Gravid trots blödningar?

Jättesvårt att säga, tyvärr. Som du verkar ha koll på redan så kan det vara vad som helst. 

Mina första två återföranden fick jag noll blödningar förrän jag slutade med Lutinus. Jag blev inte gravid någon av gångerna men fick ändå ingen blödning förrän jag slutade med progesteronet. 

Tredje återförandet plussade jag på min TD men började blöda strax efter samma dag. Blödde väldigt väldigt sparsamt i flera veckor, och det visade sig tyvärr vara ett mycket tidigt missfall. Ingen smärta, ingen störtblödning, noll dramatik. 

Fjärde återföringen började jag blöda strax före TD. På TD fick jag ett starkt plus men fortsatte att småblöda, så jag var säker på ännu ett missfall. Dock fanns där en liten böna med pickande hjärta på VUL i v. 8. Blödningarna slutade helt när jag slutade med Lutinus i ca v. 9/10 och jag födde en frisk och fin liten dotter i februari :) 

Min erfarenhet är alltså att blödningar varit ett gott tecken, båda gångerna har jag varit gravid, men det är så olika för oss alla. Kasta inte in handduken än i alla fall, utan försök så gott det går att ha is i magen tills du testat på onsdag. Det kan vara helt i sin ordning. Förstår att det är fruktansvärt jobbigt med ovissheten och kasten mellan hopp och förtvivlan, men rent krasst betyder blödningen egentligen ingenting. 

Jag håller tummarna hårt för ett plus på stickan för dig! 

Tack för ditt svar!! Hoppas verkligen på ett plus men tyvärr tror jag nog det är kört.

Har också tidigt missfall med mig i bagaget. Jag började småblöda lite, testade plus, plusen blev inte starkare. Jag googlade massor om blödningar i tidig graviditet ich missfall. Det som stod var att blödningar tidigt är ganska vanligt. Är det bara lite blod brukar det inte vara någon fara, men kombinationen blod + mensvärk brukar vara värre. Med det sagt så ska du komma ihåg att det finns MASSA undantag till detta. Så egentligen finns inget annat än att vänta kvar... Som vanligt med andra ord. Håller tummarna för dig och hoppas på bebis!

Hur går det för dig TS? <3

Hej, är i samma läge som du var för ngn vecka sedan. Helt hopplöst. Ruvardag 10 börjar alla tankar och knäpphet uppkomma. Ska blödingen komma/ska den inte. Hur ska man klara detta igen om det inte funkar. Vet inte vem som kan förstå.

Usch, det är inte roligt att ruva när oron slår till :( Blöder du? Eller vad händer? "Bara" oro? 

Tänk inte för mycket på "nästa gång". En dag i taget när det är jobbigt, eller kanske bara en timme i taget. Märkligt nog klarar man väldigt mycket mer än man tror. Jag kände så också många gånger, att jag inte skulle överleva ett bakslag till. Ändå gjorde jag det. Ta inte på dig all världens sorg om du inte vet att så är fallet (vilket du faktiskt inte vet än). 

Förändring kan komma omedelbart. Ena dagen visste jag att jag aldrig skulle få barn, att ännu ett IVF-försök gått åt helvete. Nästa dag stod jag där med positivt test och väntade min fantastiska lilla dotter. Poff. Livet kan vara nattsvart idag, kanske även imorgon, men när det äntligen händer händer det plötsligt. Den gången kan vara denna, det kan vara nästa. Ett som är säkert är att det inte kommer vara så här för evigt. 

Tack för ditt svar, förstår egentligen att det är så. Allt har sett bra ut, förhoppningsvis kommer det att funka ngn gång. Blöder nu lite.. Detta är bara en sådan terror.

Terror är rätt ord. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis. För de allra flesta går det vägen förr eller senare. Inte till särskilt stor tröst när man är mitt i ovissheten om man ska vara en av de många som lyckas eller en av de där få som inte gör det, jag vet, men det mesta tyder på att det kommer gå bra för er. Skulle det mot all förmodan vara så att det inte kommer gå för er hjälper det ingenting alls att börja sörja det redan nu - tvärtom. Skulle det gå illa behöver du din styrka där och då. Än så länge vet ni inte om det kommer att gå eller inte, så ge inte upp hoppet än.

Hatar det där jäkla blodet. Vet inte om du läste vad jag skrivit tidigare i tråden, men jag har blött båda gångerna jag plussat och inte blött alls när det blivit negativt. Jag säger inte att det är så i ditt fall och vill inte tvinga på dig hopp när du kanske vill få sörja ifred, men jag vill påpeka att man inget vet förrän man testat. 

Svarar i alla möjliga trådar :) Ja, hata det jäkla blodet. Trodde väl aldrig jag skulle hamna i detta. Så jäkla sopigt :)

Skönt att höra att hoppet inte är helt ute men svårt att släppa in hoppet. Känns som om det går åt skogen varje gång jag börjar hoppas