Nackspalt 4,8 mm
Hej,
Efter två helvetesveckor så behöver jag få skriva av mig då jag trots sambo, familjer o vänner känner mig oerhört ensam i detta nu.
Jag har två fullt friska barn sedan tidigare och har just fyllt 38 år. Vi hade inte planerat ett tredje barn men blev så glada när vi fick veta att det skulle komma ett syskon till. Kubb-testet har inte varit aktuellt tidigare men nu nämnde min sambo det iom min ålder och för att vi redan har två barn att ta hänsyn till ifall något skulle visa sig vara alvarligt med fostret.
Jag var hos bvc för 2 veckor sedan för att bekräfta hur långt gången jag var vilket då visade v.13. UL visade att allt såg bra ut och när KUBB-testet skulle göras så var både min sambo o jag så lugna o såg fram emot att få se den lilla. UL gjordes på SÖS och enligt UL såg allt bra ut fram till barnmorskan skulle mäta nackspalten. Hon såg direkt att den var större än vad den borde vara. Hon vart helt tyst och nämnde in ens ordet nackspalt. Hon sa bara att hon såg en svullnad på nacke och en bit ned på ryggen och att vi skulle komma tillbaka dagen efter för att få träffa en läkare.
Vi förstod ingenting. Menar du att det du ser inte är bra? Att det du ser är ovanligt? Vad menar du? Jag vill inte säga något utan ni får ta det här med en läkare imorgon. Det enda jag kan säga är att detta är ovanligt.
Hela rummet blev tyst, tomt, kallt.. Vi blev helt lämnade o allt bara rasade när vi kom ut från byggnaden. Jag bröt ihop totalt o tusen frågor snurrade i huvudet.
Sambon åkte till jobbet o jag åkte hem. Jag grät o grät, tog hand om huvudvärken o grät igen. Sen googlade jag. "Svullnad på nacke foster". Nackspalt..kromosomavvikelse..downs syndrom..hjärtfel....
Ringde direkt till SÖS och efterfrågade nackspalt i mm o de svarade att vår bebis hade 4,8 mm.
Dagen efter träffade vi överläkaren och en barnmorska. UL visade att allt stod rätt till med moderkaka, hjärta vad de kunde se, ryggrad osv..men nackspalten, 4,8 mm. Inte bra sa läkaren. Det här skulle kunna vara antingen Downs eller Turners.
Hon rabblade därefter medicinska termer och förkortningar. Min sambo o jag bad om en mer tydlig förklaring, varken han eller jag är läkare. Ännu mer otydligt..
Jag ställde frågor och direkt högg hon på att jag googlat runt. Ja vad sjutton tror du att man gör när man blivit lämnad med information om att det inte står rätt till med ens barn i magen och när man blir lämnade med tusen frågor på ett sätt som totalt saknar medkänsla.
Nu blev jag plötsligt dumförklarad av självaste överläkaren och oavset fråga så högg hon.
En vecka senare, nu i tisdags, gjorde vi ett moderkaksprov. Idag torsdag alt imorgon fredag får vi vårt första svar av två.
Eftersom vi inte får någon information om ifall vårt barn vuxit längs vägen eller ej, hur det står till i övrigt, så kan vi bara vänta. Det är detta som gör att allt känns så ensamt. Jag har inget att gå på. Nu har jag t.o.m fått känslan av att jag inte längre är gravid, vilket känns så fel och så orättvist mot vårt barn som finns inuti mig och som kämpar för ett liv.
Trots överläkarens uttalanden så vägrar jag att sluta hoppas på att det här är ett friskt barn. Vårt barn mår bra. Sen ifall han eller hon har downs syndrom så kommer vi att älska hen oändligt. För så länge det inte visar på allvarliga komplikationer som inte är förenat med ett liv och med ett liv som vi och vår familj skulle orka med, så kommer vi att fortsätta vår graviditet.
