Flytta till annan ort... jävla svårt asså...

Hahaha det lät så bittert att jag känner mig nödgad att påpeka att det inte gäller mitt ex. Han är världens bästa och har precis som jag valt vårt barn före romantiken. Men jag har mer än en väninna vars ex visat sig vara riktiga spån, en av dem förklarade att hans nya ju inte orkade med hans barn varannan vecka då hon var ovan vid barn och därför kunde de tyvärr bara bo fyra dagar vv. Nu har hon en bebis, och då pallar hon bara varannan helg... 

Jag har ingen egen erfarenhet av just detta med distans men jag vet vad det innebär att hjärtat vill något som hjärnan vet inte är rätt. Jag tror inte alls du är en dålig mamma som en del andra skriver, hade du varit det skulle du redan ha flyttat, utan att fundera. Du skriver här i hopp om att någon har en lösning, eller att någon rättfärdigar det du vill göra. Innerst inne vet du att barnen måste gå först, särskilt när de är så små fortfarande, och det är en stor sorg att inte få följa sitt hjärta. Men kan du inte bo hos honom varannan vecka och hemma med barnen varannan? Då är ni ju lika mycket sambo som särbo. Se om du kan hitta nåt jobb där det funkar att jobba varannan vecka eller nåt där du kan jobba hemifrån. Att längta lite mellan varven gör ju oftast gott för en relation, man hamnar ju inte i vardagstristessen lika lätt. Själv avstod jag från det hjärtat ville och i efterhand är jag glad för det, men just då var det väldigt svårt.

Kan ni inte börja med att göra avståndet lite mindre, t ex flytta 4-5 mil var närmre varandra, det brukar oftast vara ett OK pendlingsavstånd till jobb/skola och så kan ni besöka varandra lite oftare, tills barnen blir äldre? Det är inte bara barnens pappa som drabbas av ändrade förhållande, barnen förlorar mycket tid med antingen mamma eller pappa. Men oavsett hur du väljer så drabbas någon eller kärleken, vilket val som är bäst och mest rätt känner du själv. Tips är svårt.. Har du bra relation med barnens pappa kan du kanske ta upp det med honom och se hur han hade sett på de olika alternativen

Haha mm oj oj vilken bra mamma du är som flyttar ifrån dina barn för din killes skull. Hade sagt exakt samma sak om en man hade skrivit denna tråd.

Man är en kass förälder om man väljer sin partner före sina barn, så är det bara.

Antingen barnen varannan helg eller killen varannan helg + mer om du nu inte jobbar heltid. Ni kan ju även ses när på helger ni har barn och hitta på roliga saker tillsammans. För mig skulle valet vara oerhört lätt helt enkelt. Varför vill du välja nya kärleken framför dina barn?

Det handlar inte om att välja mellan mina barn o kärleken. Utan att hitta ett bra sätt som passar alla parter.

Det hade ju lika gärna varit då att det va ett jobb som gjort att man blitt tvungen att flytta te.x och hur gör det familjer som är separerade då?

Tack Calabalic för dina ord. Du förstår precis vad jag menar.

På vilket sätt är det bra för dina barn att bara få träffa sin så kallade mamma varannan helg? De vinner ingenting på detta, det gör bara du och din kille. Så jävla egoistiskt.

Hade det handlat om ett jobb hade det varit en annan sak, man måste jobba för att kunna försörja sig själv och sina barn. Att bo ihop med sin kille är inte livsnödvändigt dock. Men jag tror att du gör rätt iaf, kan man ens tänka tanken att göra det du ska göra så ska man inte ha barnen hos sig heller. De får det bättre hos sin pappa.

Okej så om jag hade fått ett jobb i en annan stad och behövt flytta hade jag inte känt lika mkt ångest alltså...? Inte varit en lika "dålig" mamma? Att vara varannan helg mamma lr flytta med dom från deras hem då hade varit mer ok?

Principen är ju den samma och jag VILL kunna hitta en så bra lösning för alla parter. Om jag hade varit en dålig mamma så hade jag ju bara.dragit utan att ens göra ett inlägg här... men man kan ju inte räkna med att alla ska förstå

Du skriver att barnens pappa kan hamna i en sits där han inte kan se sina barn lika mkt... Men jag tycker att du ska ha med dig i tanken att det kan bli du som får bli en helgmamma till dina barn.
Om båda föräldrarna vill ha sina barn på heltid och man är lika lämpade så är det sällan man rycker upp barnen från deras trygga invanda miljö.

Fast jag tror att de flesta förstår även om det uttrycks på olika sätt.
Alla som svarat säger ju exakt samma sak som Calabalic, fast med mer eller mindre medkänsla.
Du ställde frågan i hopp om att få medhåll eller en universallösning till hur du kan välja din egen önskan att bo tillsammans med kärleken över barnens bästa utan att välja bort barnen.
Svaret är att det kan du inte.
Försök inte jämföra med situationen att du måste flytta för att få jobb, för där kommer helt andra avvägningar in, här handlar det enbart om att välja mellan ditt bästa och dina barns bästa.
Personligen väljer jag barnens bästa så länge de är små och behöver båda föräldrarna, du får välja det som känns minst fel för dig, men du behöver ha helt och hållet klart för dig att det är DET valet och inget annat du gör.

Jobbig sits.. har varit i samma situation fast inte alls så långt emellan.

Enda alternativen är väl rent krasst att antingen bosätta sig mittemellan er, långt men kanske funkar ändå?
Eller att han flyttar till er stad? Då blir det iofs han som ställs inför ditt dilemma. Men man kanske måste tänka så också.

Lycka till!