Hur nå fram till sambon

Hej! Varnar direkt för långt inlägg, hoppas ni orkar läsa.

Jag har en sambo som är väldigt svårpratad. Det är alltid jag som får ta tag i saker om de ska hända och tar jag upp något som jag funderat på och som jag "stör" mig på så slutar det ofta med att han blir ledsen. Han säger att han inte vet vad han ska säga mm. Vi har aldrig bråkat så att vi skriker på varandra utan det är ofta jag som blir arg/ledsen/besviken över något och hans standardfråga är om jag vill vara ifred.

Vi fick vårt första barn för snart två månader sen och jag har hela graviditeten känt mig ensam i det här. Han har absolut varit hjälpsam i hemmet men det är ungefär där det slutar. Barn var ett gemensamt beslut så det var inget som var oönskat.

Han verkade aldrig intresserad under graviditeten. Jag försökte engagera honom och berätta "nu är det ny vecka, så här stor är bebisen nu" men det kändes som att han knappt lyssnade så efter ett tag slutade jag med det. Det var jag som har fick puscha på köp av skötbord, vagn, babykläder osv.

När det sen blev dags för förlossning så vaknade jag mitt i natten av värkar. Jag väckte inte honom utan tyckte att det var bra om han fick sova så länge värkarna ändå var så pass milda. När hans väckarklocka ringer runt 4 på morgonen så ligger jag i badet och klockar värkar. Han kom inte ens in i badrummet, man kan ju tycka att det inte är helt normalt att ta ett bad så tidigt så han borde misstänkt att det var något på gång. Jag gick upp ur badet och kände hur värkarna blev kraftigare. Jag fick på mig kläder och tog värkarna lutad mot en byrå i vardagsrummet. Till min förvåning säger min sambo "jag åker till jobbet nu, du får väl ringa om jag behöver komma hem". Då började jag grina och han frågade om han skulle stanna hemma. Så blev det, men han la sig på soffan och sov i princip hela förmiddagen så jag fick fortsätta ta alla värkar själv. Framåt två på eftermiddagen, när jag haft värkar i tolv timmar, orkade jag inte vara hemma längre. Vi åkte till förlossningen, men han hade inte tagit reda på var man skulle gå in trots att jag sagt åt honom flera veckor tidigare att det låg på honom att ta reda på just detta, så med värkar gick vi omkring på sjukhusområdet för att hitta rätt. När vi väl kommit in så var jag öppen 5 cm. Under förlossningen märkte jag knappt att han var där, det var jag som fick försöka sms:a mina föräldrar som skulle ta hand om hunden, inte ens det kunde han göra och jag orkade av förklarliga skäl inte diskutera det med honom då.

Dottern föddes och efter några dagar på BB fick vi åka hem. Han hjälper fortfarande till med hemmet och blöjbyten. Men han har nästan alltid telefonen i handen när han håller dottern, vilket jag påpekat för honom men inget händer.

Det känns lite som att jag och dottern kommer i tredje hand, efter jobb och mobilsurfande. Han jobbar alltid över, och det är inte för att han blir ombedd att göra det utan han gör det ändå. Även detta har jag tagit upp med honom utan resultat.

Så det känns som sagt som att han är ointresserad av det här nya livet trots att han var minst lika barnsugen som jag. Min sambo är världens snällaste men det går som sagt inte att nå fram till honom och få honom att prata. Har ni några tips på hur jag kan gå tillväga? Skulle verkligen uppskatta tips.