Hjälp jag har ångest!
Hej på er!
Jag vill börja med att säga att jag vet, jag vet att jag behöver söka hjälp. Jag är bara inte riktigt mogen för det än. Jag vågar verkligen inte.
Jag vill höra andras historier, få råd och tips och ja jag vill nog också för min egenskull skriva av mig lite grann.
Jag har sedan jag kom i pubertet (ca 11-12) Haft problem med depressioner, från början visste jag inte alls vad det var och mina föräldrar var nog aldrig så uppmärksamma, de tillhör en annan generation där man rycker upp sig och jag tror aldrig att de ens kunde föreställa sig att deras glada och duktiga dotter kunde vara psykiskt sjuk. Det ligger nog en form av skam i det. Min mamma som jag står nära har väldigt svårt men försöker förstå. Men jag hör på henne att hon inte alls förstår. Hon tror att jag bara kan välja att inte känna så starkt.
Jag har under de senaste 2,5 åren varit väldigt förskonad men sedan september har jag bara mått sämre och sämre. För mig började det detta gången lite annorlunda. Jag har nog aldrig upplevt det så starkt som nu.
Det börjar med att jag har svårt att känna riktigt glädje, hur bra resultat jag har på mitt arbete, hur roligt jag än har så känner jag ingen innerlig glädje, jag skrattar och låtsas vara glad för att folk inte ska börja undra.
Men nu har jag börjat få väldigt mycket ångest, jag har svårt att somna på nätterna och kan inte sätta finger på varför jag har ångest eller för vad. Jag mår som om man gjort något riktigt dumt och oroar sig för att bli ertappad eller känner skuld. Jag kan få väldigt intensiv ångest och paralyseras när telefonen ringer och har svårt att förmå mig att svara i den.
Om morgnarna vaknar jag men en klump i magen, jag kan verkligen knappt förmå mig att resa mig ur sängen och när jag väl ska gå hemmifrån kan jag behöva stå i jacka i hallen flera minuter innan jag kan ta mig ut. Så fort jag kommer ut bland folk så släpper det. Jag måste dra på mig en fasad och då är det som att jag nästan lurar mig själv att jag mår bra, ,men ibland kan jag verkligen känna att jag måste låsa in mig på toaletten ett tag. Även efter det har jag svårt att öppna dörren och gå ut igen.
Finns det någon som känner igen sig i just detta sista? jag har aldrig upplevt så stark ångest.
Min största rädsla är att bli sjukskriven på grund av detta. Jag vill verkligen inte bli sjukskriven, kan man bli det mot sin vilja om man går till en psykolog?