, vi pussas och kramas, men att ta steget till något sexuellt om det så bara är ett hångel verkar helt omöjligt! Han är så fokuserad på att det ska vara rätt stämning, men ibland kanske man bara måste anstränga sig lite extra för att skapa den, speciellt i vår situation, just det tror jag inte han fattar eller orkar med....


    Som sagt, det går INTE att förändra människor TS, de kan bara förändra sig själva DU kommer aldrig kunna förändra honom...

    Been there, done that....i mitt fall var det inte sexet som var problemet, vi nuppade som kaniner, det var andra saker som ställde till det för vårt förhållande... och jag upplevde exakt samma frustration som du.... varför kan hon inte bara?.. Det är ju så nära, om hon bara kunde försöka? Vi pratade och hon sade sig förstå och höll med, nästa dag var de business as usual, ibland kunde hon till och med göra ett försök, det höll i sig i några dagar sen var hon tillbaka på samma spår. Vi gick till 2 olika familjeterapeuter och varje gång sa hon sig förstå och skulle göra en förändring... höll i sig någon vecka sen var hon tillbaka på samma spår. Det är oerhört jobbigt att hela tiden få upp hoppet och bli besviken igen, när detta repeterats hundratals ggr så tappar man lite varje gång, till slut finns inget hopp kvar.

    Det tog mig 3 år att inse sanningen i uttrycket "man kan inte förändra människor, de kan bara förändra sig själva". Tidigare har jag alltid haft inställningen att bara man samarbetar och kommunicerar så kan man lösa alla problem, men idag tror jag inte längre på det, det krävs även en till väldigt viktig komponent... vilja, samarbetet och kommunikation utan vilja är ganska verkningslöst, man trampar bara vatten på samma ställe och kommer ingenvart.

    Jag säger inte att du ska lämna på stört, jag säger att du bör iaf börja tänka på att en förändring kanske aldrig kommer ske, att du ska inse att du aldrig kommer få honom att förändras, det kan han bara göra själv. Du kanske borde sätta en tidsgräns? har ingenting skett fram tills dess så kommer det nog aldrig ske.
  • Venica
    Anonym (orolig) skrev 2016-09-16 10:59:16 följande:

    Ja, vid den här punkterna så får man glädjas åt de små sakerna :) Tror att träningen är ett stort steg i rätt riktning för att han ska börja ta hand om sin kropp och känna sig bekväm naken.

    Han mår varierat får jag en känsla av, ofta lättirriterad men en livsnjutare, ibland får jag en känsla av att han längtar tillbaka till studentlivet. Av oss två är jag den mer grubelsamma, kanske längtar han efter en mer lättsammhet hemma.. Men jag försöker bryta hemma myset med vänner, golf, rodd m.m. Jag tror dock att om vi hade mer sex så skulle vi uppskatta varandra på ett annat sätt och där få in en lättsamhet.

    Vi pratade igår, och han sa att han vill ha mer sex men att han inte ser det som att vi har ett problem idag (får inte ihop ekvationen) sen blev han irriterad och ville inte prata om det. Jag sa att det är vår gemensamma utmaning men han tar på sig en stor del av det tror jag.


    Fast det är ju väldigt tråkigt att han säger att ni inte har ett problem, för det har ni ju. Om ena partnern inte mår bra, oavsett vad, så har båda ett problem och ansvar att prata om det. Om man älskar varandra och vill att partnern ska må bra. Du vill ju att han ska må bättre. Du saknar sexet, det är ett problem. Han stoppar huvudet i sanden genom att säga så, det är oansvarigt tycker jag.

    Jag tror du måste gå vidare ex samtalsrådgivning (rekommenderas starkt). Oavsett orsak så är det inte bra att INTE kunna prata om det.
  • Anonym (Krille)

    Men vadå. Killen är uppenbarligen inte intresserad av sex, det ändras inte av några träningsrundor eller samtalsterapi. Tyvärr har TS åkt på en riktig nitlott. Har man inte lust så har man inte. Och har man inte lust så blir det helt meningslöst att jobba på det. 

    Ham lär inte ha så stora förutsättningar att hamna i ett lyckligt förhållande eftersom det för dom flesta innebär att man förväntas ha sexuell attraktion till varandra. 

    Ledsen TS, men kan inte ge dig stort hopp...  Det finns massor av kåta män därute som kan ge dig mycket bättre uppskattning.

  • Anders 386
    Anonym (man) skrev 2016-09-22 11:05:38 följande:
    Som sagt, det går INTE att förändra människor TS, de kan bara förändra sig själva DU kommer aldrig kunna förändra honom...

    ...............
    Det tog mig 3 år att inse sanningen i uttrycket "man kan inte förändra människor, de kan bara förändra sig själva". Tidigare har jag alltid haft inställningen att bara man samarbetar och kommunicerar så kan man lösa alla problem, men idag tror jag inte längre på det, det krävs även en till väldigt viktig komponent... vilja, samarbetet och kommunikation utan vilja är ganska verkningslöst, man trampar bara vatten på samma ställe och kommer ingenvart.

    Jag säger inte att du ska lämna på stört, jag säger att du bör iaf börja tänka på att en förändring kanske aldrig kommer ske, att du ska inse att du aldrig kommer få honom att förändras, det kan han bara göra själv. Du kanske borde sätta en tidsgräns? har ingenting skett fram tills dess så kommer det nog aldrig ske.
    Tyvärr är det nog så att vi inte ens kan förändra oss själva. Det finns ingen av/på knapp att trycka på om man önskar större sexuell lust. Vi får nog tyvärr dras med våra gener, och till viss del även med vår inprogrammerade världsuppfattning.

    Vi får leva med det vi har . och försöka hitta en partner som matchar våra behov. Upptäcker man att man gjort ett felaktigt val så får man stå ut med verkligheten och leva onöjd - eller försöka hitta ett bättre alternativ. 
  • Anonym (Orkar)

    Hej,
    Vi har varit tillsammans i 12år nu och vi är inte ens 40 än, vi har gått genom en hel del som har löst sig så småningom men vägen hit har varit tuff.
    Första året hade vi normalt sex liv sedan efter 2-3:e året börjar det avta tills idag då vi har sex max 1-2 gånger per år, idag kommer jag inte ens ihåg när det hände senast. Jag har gått genom alla faser ni har beskrivit från att vara ledsen, arg, skylla på sig själv, känna sig oatraktiv..... Men felet ligger i att han kan inte fått stånd längre oavsett med viagra eller utan, detta gjorde att han tappade lusten helt och hållet. Han har varit öppen med det, han sökte hjälp, bytte till andra tabletter men tyvärr utan lycka.
    Jag vill inte få honom att må dålig mer än han gör så jag håller mina känslor för mig själv. Jag har gett upp att det kommer bli ändring och valt att stanna kvar i förhållandet när allt annat funkar mellan oss.

  • CatMan
    Anonym (Orkar) skrev 2016-10-06 21:45:47 följande:

    Hej,

    Vi har varit tillsammans i 12år nu och vi är inte ens 40 än, vi har gått genom en hel del som har löst sig så småningom men vägen hit har varit tuff.

    Första året hade vi normalt sex liv sedan efter 2-3:e året börjar det avta tills idag då vi har sex max 1-2 gånger per år, idag kommer jag inte ens ihåg när det hände senast. Jag har gått genom alla faser ni har beskrivit från att vara ledsen, arg, skylla på sig själv, känna sig oatraktiv..... Men felet ligger i att han kan inte fått stånd längre oavsett med viagra eller utan, detta gjorde att han tappade lusten helt och hållet. Han har varit öppen med det, han sökte hjälp, bytte till andra tabletter men tyvärr utan lycka.

    Jag vill inte få honom att må dålig mer än han gör så jag håller mina känslor för mig själv. Jag har gett upp att det kommer bli ändring och valt att stanna kvar i förhållandet när allt annat funkar mellan oss.


    Har din man kollat så att han inte har problem med hjärtat eller är på väg att få diabetes?
  • Anonym (Orkar)

    Kattpappan
    Han har redan diabetes, så det finns mycket att göra om inte nån som sitter i samma sits och kan tipsa oss.

Svar på tråden Vi har inte sex längre-han tar inte tag i problemet.