Anna0943 skrev 2016-11-16 00:25:21 följande:
Hej. Jag förstår att du helst vill ha stöd för att välja att avsluta graviditeten men jag tror ändå att om du tvekar är det bäst att låta bli. Det kan bli så att du ångrar en abort för resten av ditt liv och alltid undrar hur familjen hade sett ut om du själv hade valt annorlunda. Ett barn du får träffa ångrar du aldrig att du burit och fött även om du just nu inte ser hur tillvaron ska gå ihop om åtta månader och därefter. Jag har själv befunnit mig i en situation där jag övervägde abort men jag valde att behålla trots att jag inte såg hur det skulle gå som ensamstående ung mamma. Den graviditeten slutade i ett tidigt missfall och jag är så glad att jag inte aktivt stod bakom den utgången utan har kunnat tänka att "det var inte meningen". Det var många år sedan och nu är jag gift och har fött en underbar dotter, men därefter fått tre missfall. Vi hoppas på en stor familj men det får bli som det blir. Livet blir aldrig riktigt som man tror eller planerar för men det kan bli jättebra ändå. Jag har flera vänner som genomgått aborter och ångrat sig, en säger att hon tänker på barnet varje år ungefär när det skulle firat födelsedag och att hon föreställer sig hur livet sett ut med barnet. Personligen tycker jag att det är jättehäftigt om du blir mamma till ännu ett barn och jag tror att du har styrka i de barn du redan har och kan få hjälp av dem. Inga av de vänner jag har som kommer från stora familjer har sett det som ett problem och de verkar ha bättre relation till (och mer respekt för) sina mammor än de flesta andra. Din sambo kan ju inte knyta an till barnet i din mage än och du har all rätt att välja att behålla även om han spontant sagt att det är en enkel lösning på problemet att avbryta. Efter några veckor ser han nog inte längre graviditeten som ett problem, dessutom kan det också bli så att han ångrar beslutet om ni väljer abort. Jag känner killar som stöttat tjejer i att göra abort och sedan ångrat sig och mått fruktansvärt dåligt över det, inte bara direkt utan tiotals år efteråt. Just nu tror jag att du är i en liten chockfas för att du nyss fått veta att du är oplanerat gravid och det är oftast inte bra att fatta stora oåterkalleliga beslut om liv och död i en sådan situation. Jag önskar dig allt gott och tror som sagt att du i efterhand aldrig kommer att ångra att du valde att välkomna ert barn till världen. Kram!
Jag tycker ändå att det är viss skillnad på att tveka på grund av att ekonomin är lite knackig eller timingen är lite dålig, mot att som TS tveka för att hon riskerar att bli riktigt, riktigt sjuk. Havandeskapsförgiftning kan till och med vara dödligt. Med hennes historia är det inte osannolikt att det kommer handla om en stor del av graviditeten inlagd på sjukhus.
modesty74 skrev 2016-11-15 23:29:59 följande:
Ja, jag är rädd för att dö, faktiskt. Var på abortmottagningen idag, men läkaren gjorde mig inte klokare. Hon kanske inte får avråda? Att det skall vara mitt beslut, men jag hade önskat att hon sagt att pga hälsan skall du inte ta någon risk. Men så var det alltså inte och jag tvivlar därför och tänker OM det ändå går. Samtidigt är det väl så att känslorna styr över förnuftet. Står i kö för sterilisering och tyvärr fanns det visst inga säkra perioder, vilket jag vet att det var dumt att tro. Har också idiopatisk trombocytopeni dvs kroniskt lättblödande. Ändå finns tankarna på att jag gör fel i att göra abort. Behöver höra att mitt beslut är rätt, om inte annat för att jag har 5 barn som behöver mig. Min man säger samma sak, men ändå tänker jag OM det ändå är fel beslut. Mår såklart skit!
Jag tycker att du ska ta kontakt med läkare på special-mvc istället. Fråga hur riskerna ser ut och hur det är troligt att behandlingen ser ut om du blir riktigt dålig.