Orosanmälan missbruk - Vad händer nu?

Det många inte vet eller förstår är hur lätt man hamnar i ett medberoende, det har egentligen inget med dåligt föräldraskap att göra men kan självklart skada barnen och familjen i längden. Jag uppfattar inte TS som att hon vill sopa detta under mattan utan hon ber om hjälp då de nu ska genomgå något som de ej varit med om innan. Tar ni den hjälpen som erbjuds tror i allafall jag att ni har störst möjlighet att leva lyckliga tillsammans. Sålänge ni gör allt för barnen är det lugnt, du kan inte tvinga din sambo men förhoppningsvis förstår även han allvaret på egen hand.

Vår familj är i ungefär samma situation så jag kan kanske lugna dig lite och ge dig en aning om vad som kan hända nu. Jag upplevde precis samma oro som dig för att barnen skulle bli omhändertagna, men har om och om blivit försäkrad av socialen att ett omhändertagande inte är aktuellt. Vi bryr oss precis som er mycket om våra barn och de är välmående och välutvecklade på alla sätt. Efter att första chocken lagt sig då jag direkt gick in i försvarsposition, så håller jag med om att min mans tidigare alkoholproblematik visst påverkar barnen, trots att vi försöker att inte oroa dem.

 

Vi hade först ett möte på socialbyrån och fick därefter ett hembesök där barnen skulle vara närvarande. De skulle ha kontaktat förskolan redan i utredningsfasen, men detta skedde under sommaren och barnen var hemma och skulle börja i ny förskola på hösten så ingen förskola kontaktades.

 

Efter det kom utredningen fram till att de ville att min man skulle gå på regelbundna alkohol och drogtester. Min man vägrade först, så jag frågade vad de gör ifall han inte går med på det. De svarade att utredningen skulle fortsätta, till exempel genom fler möten, hembesök, samtal med förskole-lärare och samtal med barnen. Min man gick då med på alkohol och drogtester. Testerna är ca. fem till antalet under ca. fem månaders tid och han får på morgonen reda på att under denna dag ska han gå och ta ett test.

 

Ifall alla testerna är negativa så kommer vi att ha ett sista möte och det blir inga ytterligare åtgärder. I vårt fall har min man tack och lov helt slutat att dricka alkohol, så efter att alla testerna är avklarade borde vi kunna lägga detta bakom oss nästan ett år efter att anmälan kom in. I ert fall kan det bero på ifall din man är villig att genomgå behandling och tester för alkoholmissbruk och kanske även för sina psykiska besvär.

Tack allihopa som istället för att se ned på mig lugnat mig, vi har varit på mötet och de kommer att hjälpa oss med min sambos mående, eller följa upp rättare sagt då han får hjälpen via VC eller psyk. De förstod de orsaker som ligger bakom hans mående och vi håller också aktivt på att lösa en del bitar i livspusslet som behövs för att vi alla ska må bra! Vi gjorde också som de föreslog: bad om en stödfamilj som kan hjälpa oss med barnen ett par ggr i månaden då jag framförde min oro över att de inte har familj och släkt här så det är vara på dagis vår äldsta träffar andra. Vi har tyvärr inga vänner och är rätt isolerade, jag har mitt sociala behov tillfreds via jobbet men resten av familjen behöver mer. De tyckte barnen var glada och verkade må bra så de kände ingen direkt oro när vi berättade hur allt är hos oss. Både jag och sambon var ärliga, det är viktigt för mig art alla kort ligger på bordet då jag vet att de kan märka av detta mer när de blir äldre. Min sambo vet hur jag känner och höll också med om att det faktiskt är något som kan på Erna barnen i längden! Så glad att det kändes bra, vi får nu invänta vad dom sedan sker men något tal om att ta barnen var det inte. Nu är jag lugnare och jag kan säga det också till dem som undrade: skulle jag behöva bälga mellan min sambo och våra barn är valet självklart barnen! Oavsett hur mycket det skulle smärta så kommer de först för mig!

Japp, instämmer i den här bedömningen.

mitt tips: var öppna! ta emot hjälp!

/Soctant

Ifall någon undrat vad som skett tänkte jag meddela hur det hela slutade :) Vi genomgick en ordentlig utredning för barnens skull, hembesök, kontakt med förskola, samtal hos soc etc och fick för ett par månader sedan hela luntan med papper när utredningen avslutades. Allt gick bara fint, de tyckte precis som andra redan sagt till oss att vi har lugna trygga barn som blir väl omhändertagna. De ansåg att det som skett med mina sambo som kunde påverka barnen negativt vägdes upp av mitt ansvarstagande och att det var jag som exempelvis såg till att sambon kom iväg i taxi till akutpsyk när han mådde som sämst var riktigt bra. Jag var nervös eftersom man ju aldrig kan veta om andra tycker man gör ett bra jobb även om man själv egentligen vet att man gör det.

Min sambo mår idag mycket bättre, är ej sjukskriven utan återgått till jobb etc och vi har också flyttat närmare släkten för att ha mer stöd och backup om det behövs. Tyckte det var lite "läskigt" att läsa kommentarerna från hembesöket då jag var så inställd på att de kom för att kolla hur barnen bodde och hade det men de hade kollat in oss i minsta detalj, något jag ej visste när de var här. De såg hur vi integrerade med barnen, hur vi gjorde när minstingen var ledsen och hur barnen var mot oss som föräldrar. Inget negativt utan de tyckte vi gjorde det bra, törstade och fanns där när minstingen var grinig och äldsta som är så social och framåt bjöd gladeligen in de två från soc till sitt rum för att leka och kolla på alla leksaker. En tung sten som förr från mitt bröst när detta var klart och jag känner mig ännu mera säker på att vi gör ett bra jobb som föräldrar :)

Man hör så mycket skräckhistorier om soc så man blir såklart nervös när de kopplas in, bra för de barn som faktiskt far illa såklart! Men man vet ju inte hela situationen bakom ett eventuellt omhändertagande. Har en släkting som förlorat 10(!) barn för länge sedan så hen ej kunde ta hand om dem ordentligt och jag vet hur ljupa spår det satte i de barnen, hur väldigt illa de for i fosterhem, på barnhem etc. Detta var längesedan, saker såg kanske annorlunda ut då på den tiden och flera av dem var med på den tillställningen får något år sedan där soc och regeringen tror jag (?) bad de numera vuxna barnen om ursäkt för att de farit illa utan att någon visste efter att de blev omhändertagna. Den skräcken satt också i mig i det hela, även om jag innerst inne tänkte att de inte kan ta barnen då vi ej missköter dem!

Tack till er som stöttade och gav mig råd, och till er som skrämde upp mig ännu mer = tänk en gång extra innan ni uttalar er, skyddsnätet finns ju för barnens skull och inte för att direkt omhänderta dem om det inte finns ordentlig anledning till detta!

Tack för mig, nu går vi mot ljusare tider och blickar framåt <3

Vad skönt! Alla lyckönskningar nu!

Jag vet inte om de kommer att ta barnen på dessa grunder.

Men vill du verkligen att dina barn ska växa upp i en sån här miljö? De flesta barn behöver aldrig någonsin uppleva att deras förälder dricker tills hen hamnar på akutpsyk.

Om det var en isolerad företeelse och ni kan visa att era barn är trygga, väl omskötta och i vardagen inte upplever alkoholmissbruk så är det väl troligt att de inte tar barnen ifrån er. 

Men däremot kommer de väl att kräva att han tar emot behandling att de får ha koll på om han dricker samt att hålla koll på er familj så att det inte spårar ur med tiden. 

Du verkar ju också ganska ordentligt medberoende som ursäktar och slätar över sånt som andra aldrig i livet skulle acceptera från sin partner.

Tråden är gammal och utredningen är redan klar.

De splittrar inte familjer, de räddar barn. Och du är medberoende.

Lycka till

Vilket BS! De förstör barnets barndom och uppväxt istället för att HJÄLPA!
Du lever med myten om att soc gör gott för familjer och barn. Så är det extremt sällan!!

Och du verkar ha blivit "orättvist behandlad" av någon myndighet och vägrar se din del i problemet.

...om vi nu ska döma varandra sådär.

Nej men jag har arbetat på nämnda myndighet och vet därav hur det går till!

Jag tror att du figurerat på nämnda myndighet.

Skulle snarare säga att de hjälper så gott det går men om föräldrarna inte tar till sig hjälpen så måste barnen skonas från missbruket.
Skulle föräldrarna sedan skärpa till sig inom en rimlig tid så får barnen flytta hem igen.

Föräldrarna HAR ett ansvar och tar de inte det så måste någon annan göra det.