Min son slets ifrån mig med våld

Jag ifrågasätter verkligen inte dig! Men jag förstår inte, du skriver väldigt osammanhängande tyvärr.

Kan du inte bara försöka berätta kortfattat vad som hänt i kronologisk ordning.

Berätta följande: hur länge var ni tillsammans, när fick ni barn, hur många? Misshandlade han dig? Har du anmält honom? När och hur tog det slut? Har ni gemensam vårdnad? Berätta vilja myndigheter som varit involverade och vad resultaten av de var. Osv.

Ge ren fakta i kronologisk ordning. Här finns mycket expertis och erfarenhet på forumet, så om folk förstår din berättelse ordentligt så kanske du kan få lite bra tips och hjälp!

Jo soc sysslar med vårdnadsfrågor, familjerätten på soc utreder vårdnadsfrågor och boendefrågor och domstolen beslutar utifrån soc utredning.

Men lilla vän, det är verkligen inte meningen att ifrågasätta dig (om det är mitt inlägg du menar, vilket det känns som eftersom jag ställt en del frågor)!

Jag ställer frågor eftersom det är vissa saker som jag undrar över, jag menar inte att jag tror att du ljuger utan jag hänger helt enkelt inte med..

Det är mycket lättare att ge dig råd; om det är vad du vill ha, om man vet vad det är som har hänt. Förstår du hur jag menar?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            

Men kvinnojouren MÅSTE anmäla om de får veta att barn far illa. Så en soc-utredning borde ha inletts. Och jouren borde ha kunnat hänvisa dig till någon som har befogenheter. Hur är det möjligt att en utredning inte kommit till stånd?

Denna tråd låter märklig och osammanhängande.

Kan du berätta varför pojken är med pappan om pojken sagt att det är PAPPAN som är våldsam? Och till vem pojken har sagt det. Och gärna förklara vad för kontakter du tagit för att få hjälp.
Så att vi kan förstå och ge råd.

Nu tycker jag du är lite kränkande gentemot andra kvinnor som utsatts för våld i hemmet! "Det är ingen som förstår, det är bara jag som vet hur jobbigt det är"

Jag önskar det vore så, men tyvärr har du helt fel.  Det som gör att det är svårt att förstå dig är att du inte riktigt klämmer fram med vad problemet är. Nej, du staplar upp meningarna som om de vore en dikt och "snuddar" ibland lite vid ämnet men du berör det inte helt. Ja, utom när du ska tala om att ingen annan vet hur du har det, då.

Visst, ingen annan vet till 100% hur du har det, men det är många som vet hur det är att vara en misshandlad kvinna som försöker få hjälp och stöd av myndigheterna.

Tänker du sitta och fortsätt prata om hur synd det är om dig och att ingen annan vet hur det känns blir jag f*rbannad.

Jo problemet är att det kanske blir väldigt svårt för kvinnor som verkligen har blivit utsatta för våld och hot att få rätt stöd o hjälp om det finns kvinnor som är själva en orsak till problemet o som inte fått rätt hjälp att inse sin del ( Nu menar jag inte att kränka dem) o sen så finns det de övriga kvinnorna som helt oprovocerat har blivit utsatta för våld (och hot)osv i många års tid och som inte får professionell  hjälp o rådgivning etc. tex situationen att mot min o sonens vilja så berövas han sin rätt till sin mamma för att han togs ifrån mig med våld o kommer aldrig mer tillbaka för att bo hos mig.

Domstolen kan aldrig säga att ett barn aldrig kommer att kunna bo hos sin ena förälder. Du måste skaffa ett juridiskt ombud som hjälper dig med vårdnadsfrågor.

Jag vet inte, kanske är det jag som är korkad, men du förklarar fortfarande ingenting. Det du säger nu tycks vara att det finns kvinnor som själva orsakar sin situation, och vare sig du vill det eller ej är detta kränkande - mot samtliga kvinnor som utsatts för våld, faktiskt.

Din son hade sagt "Pappa slår mamma" och på grund av det tas sonen från dig och placeras hos pappan. Det låter väldigt konstigt faktiskt. I det läget borde man ju utrett situationen.

familjerättsjurist? advokat?
kvinnojouren kan komma med råd, en del av de som jobbar där har varit utsatta själva.

Jag kan inte förstå, det är obegripligt för mej som inte har varit utsatt själv men jag kan förstå händelseförloppet om du försöker förklara bättre.

Det du har blivit utsatt för innan kan vara svårt att förklara men det är inget du måste göra när det handlar om barnet som har rätt till sina mamma.
Det ingen förstår är hur en pappa bara kan ta ett barn och ingen myndighet bryr sej.
Det är det ifrågasättandet gäller, det ska inte kunna hända.
Det är nog snarare myndigheterna som blir ifrågasatta.
Det har gått två år du borde kunna förklara något av det gjort för att få träffa ditt barn.

pratat mer med kvinnojouren?
pratat med soc?
polisanmält?
annan myndighet?
www.brottsoffermyndigheten.se/utsatt-for-brott/finns-det-nagon-att-prata-med

Vad är det som ingen som förstår?

Ingen har sagt att du är korkad! Men som du ser är det fler än jag som undrar över hur en våldsam pappa, som slänger sin fru/sambo i golvet och släpar ut sin son, kan få ensam vårdnad om pojken. Antingen är vi alla som läser korkade* eller så är det något som saknas i berättelsen.

Du behöver självklart inte berätta alla detaljer, men eftersom ingen tycks få berättelsen att gå ihop är det uppenbarligen något viktigt som saknas.

*) Sorry allihop, jag tror naturligtvis inte att ni är korkade egentligen, vilket förhoppningsvis framgår av det jag skriver!

Öh, nu agerar DU märkligt? TS pratar om SIN situation, att ingen annan riktigt vet hur HON mår. TS pratar inte generellt om alla som mår dåligt. Varför läxar du upp TS? Hon mår uppenbarligen inte bra, kan inte uttrycka sig och skriver uttryckligen det (kanske påverkad av sorg, mediciner, vad vet vi?). Då måste du väl inte missuppfatta henne och använda mästrande ord som "kränka" och "f*rbannad" osv?

Det låter som om pappan tagit pojken på eget bevåg med våld och att TS inte vet hur hon ska få sonen tillbaka (alltså har pappan inte ensam vårdnad?). Är man i upplösningstillstånd/inte kan uttrycka sig eller orientera sig pga trauma (dotterns sjukdom, uppslitande separation från make och bråk om sonen) så är det kanske inte så lätt att få hjälp och från rätt instans. TS kanske är rädd för sin exmake och inte vet sina rättigheter?

TS, fortsätt skriva så att bilden klarnar lite mer!

TS, är svenska ditt modersmål? Tycker du att det är svårt att sätta ord på de känslor och händelser som ägt rum?

Har du talat med tex. en psykolog för att få hjälp att reda ut vad som hänt och få hjälp att sätta ord på allting och skriva ner det i en sammanhängande text?

För det är svårt att hjälpa dig om man inte förstår vad som hänt, och om det är svårt för dig att förmedla det. Då kanske du skulle kunna ta hjälp av någon, som kan sitta och prata med dig tills hela händelseförloppet är redogjort för och nedtecknat?

Och DÄREFTER kan du vända dig till rätt myndighet.

PS: en kvinnojour MÅSTE anmäla om de får vetskap om att ett barn far illa, så varför är inte en soc-utredning redan igång? OCH, varför har kvinnojouren inte hänvisat dig till rätt myndighet om de tyckte att de saknade befogenheterna som krävdes? Det gör de väl alltid?