Min man försöker tvinga mig till abort

Jag skulle vilja nyansera lite och säga som så att oavsett vad vad man kan dra för vetenskapliga slutsatser om när ett människovärde uppstår (Hjärtslag v 5? Utseendemässigt likt v 10-12? Medvetandets utveckling genom sammankoppling hjärna och nervsystem v 18-19? Lägsta gränsen att klara sig utanför livmodern v 21? Etc etc), så har man, anser jag, rätt i sin egen känsla *om* man nu känner att man bär på ett barn trots att det bara är en "liten blobb med ev. hjärta". Varför? En graviditet kan vara otroligt speciell och förknippad med väldigt starka känslor från första plusset. Eller inte vara det. Det beror på vem man är.

Jag tänker att om ts känner att det är ett barn så är det det för ts. Och det är något som man, enligt min mening, bör vara väldigt lyhörd för i förhållandet. Även om man så klart måste få diskutera och säga vad man känner, t ex att man inte vill ha fler barn.

Din kropp är bara din och ingen kan tvinga dig att göra ingrepp som du inte vill göra. Fundera på hur du känner inför din sambo, om du kan tänka dig att separera för att få behålla barnet, och vad du skulle känna inför sambon om du tog bort emot din vilja. Kanske du inte kan leva med honom ändå, även om du tar bort?

Jag stod inför valet och kände att om jag tar bort så måste vi bryta för då vill jag aldrig se honom igen, så jag valde att behålla med risken att vi skulle gå skilda vägar. Vi har inte gjort det än men vill han lämna mig och sitt ofödda barn så är det hans val. Är jag elak som tvingar honom att bli pappa mot sin vilja? Kanske. Men vi hade kunnat skydda oss bättre, och han har förhoppningsvis lärt sig att kondom är ett bra preventivmedel...

Hur tror du ert förhållande kommer se ut efteråt om du gör en abort? Kommer du kunna gå vidare som ingenting har hänt? 

Om han inte vill ha fler barn skulle han ha steriliserat sig. Blir så trött på alla män som tvingar sina fruar/flickvänner till aborter för att de inte vill ha fler barn, men vill de sterilisera sig då? Neeej. 

Han tvingar dig ju inte?!

Jag gjorde en abort för decennier sen av samma skäl. Hade inga barn innan, gjorde abort. Mådde piss innan och ett tag efter, kanske ett halvår. Sen blev det bättre undan för undan. Blev gravid igen ett år senare och då var läget annorlunda och barnet var välkommet av båda. Jag känner att det var en sorg att abortera ett blivande barn som jag ville ha, men är nöjd i efterhand med mitt val. Jag tyckte barn ska ha en bättre start i livet än vad som hade blivit fallet om jag fött ett barn som skulle hatats/starkt ogillats från början av ena föräldern. Men om jag sen inte kunnat bli gravid igen hade jag ångrat mig och mått dåligt än, det är jag rätt säker på.

För det första så skriver Ts försöker tvinga. För det andra utövar han en slags utpressning genom att säga det kommer bli dåligt mellan dem om hon inte tar bort. Har du något råd till ts eller vad sa du?

Fast jag håller med. TS skriver ju att han säger att han inte tvingar henne.

Har du gjort klart för honom innan att du aldrig kommer att göra abort i ett förhållande så får han respektera det.
Mår du dåligt av tanken kommer det ju att påverka förhållandet om du gör abort också.

Han är bara ärlig deras, minsta är 1,5 att börja om igen kan bli jobbigt.
Är det då mot sin vilja kan det ju påverka förhållandet.
Det hade lika gärna kunnat varit omvänt, det är inte alla tjejer som skulle orka med.
Tycker du han ska ljuga?

Man är två att göra barn, jag tror iaf att han vet det men kan behöva påminnas.

Han behöver gå och prata. Hade likadant med mitt ex. Han kom över det, och barnet är älskat av båda.

Jag kan ju givetvis inte rpda dig vad du ska göra.

Men det jag tycker är viktigt är att om du fullföljer graviditeten och ni får ett barn - att du då aldrig har dåligt samvete för det, eller ser det som att du gjort något fel mot din man. Att han har rätt att kräva mer av dig pga det eller att du på annat sätt ska kompensera honom för att du svikit honom på något sätt. För det har du inte och det ska du vara väldigt tydlig med. Du har inte gjort något fel eller är skyldig din man något om du fullföljer graviditeten och vare sig du eller han ska därför lägga nåt sånt ansvar på dig.

Däremot har han givetvis också rätt till sina känslor och åsikter. Han har rätt att uttrycka hur han upplever situationen (utan att anklaga dig) och den stöttning som man normalt ger varandra i ett förhållande.

Tack för era svar hörni!

Jag ska på ultraljud om 2 dagar för att se hur långt gången jag är, troligtvis 5 veckor+några dagar..

Jag har bestämt mig för att om det inte finns något hjärta som slår än, så kommer jag göra abort.

Finns det ett hjärta som slår kommer jag behålla.

Min man vet att det är så jag tänker, han respekterar mitt beslut men säger att han såklart hoppas att det fortfarande är så tidigt att det inte finns ett hjärta, och det är just när det finns ett hjärta som slår som för mig betyder att det är ett liv i magen.

Och vad jag har läst så är det i skiftet mellan 5+ och 6+ som man kan se ett hjärta som tidigast, så vi får se hur det blir. Känns ändp skönt att ha tagit ety beslut som jag kan stå för...

Utan att känna dig mer än genom tråden känns det som ett klokt beslut!

Känslomässigt känner jag likadant, som att det är med hjärtat resan börjar.