deprimerad

Jag och min tjej(ex)ska få barn snart och hon har lämnat mig för 1månad sedan.

Det började med en händelse vart jag var rasande under alkohol påverkan och kraftig sömnbrist och stress. Har problem med mitt humör ibland när jag blir stressad och speciellt nu när jag slutade med tobaken, ingen ursäkt men en bidragande orsak.

Har varit stressad över barnet och allt vad det innebär för det är mitt första barn (jag är över 30)

Men är lycklig över barnet fast det inte var planerat. Allt har gått fort från förhållande till barn och att hon köpte in sig och flyttade in i mitt boende och hon har fått styra efter behag så som hon har velat. Det tog 12dgr innan hon svarade på sms sedan hon försvann och hon har bara haft kontakt med alla andra men inte med mig för hon är tydligen rädd? För mig.

Häromdagen träffades vi första gången sedan det hände hemma och hon hade med sig sin ex svärmor och dumpade mig och ville inte veta av mig mer. Min pappa som såg fram emot farfar fick inget svar om vi får träffa barnet.

Hon har sagt flera olika versioner om mig åt mina syskon etc.. Sanning blandat med lögner men hon säger bara dåliga saker om mig.

Hon har även pendlat från dag till dag på sms först ser hon en framtid sedan är jag en farlig person för barnet och ska inte få träffa barnet.

Hon skulle flytta hem och jag ut i 3veckor men när jag kuppade om att köpa tillbaka bostaden blev jag dumpad och det är det enda mothugget jag gjort för ville sätta ner foten för hon bestämmer allt och kontrollerar alla situationer. Jag får inte prata om barnet eller oss utan bara om det hon frågar om.

Gjorde allt jag kunde med att gå till kurator, byta jobb, läsa böcker om psykologi och ljudband och ingen alkohol och började med tobak och varit snäll bara och tillmötesgående med allt fast tokiga saker och svalt allt elak psykisk terror för att jag haft så mycket skuldkänslor för mitt humör även när hon kallar mig för narcissist.

Det som gör så himmla ont är barnvagnen och alla saker när hon säger att jag inte får träffa barnet och det är så synd om henne fast jag kan hjälpa till och gör allt men får inte. Min släkt får inte heller hjälpa till med ngt. Hon är som 2 olika personer och förstår inte varför hon hatar mig och pinar mig. Försökt analysera om jag är psykiskt sjuk som hon säger och allt jag gör/säger vänder hon till ngt negativt ex frågar jag hur hon mår anklagar hon mig för kontrollbehov och farlig men ändå så har hon frågat 2 syskon om jag kraschat ännu och det gör ont när hon gör så.

Hon har haft depressioner i yngre ålder men är/var världens goaste och nu mr jekyl dr hyde.

Har hon fått ngn gravid grejs eller bara långsint? Kan hon vara farlig för barnet eller sig själv?

Kan hon stoppa mig från barnet?

Har ingen kontakt nu med henne och tog bort henne från sociala medier pga att hon säger att jag förföljer henne på jobbet etc..

Hon är helt känslokall och elak och behandlar mig som en brottsling

Vad kan och ska jag göra? Bara avvakta tills efter barnet kommit?