Linalock skrev 2016-10-24 21:18:16 följande:
Lisasmor -
Tack för svar. Vad tråkigt att er inskolning inte heller blev som ni önskat.
Min kille är känslig och "en iakttagare".
Jag hade verkligen gjort det möjligt för oss att låta inskolningen få ta tid. Men den kändes ändå stressad. "Det kan ta längre tid, men helst 3 dagar", så kändes det.
Det är egentligen helt sjukt tycker jag.
Vad kan det sätta för spår i våra barn, som behöver mer tid. Och varför låter man det få vara så.
Bra för din dotter att du stått på dig.
Det var en lösning som kanske kan fungera här också. Om jag har möjlighet att vara hemma då den personal han fäst sig mest vid också är det förstås.
Och de går med på det.
Jag kände mig inte populär när jag hämtade idag, konstig stämning. Nästan som att det har blivit en liten maktkamp nu mellan mig och dom.
Som att "imorgon får du minsann lämna till någon av oss också".
Om du vill får du gärna förklara "uteblivet anknytningsbeteende" lite enkelt.
Kan vara bra med fakta.
Jag tror att personalen (precis som vem som helst egentligen) kan känna sig barnsligt avvisad av ett försiktigt barn som liksom inte "vill" knyta an eller visar särskilt stort intresse för att lära känna en ny vuxen. Så vill man "vinna över barnet" för att få bekräftelse på att man duger, och då lyssnar man inte in barnet signaler utan lyfter upp, skojar bryskt, är ironisk osv. Man kan tycka att personer som jobbar med barn borde veta bättre, men icke.
Med uteblivet anknytningsbeteende menade jag (i vårt fall) att dottern inte hade knytit an till någon i personalen, eftersom förutsättningarna för detta inte fanns. Det var massor med nya barn där många var superledsna och tog all personalens uppmärksamhet, ingen tid att stanna upp, prata eller leka i lugn och ro, vilket passar min dotter bättre än att planlöst springa hit och dit på en stor gård. Detta, i kombination med dotterns försiktighet och att det tar tid för henne att knyta an, gjorde att inskolningen var en katastrof helt enkelt. Och så personal som insinuerade att jag var överbeskyddande för att jag inte ville lämna dottern skrikandes till personer hon inte hade nån relation till. Nej tack, säger jag bara.
I din situation tror jag det är väldigt viktigt med tydlighet. Jag tycker du ska prata med någon ansvarig för avdelningen och uttrycka att modellen med "vem som helst" funkar inte för din försiktiga son, utan du vill ha en särskild pedagog som du kan lämna till. Kanske behöver du och sonen inte komma just precis det klockslag som alla andra kommer, utan 15 min senare/ tidigare. Om de fortsätter hävda att du måste lämna till vem som helst pga X, Y och Z säger du bara: "Jag hör vad du säger men det fungerar helt enkelt inte för min son så vi måste hitta en lösning". Om de inte är lyhörda för behov som uttrycks så tydligt skulle jag verkligen överväga att byta förskola. Jag kan ibland ångra att vi inte har en dagmamma till dottern, tror ett mindre sammanhang vore mer givande för henne. Men det är lätt att vara efterklok.
