Någon som levt med, haft förhållande med en SEXMISSBRUKARE??

Jag förstår vad du går igenom.

Jag har själv varit gift med en sexmissbrukare. Vi gick i behandling, jag i en anhöriggrupp han i en grupp för missbrukarna. Min upplevelse var inte att han ville tillfriskna - han sa ju naturligtvis att han ville, men lyckades inte omsätta det i praktiken. Två komponenter måste vara närvarande för att man ska kunna misstänka att ett tillfrisknande äger rum - ÄRLIGHET & ANSVARSTAGANDE.

Så här många år senare kan jag se tillbaka med en tacksamhet på vad jag har gått igenom. Jag lärde mig mycket om mig själv, om att faktiskt våga lita på min intuition. Utmaningen har varit att läka själen, och våga lita på en man och en relation igen. Lita på att den bär.

Det finns mycket du kan göra för dig själv.

Undersök om SSLA har anhöriggrupper, det kan vara ett bra stöd inledningsvis.

Som jag känner nu vågar jag aldrig lita 100% på någon kille igen och inte öppna mig så mycket heller.

Det kommer att ta tid att smälta allt detta jag gick igenom med honom.

Ärlighet och ansvarstagande...finns inte i hans värld.
Han lever i förnekelse hela tiden, fast jag vet att han ljugit mig rakt upp i ansiktet.

Jag har gjort slut nu men han brydde inte sig ett dugg, helt kall, inga känslor alls.

Det är inte ovanligt att dom är känslomässigt avstängda. Eller lever i förnekelse. Lite missbrukets natur.

Och nu står du här, med sorg, ilska och smärta och försöker samla ihop bitarna utav dig själv - medan han sorgfritt går vidare. Orättvist, eller hur?

Men. Det finns hjälp att få. Och det går att läka. Dock är det upp till dig. Du måste axla ansvaret och ta dig an utmaningen att tillfriskna från ditt - medberoende.

Hitta tillbaka till dig, till dina gränser efter alla de gränser som förflyttats under er tid tillsammans. Släppa fokus på honom - lägga fokus på dig! Det kan vara ursvårt i början, att stå kvar i sig själv, fokusera på dina känslor utan att älta honom, och fundera på vad du kan göra för dig själv.

Har du möjlighet så se till att du har någon att prata med, gärna någon som har koll på medberoendeproblematiken ~ så att du får hjälp att hitta dig igen.

Jag lovar dig att det är värt det, såhär från andra sidan. ?????

Ta hand om dig!

Det är inte ovanligt att dom är känslomässigt avstängda. Eller lever i förnekelse. Lite missbrukets natur.

Och nu står du här, med sorg, ilska och smärta och försöker samla ihop bitarna utav dig själv - medan han sorgfritt går vidare. Orättvist, eller hur?

Men. Det finns hjälp att få. Och det går att läka. Ta dig an utmaningen att tillfriskna från det som blivit ditt - medberoende. Hitta tillbaka till dig, till dina gränser efter alla de gränser som förflyttats under er tid tillsammans. Släppa fokus på honom - lägga fokus på dig!

Minns att jag var arg för detta (också) i början.

Har du möjlighet så se till att du har någon att prata med, gärna någon som har koll på medberoendeproblematiken ~ så att du får hjälp att hitta dig igen.

Jag lovar dig att det är värt det, såhär från andra sidan. ?????

Ta hand om dig!

Det kunde varit jag som skrev ditt inlägg. Jag har varit tillsammans med en man i tre år och under den här tiden har han raggat på tjejer fast jag varit närvarande. T.ex. på gymmet så har han bjudit ut tjejer utan att jag vetat det, sagt till dem att jag var gift (de frågade då vi tränade ihop jämnt). En tjej misstänkte att han ljög och berättade för mig hur de gått ut och hur på henne han hade varit för att få ligga. han sms 20-30 gånger per dag. Han sa till mig att hon ljög. Att hon var bitter för att han inte ville ha henne. Jag kom på honom med parkeringsböter från en annan stad, hittade bevis i mobilen att han dejtade en annan. Han hävdade att de var vänner. Får man inte ha vänner? Hittade ett par trosor en gång under hans madrass. Han hade köpt sängen från en vän, det måste vara gamla trosor som låg kvar där. Sexiga spetsstrosor.....Jag kom på honom ha tinder förra månaden. Han sa nu det är gammalt, tinder hänger ju kvar i åratal. Jag sa att hans bilder var nya. Det är de inte sa han. Han sa att han skulle träffa sin kusin, han gick ut med en tjej. Blev ihop med henne. Jag såg massa sms han skickat till tjejer flirtiga, bilder på sig själv, en tjej som skrev om en natt de haft ihop. Detta var bara i mina fantasier. Det var vänner/kollegor. Tjejen om sexnatten var en gammal flamma som hörde av sig och ville ha honom. Jag är dum i huvudet. Jag knullar hans hjärna. Han frågar mig argt "tycker du att jag är en hora" "vad tycker du om mig?!" Jag svarar att jag bara vill veta sanningen även om den gör ont, då jag varit trogen honom i alla tre år. Han säger att han bara vill ligga med mig, ingen annan. Vi har också bra sex, han får hur mycket han vill av mig. Men min magkänsla är så stark. Fast han förnekar allt. Han har förklaringar till allt. Hela tiden. Det är jag som är dum i huvudet. Jag är barnslig. Jag litar inte på honom. Han som vill ses hela tiden, när skulle han ha tid att träffa andra? Han pratar i telefonen innan han kommer in till mig, sitter i bilen. Varje dag vissa perioder. Gömmer telefonen så jag inte ska se när han sms, till vem. Vet inte om han är sexmissbrukare, men att han har fler än mig är sant. 

Har mått så dåligt och gjorde slut i veckan. Körd i botten är jag. Jag var en jävla skit sa han. Som ett barn. HIttar på hela tiden gör jag. Han sa att han inte vill ha en relation med en sån som mig. Fuck you och fuck off var ord han använde där jag stod och tårarna rann. Senare kom sms där han skrev att jag får honom att hata sig själv och sitt liv....jag vet inte vad jag ska göra och hur jag ska ta mig ur detta. Vill åka hem till honom och kramas och sova ihop. Vill så gärna ha närhet och kärlek :(( Men jag antar att han inte kommer ge det till mig heller hur? Jag har ingen tillit längre, magkänslan är stark. Hans bortförklaringar hör jag ju hur orimliga de låter. Men hjärtat har svalt och svalt. Hur blir man glad igen och vågar lita på någon? Jag känner mig så ensam. Orkar inte med dejtingsidor. Han har snurrat ihop alla mina tankar. IBland tycker jag synd om honom, ibland är jag arg på honom ibland saknar jag honom, älskar honom, vill krama honom , vill be han dra åt skogen. Jag vet inte ens vad jag känner längre :( 

Du ska lämna honom nu. Allvarligt. Du kommer gå under snart. Gör sig själv en tjänst. Snälla

Jag vet inte om du läst TS inlägg eller mitt svar :((( jag vet att jag måste lämna och det gör så fruktansvärt ont :(((( känns som jag är på väg under redan! 

@jagockså
Kära du. Ta hand om dig. Om han är sexmissbrukare eller har annan diagnos är väl inte klart, men det du beskriver är inte sunt på något sätt och jag har svårt att se att det kommer bli bättre. Det är väl både hur han bedrar dig på väldigt grova sätt, liksom hur du blir behandlad. Och jag förstår dig så väl, det _är_ svårt som fan.
Jag har just härom månaden uppdagat att min stora kärlek sedan 5 år är sexmissbrukare. Han som är sanningen och innerligheten själv, som varit stor i orden kring hur han valt att vara sann i alla delar av sitt liv sedan han blev nykter från sin alkoholism för många år sedan. Hur han valt mig varje dag. Han blev nykter, men fick ett eskalerande sexmissbruk har det ju visat sig. Nu säger han att han bara tror att det här är en del av alkoholismen. Men med utgångspunkt från det jag upptäckt att han gjort - vilket helt säkert bara är toppen på ett isberg - så är han helt hooked. Tyvärr. Jag har sökt hjälp och träffar andra anhöriga, han har inte sökt hjälp för sexmissbruket - vad jag vet. Jag tar mina små steg framåt och även om jag kan låta ståndaktig i analysen här så famlar o tvivlar o längtar jag efter den där fina personen som finns mitt i allt det där. Men det är ju bara delar av sanningen, idag iaf. 
Jag tycker att en bra ledstjärna för oss som är mitt i en sådan här situation och som jag tagit fasta på, är att utgå ifrån sitt eget gränssättande. Inte HAN ska vara si, HAN ska vara så. Det blir lätt så... geggigt. Och har man en missbrukare framför sig så kommer han vara duktig på att bryta ner det du säger att han ska göra eller inte göra. Ultimatum på det sättet är ofta inte verkningsfullt. Däremot kan du - kanske framför allt gentemot dig själv - sätta upp ramar för hur DU vill leva ditt liv. Vad är OK för dig, och vad är inte. Tänk igenom i 10 minuter och skriv ner några huvudpunkter på ett papper. Stämmer det in på honom? Tror du att du kan få honom att _bli_ sån..? Svaren kanske ger dig vägledning. Sen kanske han kan bli rätt för dig längre fram. Men sannolikt inte utan en massa insikt och eget arbete - och det måste han själv vilja.
Kram på dig! 

Usch, vad eländigt det lät. Har själv erfarenhet av ett mycket jobbigt förhållande där jag blev bedragen samt lurad att jag var Pappan till ett barn, men som senare visade sig att det inte var jag som var Pappan. Skitjobbigt sånt där. Hoppas du mår bättre nu?

Stefan

Eftersom missbruk har en mycket bestämd mening i medicin och socialmedicin vill jsg protestera: sex kan i egentlig mening inte missbrukas, lika lite som man kan missbruka gång eller kulspetspennor.

Det man menar är ett tvångsbeteende, en ocd-liknande mekanism.

Att behandla ett sådant beteende som om det vore ett missbruk är ofta direkt skadligt: man ska inte normalt avhålla sig från sex utan vänja sig vid att använda sex på ett annat sätt. Sex är inget gift, sex är i allmänhet nyttigt.

Det är väl som att missbruka mat. Mat är bra och nödvändigt men kan också användas på ett sätt som skadar (sig själv, sex kan skada både en själv och andra)

Mat kan inte heller missbrukas, i medicinsk mening, utan man kan ha ett tvångsbeteende som involverar mat.

De låter som att du skriver att de är mig du hade relationen med. Jag har missbrukat både sex och porr, ljugit en massa och hållit på som fan och sett de som att allt är min partners fel.

Akta dig han är så långt nere i skiten och beroende träsket man kan bli. Du kommer aldrig få någon kärlek av honom. Han har en stor mängd självhat som han dövar med allt han gör så håll dig undan. Sen kan du fråga dig själv varför du tycker synd om honom och alla andra känslor? De låter som en symbol-relation för mig. Som jag själv alltid levt.

Dom känslorna du känner för honom kommer från ditt bortträngda bardomsmedvetandet och hör till det barn du en gång var och de är kränktheten från dina föräldrar du känner inte honom. Hjärna kopplar om de till nutid och något verkligt för att du ska kunna fortsätta din barndomskamp och dåliga mående. Slå dig fri och påbörja din känslomässiga läkning.

Här är ju vetenskapen stelbent och utvecklad av mentala individer som har dålig anknytning till sina känslor därav fyrkantiga konstiga svar. Men definitionen av missbruk eller så kallat substansmissbruk är att själva ämnet ska ha beroende effekt. Ett bra exempel är narkotika som du injicerar drar igång belöningssystemet och därav beroendeframkallande och leder till missbruk. Socker ser man inte som missbruksgrundande eftersom de kan du injicera och inte få något rus. De måste alltså gå via smaklökarna o.s.v. där för att du ska utveckla någon form av beroende. Detta är väl egentligen ointressant och vetenskapen ligger ljusår efter på de här området egentligen.

Men man måste åxå förstå att mat tillsammans med beteende och andra faktorer skapar samma sak i hjärnan som substansberoende. Sen är min uppfattning att de finns två olika typer av sexdriften, tvångssexdriften eller beroendedriften eller vad man vill kalla de för och den riktiga urkraften alltså den naturliga sexdriften som många gånger ej existerar. Men här ligger åxå vetenskapen ljusår efter än så länge vad jag sett :)