Är jag lesbisk eller bara förvirrad?

Jag ser inte ut som en man, men jag umgås helst bara med män (oftast enbart vänskapligt), det har jag gjort så länge jag kommer ihåg, jobbar helst med män, diskuterar helst med män på forum och sociala medier, tränar på gymmet ihop med en kille, jag förstår mig inte på kvinnor, kan inte umgås med kvinnor, gillar inte kvinnor, jag har ofta fått höra att jag tänker som en man, "du har en manlig hjärna", och till och med att jag skriver som en man. (Syns det?).

Jag umgås helst med "grabbiga" män och gillar en "grabbig" jargong. Jag älskar att vara "en av grabbarna" och när män pratar helt ogenerat med mig, som jag var "en av dom".  Jag vet inte om jag påverkats av detta, eller om jag faktiskt är lesbisk? Jag kommer på mig själv med att "Kolla in röven!" när en tjej går förbi. Sådana saker. Jag distraheras av urringat osv. Jag tänder väl inte på det kanske, men fascineras eller vad man skall säga. Jag vet inte om jag tänder på något egentligen. Jag gillar män, därför umgås jag med män och ibland blir jag kär i en man och då har vi sex (Jag har vart med två olika män) och det är trevligt, men jag vet inte om jag direkt tänder på att se en man heller.

Är jag bara "miljöskadad" av allt manligt umgänge eller kan jag rentav vara lesbisk?