Är vi alkoholister
Skriver för jag har en inre oro att jag är beroende. Är en pappa till en dotter som är ett och ett halvt. Min flickvän dricker vin och blir kanske inte berusad men påverkad nästan varje dag. Själv klarar jag inte av att se henne så - så jag tar också ett par glas dock större. Vi hamnar ofta i jobbiga diskussioner där jag börjar prata högre och hon beskyller mig för att skrika. Jag skyller på alkoholen men hon vill inte sluta. Jag har försökt få henne att sluta men efter ett par dagar köper hon hem en Box och vi hamnar där igen. Så som det är just nu så håller jag tyst för vår dotters skull - dock så dricker jag men inte så det märks. Men jag känner numera ett behov av att dricka - om jag inte dricker mår jag sämre med högre hjärtslag känns det som och tar jag ett glas så mår jag bättre. Är jag hemma så tar jag ett glas direkt på morgonen och sen fortsätter det hela dagen. Dock vill jag påpeka så blir jag aldrig full utan mer som normal. Har slutat dricka vin och gått över till sprit då det ger mig mer energi utan att jag mår dåligt dagen efter. Har en inre oro att vi är på väg mot ett stup med ett långt fall och att det kan göra ont att resa sig igen. jag är medveten om att detta kan upplevas som vi är alkoholister och det kanske vi är men vår dotter kommer inte till skada - hon har det bra. Min flickvän har bra tålamod med dottern som mår bra och är glad - dock är jag inte glad över situationen att vi inte kan leva nykter och ändå vara lyckliga. Har ni några goda råd dock snälla döm oss inte det räcker att jag gör det. Kram