Jag och min man väntar första barnet, med bf i krokarna. Har haft en otroligt bra graviditet utan några större krämpor, kan fortfarande sova bra osv.
Tycker det känns helt overkligt att förlossningen kan starta när som helst nu, förstår knappt att jag är gravid. Barnet är planerat och efterlängtat, men ändå känns allt så overkligt. Finns det fler som känner igen sig?
Jag känner likadant, är i vecka 39 och har bf om 13 dgr. Jag är lite nervös inför förlossningen och har därför inte tänkt så mkt på den. Jag har inte bråttom med att det ska gå igång
Har 2 dagar till bf med 3an och känner likadant. Ena stunden känner jag mig redo och längtar, andra känns det overkligt och lite läskigt.
Då har jag ändå gått igenom det 2 gånger men kroppen glömmer verkligen och denna gång är jag även nervös för att barnvakt ska hinna hit, om det ska vara lika intensivt som förra osv.
Har gått över med båda första två så gör väl det nu också. Men har så svårt att föreställa mig människan som ligger där inne. Har nog inte haft lika mycket tid att tänka på bebisen nu när jag redan har två.
Japp. Tyvärr mått extremt dåligt hela tiden i princip och ständigt varit orolig för att barnet ska dö så har aldrig tänkt tanken att vi kan få barn ö.h.t-och dessutom när som helst! Kommer bli en chock om vi verkligen får det!
Jag känner likadant, är i vecka 39 och har bf om 13 dgr. Jag är lite nervös inför förlossningen och har därför inte tänkt så mkt på den. Jag har inte bråttom med att det ska gå igång
Har 2 dagar till bf med 3an och känner likadant. Ena stunden känner jag mig redo och längtar, andra känns det overkligt och lite läskigt.
Då har jag ändå gått igenom det 2 gånger men kroppen glömmer verkligen och denna gång är jag även nervös för att barnvakt ska hinna hit, om det ska vara lika intensivt som förra osv.
Har gått över med båda första två så gör väl det nu också. Men har så svårt att föreställa mig människan som ligger där inne. Har nog inte haft lika mycket tid att tänka på bebisen nu när jag redan har två.
Japp. Tyvärr mått extremt dåligt hela tiden i princip och ständigt varit orolig för att barnet ska dö så har aldrig tänkt tanken att vi kan få barn ö.h.t-och dessutom när som helst! Kommer bli en chock om vi verkligen får det!
Är det första för dig också? Nä och man har ju ändå i bakhuvudet det kan ske när som helst efter 38 fulla. Här känns det som mannen väntar å är mer ivrig än mig. Älskar krabaten i magen, men har så svårt att förstå att han ska ut och det ska bli mitt barn.
Jag och min man väntar första barnet, med bf i krokarna. Har haft en otroligt bra graviditet utan några större krämpor, kan fortfarande sova bra osv.
Tycker det känns helt overkligt att förlossningen kan starta när som helst nu, förstår knappt att jag är gravid. Barnet är planerat och efterlängtat, men ändå känns allt så overkligt. Finns det fler som känner igen sig?
Gud ja, så kände jag med. Två dagar innan sonen föddes funderade jag på att ringa chefen och gå in och jobba. Fanns inte på kartan att han skulle dyka upp 8 dagar innan bf heller.
Ja det är vårt första barn. Det känns så overkligt alltihop att jag nästan förtränger att det är dags snart. Jag har tex ingen helkroppsspegel hemma så jag blir chockad de få gångerna jag ser hur stor jag är :O kan liksom inte få in att han snart är här, att han kan komma närsom
Jag fick barn för några månader sedan. Jag fattar fortfarande inte jag jag gjort resan gravid-förlossning.
Jag kan knappt fatta att jag har ett barn.
Det är så stort att ta in :)
Jag börjar vänja mig vid tanken nu! Älskar mitt barn otroligt mycket och har gjort från första stund!
Förlossning är på många sätt den bästa dagen i ens liv. Du får bevisa hur otroligt stark du är och du får världens bästa belöningen
Lycka till alla gravida!
Haha den tanken har slagit mig å, om jah inte ska gå iväg å jobba :p. Vart det som en chock för dig när förlossningen startade då, eller blir det mer verkligt då kanske?
Känns "skönt" att veta fler känner som mig även fast man redan fött barn. Har dina förra förlossningar gått bra?