I vilken vecka berättade du att om din graviditet?
Jag är nu i vecka 16 och har bara berättat för en vän. Dock börjar magen synas och det känns lite svårt att dölja den. Kanske större kläder fungerar?
Jag har undvikit att berätta då det inte gick bra med den förra graviditeten ( som ett fåtal vet om). Jag har dessutom haft och har fortfarande blödning. Känns så osäkert att berätta då.
Vad säger ni? Hur hade ni gjort?
Vi har berättat för närmaste familjen runt vecka 14-16, för nära vänner någon gång därefter och övriga har helt enkelt fått vänta tills det syns. Vi har aldrig ringt runt och berättat eller gått ut med det offentligt på sociala medier, utan folk har fått veta lite allt eftersom vi träffat dem.
Berättade efter rutinultraljudet, v18-19, för familj och vänner, därefter arbetet. Två kollegor hade redan sett sa de men inte vågat fråga... Har haft missfall tidigare och gjorde fostervattensprov den här gången så ville verkligen vänta tills allt såg bra ut. Ska du snart på ultraljud så kan du kanske vänta tills dess om det känns bra.
Inte berättat alls, väntar 4:e, utan kände att det syns tids nog. Hade två missfall på raken innan, en slutade i ambulans in till gynakuten så ville inte säga nått till nån ifall denna grav skulle sluta likadant... är nu i v.28 men ingen har märkt nått/sagt nått. Min svärfar o fru vet o min mamma men endast ett glatt grattis från svärfar. Så kände inte att denna lycka behövde delas med fler än de inom min familj, vi är jätteglada iaf :)
Såg att det gällde första barnet :/ med första berättade vi i v.13. :)
Vi berättade från v 12
Jag är gravid i v.7 (6+4), detta är vårt första barn. Vi har endast berättat för min familj. Min sambos familj vet ingenting än. Vi funderar på att berätta runt jul/nyår , men vi är väldigt nervös då vi bara har en inkomst och bor hemma hos min familj. (jag, 19 år studerande i 7 mån till ,Sambo 24år jobbar)
Jag är i vecka 12/13 och kommer berätta för släkten efter kub, om det ser OK ut. Detta för att jag ska kunna få ta det lite lugnare nu (annars behöver jag ofta bära mycket och handla tungt osv).
Jag är i vecka 11 nu och vi har berättat för några av våra närmaste:
- Våra föräldrar och syskon inom två veckor efter plusset
- Makens bästa vän i v7
- Mina bästa vänner i v9
- Min chef i v8 (inte planerat men blev tvungen pga sjukhusvistelse pga hyperremesis)
- Gemensamma vänner och en kollega med sambo i v9, men de väntar också barn så det kändes mest skönt att ha några att bolla med.
Vi har alltså berättat för en del men inte gått ut brett med det. Något på Facebook eller så gör vi nog tidigast efter rul, om vi gör det alls.
Vi är i v. 24 med första barnet och har inte gått ut med det än. Jag känner inget behov av att dela med mej(än). Vi kommer absolut inte dela med oss om graviditeten på sociala medier.
Första barnet berättade vi för föräldrar och syskon v 12.
Andra barnet berättade jag för min syster v7 och resten av familjen v 12 efter kub.
Väntar tredje nu. Berättade för min syster v 6 och resten av familjen v 12 efter UL.
Vänner berättar vi för efterhand. Denna gång berättade jag för min chef v 13 eftersom jag har ett jobb som är svårt att rekrytera vikarie till, så jag ville att de skulle ha gott om tid på sig att hitta vikarie samt att de skulle vara beredda på längre frånvaro vid ev missfall. Men än har det gått bra :) (är i v30 nu).
Har berättat efter hand, men inte direkt haft någon plan. Tyvärr var det nödvändigt att berätta för några nästan direkt efter jag hade plussat eftersom jag har extremt illamående och är sjukskriven. Har varit gravid en gång tidigare (gjorde en abort) så jag var beredd på att det skulle bli ett helvete, berättade därför nästan direkt för min chef. Hellre att hon vet än att jag ska låtsas ha världens längsta maginfluensa. Berättade också tidigt för tre vänner som bor precis i kvarteret för att kunna be dem om hjälp med saker, kan alltså inte gå och handla själv ens :( Sen har min faster och en god vän själva räknat ut det när jag några gånger fick ställa in planer, men de visste också innan att jag och min kille skulle försöka bli gravida. Berättade för min pappa när jag var i vecka 11 för att han var här och det var ett bra tillfälle. Nu är jag i vecka 12, fortfarande lika dålig och sjukskriven och det börjar kännas mer och mer tråkigt att tacka nej till adventsfikor, glöggmys och annat. Så snart kommer jag nog börja berätta bara för att jag inte orkar hitta på fler undanflykter.... Min kille har berättat lite efterhand för sin familj (de bor inte i Sverige) och någon vän men väntat med att berätta för sina barn ännu. Han har två och vi vill båda att det ska kännas säkert att det verkligen blir ett syskon innan han berättar. MF kan ju hända även senare men efter vecka 12 och när vi har gjort kub känns det ändå lite mer säkert.
Nu när jag tänker på det minns jag att jag nog hade sett framför mig något häftigt avslöjande med bilder eller något roligt till familj och på Facebook men verkligheten ser ju annorlunda ut. Huvudsaken är väl att det känns bra och är roligt att berätta!
Berättade för mina föräldrar dagen efter jag plussat då jag kände att jag behövde råd. Berättade även för chefen så jag kunde dra ned på min arbetstid, och för min praktikhandledare så hen skulle förstå varför jag var så trött och trög :P
Berättade för sambons föräldrar strax efter mina, och för respektive syskon kort därefter (var väl kanske i v 9 då).
Sen för närmaste vännerna och imorgon tänkte vi gå ut med det på Facebook! Är i vecka 15 och ska ha stor födelsedagsfest på fredag så då skulle det komma ut snart oavsett.
Har hela tiden varit orolig att jag berättat för tidigt och att allt ska gå åt skogen, hade situationen varit en annan hade jag bara berättat för släkt och nära vänner fram till v 15. Men men!
Jag berättade inte för någon till att börja med förutom mannen så klart, men min mamma lyckades klura ut det ändå och skvallrade sedan för resten av familjen inkl släktingar. Min bästa kompis fick reda på det efter att min mamma berättat för hennes mamma.
Den första jag faktiskt berättade för aktivt var min chef i vecka 14. Ett par veckor därefter fick mina kolleger veta ( gick inte längre att dälja- andra barnet).
Jag hyser ingen agg gentemot min mamma för att hon berättade för alla. Det var faktiskt rätt skönt, jag mådde så dåligt av hormonerna att jag inte orkade med några "grattis", då fick mamma njuta av uppmärksamheten istället. Hade det skitit sig så hade hon fått ansvara för att ringa runt och meddela alla. Jag tycker inte att missfall är något pinsamt i sig, men vill gärna slippa informatiomsskyldigheten som man har om man berättat om graviditeten.
Tack för era svar!
Allra helst hade jag sett att jag kunde vänta länge till. Har RUL i slutet av december och hade egentligen tänkt vänta ännu längre.
Dock är jag och magen inte överens.
Fattar inte hur det ska gå att dölja flera veckor till. Känner mig stressad över situationen.
Känns inget bra alls =(
min mamma fick veta I v8 för att jag ville berätta när vi sågs /bor utomlands/ och då berättade vi för svärmor också.
bästa vänner och syskon fick veta efter KUB /v13/, chefen runt vecka 18 för då började det synas och resten kanske vecka 21 efter RUL... jag kunde inte riktigt dölja magen längre... kände mig ganska stor då....