• frökenmissy

    Hjälp jag har ångest!

    Hej på er!

    Jag vill börja med att säga att jag vet, jag vet att jag behöver söka hjälp. Jag är bara inte riktigt mogen för det än. Jag vågar verkligen inte.

    Jag vill höra andras historier, få råd och tips och ja jag vill nog också för min egenskull skriva av mig lite grann. 

    Jag har sedan jag kom i pubertet (ca 11-12) Haft problem med depressioner, från början visste jag inte alls vad det var och mina föräldrar var nog aldrig så uppmärksamma, de tillhör en annan generation där man rycker upp sig och jag tror aldrig att de ens kunde föreställa sig att deras glada och duktiga dotter kunde vara psykiskt sjuk. Det ligger nog en form av skam i det. Min mamma som jag står nära har väldigt svårt men försöker förstå. Men jag hör på henne att hon inte alls förstår. Hon tror att jag bara kan välja att inte känna så starkt. 

    Jag har under de senaste 2,5 åren varit väldigt förskonad men sedan september har jag bara mått sämre och sämre. För mig började det detta gången lite annorlunda. Jag har nog aldrig upplevt det så starkt som nu. 

    Det börjar med att jag har svårt att känna riktigt glädje, hur bra resultat jag har på mitt arbete, hur roligt jag än har så känner jag ingen innerlig glädje, jag skrattar och låtsas vara glad för att folk inte ska börja undra. 

    Men nu har jag börjat få väldigt mycket ångest, jag har svårt att somna på nätterna och kan inte sätta finger på varför jag har ångest eller för vad. Jag mår som om man gjort något riktigt dumt och oroar sig för att bli ertappad eller känner skuld. Jag kan få väldigt intensiv ångest och paralyseras när telefonen ringer och har svårt att förmå mig att svara i den. 

    Om morgnarna vaknar jag men en klump i magen, jag kan verkligen knappt förmå mig att resa mig ur sängen och när jag väl ska gå hemmifrån kan jag behöva stå i jacka i hallen flera minuter innan jag kan ta mig ut. Så fort jag kommer ut bland folk så släpper det. Jag måste dra på mig en fasad och då är det som att jag nästan lurar mig själv att jag mår bra, ,men ibland kan jag verkligen känna att jag måste låsa in  mig på toaletten ett tag. Även efter det har jag svårt att öppna dörren och gå ut igen. 

    Finns det någon som känner igen sig i just detta sista? jag har aldrig upplevt så stark ångest. 

    Min största rädsla är att bli sjukskriven på grund av detta. Jag vill verkligen inte bli sjukskriven, kan man bli det mot sin vilja om man går till en psykolog?

  • Svar på tråden Hjälp jag har ångest!
  • Smeagoul

    Förstår att det är jobbigt, har varit i samma sits själv.

    Det största misstaget jag gjorde var att bli sjukskriven, det känns bra för stunden men sen när du ska kastas ut i verkligheten igen så känns det 10ggr värre.

    Så jag rekommenderar att du endast går in i en sjukskrivning som den absolut sista åtgärd du gör , ibland finns det inget annat val , t.ex om man har en extremt svår depression med svår ångest , då kan svårigheterna i vardagen som tillslut blir helt ohållbart pressa en person mot ett självmord.

    Så för att förhindra det så kan sjukskrivning behövas.

    Om du blir sjukskriven så bör du försöka hålla det till max 4 veckor med KBT terapi och eventuellt medicinsk behandling samtidigt om det behövs, sedan efter 4 veckor sakta men säkert återgå i vanliga rutiner och långsamt trappa ur sjukskrivningar i etapper för att inte chocka kroppen , t.ex 75% sjukskrivning i 4 veckor och sen 50% osv.

    Det är bara du som vet om din situation är ohållbar eller inte , inte ens läkaren kommer veta det.

    Så innan du bokar läkarbesök så tycker jag du ska fundera ordentligt hur din livssituation verkligen ser ut.

    Försök att undvika ångestdämpande läkemedel in i det sista för det blir lika här , 10ggr värre ångest när du slutar.

    Sen kan det visst behövas men vore jag läkare så skulle jag bara skriva ut det till en patient som upplevt svårt trauma som t ex att hela familjen dött i en flygkrasch.

    Alltså inte ångestdämpande läkemedel till patienter med generell ångest som beror på oro och obehag inför vardagliga uppgifter, sånt måste du träna på och KBT är just en bra terapi mot det.

    Ångestdämpande läkemedel löser inte din ångest , bara tillfälligt och i slutändan har du värre ångest än någonsin.

    Hoppas du finner lite lättnad och hopp i infon jag ger dig , kom ihåg att hur mörkt det än ser ut så kan det bli bra igen , det blev det för mig.

    Lycka till!

  • Smeagoul

    Sen det där med skammen du känner..

    Släpp det!!

    Alla kan bli sjuka och må dåligt, till och med Kungen och president Barack Obama.

    Det hör till själva depressionen att man känner så och det gjorde jag med.

    Det finns ingen som kommer döma dig för folk är så rädda att drabbas själv!

    Och om dom dömer dig så är dom idioter med största sannolikhet att dom lider av psykopati eller annan svår störning , skratta åt dom stackars jävlarna att du kan bli frisk , det kan inte dom.

    Sen kan dom självklart vara idioter utan att lida av någon psykisk störning men då har dom med stor sannolikhet extremt lågt IQ istället , då kan du tycka synd om dom istället.

  • Smeagoul

    Ursäkta att jag svarar flera gånger istället för att lägga allt i ett svar men jag kom på en till sak haha..

    Du frågade om andra upplevt samma sak..

    Det har jag gjort , när jag var på kurs med jobbet så fick jag sådan stark ångest att jag inte ens kunde hålla i gaffeln utan att skaka som ett asplöv , blev helt paralyserad så jag kunde knappt förmå mig att fly , till sist rusa jag ur rummet och åkte hem utan att säga något.

    Arbetskamraterna frågade självklart dagen vart jag tog vägen, då sa jag bara att morsan hamnat på sjukhus med bröstsmärta, då frågade dom inget mer sen.

    Och visst det var obehagligt att åka på kurs igen sen , men jag vann den kampen och nu känner jag inget obehag alls längre.

    Därför måste även du träna bort det.

    Lycka till

Svar på tråden Hjälp jag har ångest!