Kan man verkligen ändras?

Du kanske ska träffa den där kvinnan utanför arbetstid en gång och känna dig för lite ? Men det är väl och strö salt i såren det med kanske ?

Men jag fattar inte riktigt. Du känner dig förälskad i henne, men känner ingen sexuell attraktion? Jag har aldrig upplevt det så. Sexuell attraktion utan kärlek har jag upplevt, men aldrig kärlek helt utan sexuell attraktion.

I ett äktenskap som knakar lite är det lätt att få känslor för nån annan. Framför allt när barn är inblandat tycker jag man ska tänka sig för både en o två gånger innan man kastar in handsken. Därmed inte sagt att man ska leva i ett dåligt äktenskap under en lång tid för barnens skull, för det funkar inte heller. Det blir ju knappast barnen lyckliga av i längden heller. Och du lever bara en gång.

Fortsätt och umgås du med den där kvinnan. Sov på saken. Fundera. Känn efter.

Ja men jag känner en extremt stark sexuell attraktion men jag kan inte ens förstå det själv.

Hon är i ett förhållande med en kvinna och jag som sagt, gift med en man..

Tror inte vi kommer kunna ses så, jag pendlar långt.

Tror inte hon fattar att jag gillar henne ens.. Lika bra. Jag vill verkligen inte vara otrogen, bättre att bryta då. Men vet inte hur det skulle gå till :(

Ja det där lät ju komplicerat helt klart. Lite upplagt för tragedi. Inte fint att stöta på en som är upptagen, men jag förstår ju dem som gör det. Inte lätt när man är kär att inte visa det...

Jag tror att du i första hand ska bestämma om du vill vara med din man eller inte. Ditt beslut ska ju inte hänga på om du får ihop det med den andra (redan upptagna) kvinnan eller ej.

Nej jag vet. Det är såklart så. Jag är bara så förvirrad av hela situationen. Känner mig maktlös och förvirrad. Vill inte känna så här men som sagt, gör det. Och vi ska jobba rätt nära till efter jul. Sen vet jag inte om jag får se henne igen.

Har fortsatt ha en vänskaplig kontakt med den här kvinnan. Vi messar mycket, om allt och ingenting.. Men försökt distansera mig och inte visa vad jag känner. För min man och mina barns skull främst!

Det håller eventuellt på att bli lite knepigt. Har hamnat i en situation där vi ska på en fest tillsammans och av olika anledningar kommer kvällen avslutas med att vi ska sova ensamma tillsammans. Vad fan gör jag?! Fulla och ensamma. Inte riktigt så bra planerat med tanke på att jag bestämt mig för att det här absolut inte får leda till något. Förhoppningsvis känner hon inte samma attraktion och ser på det som vänner som övernattar tillsammans...

Eller så är det så att du innerst inne väntar på denna fest? För att få veta....? Annars kan du ju avstå eller hålla dig nykter?!

Hej och Hå Michel Focault!

Självklart är det inte en social konstruktion även om generna uttrycker sig olika beroende på miljö...

Du låter som de där amerikanska evangelikerna som botar homosexualitet, vilket man så klart kan göra om det bara är en depraverad modenyck...

Du känner ju vad du känner. Om det du känner nu är för att du har ändrats eller för att du alltid har haft såna böjelser spelar väl mindre roll.

Du kanske skulle nämna det för din man?

Men hur säger man det? Jag är lesbisk?!

Och ja, jag skäms över det men tyvärr så lockar det. Men jag tror ändå inte att jag kommer svika min man på det sättet, även om tillfälle ges.. Men känns som att jag sviker honom bara genom mina känslor.

Nej, det är det inte.
Däremot finns det mycket hittepå-konstruktioner för moderna feminister. Något som inte existerar för oss andra.

Åsikterna i de här tråden strider ju helt mot homorörelsens tidigare mening. Dvs att man föds med sin sexualitet och den kan inte ändras eller "botas".

Alltså menar ni då att det jag känner inte är på riktigt? Att det inte är möjligt att faktiskt sent upptäcka något sånt om sig själv? Eller att jag pga heteronormen bara antagit att jag är hetero men egentligen aldrig varit det?

Janna, du är den du är. Du har inte plötsligt blivit lesbisk. Du har av någon anledning träffat någon du gillar och är intresserad av. Allt annat är normer som samhället har sagt. Om denna person gillar dig på samma sätt så är det underbart. Det betyder att du inte behöver vara ensam. Det betyder att har kärlek i ditt liv. Det betyder att du har en människa bredvid dig som gör dig starkare. 

Men det är ju så mycket mer komplicerat än bara lust eller kärlek :( är ju min man med i bilden också. Och mina barn :/ fan också..

Omständigheter kom i vägen så det blev inte som planerat med övernattning.. Lika bra antar jag. Behöver inte fundera på vad som kunde ske. Men kanske måste prata med någon om de här känslorna :( jag vet allvarligt inte längre, vem är jag och vad känner jag?

Jag insåg själv väldigt sent (efter 30år) att jag är bisexuell. Det är klart att det du känner är på riktigt.

sen spelar det väl mindre roll om det alltid varit där (men att du inte insett det tidigare, kanske inte träffat rätt flicka förut?) eller om din sexualitet ändrats under livets gång. Resultatet är ju detsamma alldeles oavsett. Och sen behöver du inte sätta en etikett på din sexualitet. Gör det som känns rätt i hjärtat och fundera inte så mycket om normer.

Men prata med din man. Finns ju en chans att han ger dig frikort att testa med en annan tjej. Och otrohet är ingen höjdare...