1 åring som inte vill vara nära sin farmor

Hon har inte något särskilt utseende? Typ glasögon.

Har ni lämnat barnet själv hos farmor? Eller hur skulle hon haft möjlighet att "göra något"? Hur behandlades din man av sin mamma som liten?

Hon har glasögon men det har många andra som hon träffar. Hon har aldrig fått vara barnvakt åt henne eftersom att jag inte litar på henne och nu skulle jag aldrig våga eftersom att dottern blir som hon blir i hennes sällskap. Hon har varit själv med henne ett par gånger typ 20-30 minuter när min sambo har haft dottern och jag jobbat. Men det känns ju som att något har hänt? Eftersom dottern blir så här mot henne eller? Sen så tar farmor henne även fast hon inte vill och byter hennes blöja (förut när det gick) nu skulle det inte ens vara tänkbart, om jag ska gå på toa och farmor är med henne så blir hon hysteriskt ledsen och arg men om mormor är här så får hon göra vad hon vill med henne och hon visar endast glädje mot henne.

Låter snarare som att du har nåt emot din svärmor.

Hur 17 lyckades du komma fram till den märkliga slutsatsen?

Men va? Det där låter ju inte normalt nånstans! Vem sjutton "småjävlas" med ett litet barn? Klart ungen inte litar på farmor!

Hur kan du dra den slutsatsen vill jag undra? Det är så tråkigt på den här sidan, jag ber om hjälp då både jag och min sambo känner oss oroliga och får ett sånt här svar? Men det är din slutsats, att jag har något emot min svärmor och min dotter beter sig så här mot henne pågrund av det? Tack för hjälpen!

Testa att ta av henne glasögonen. Reagerar hon på farmors röst även om hon inte ser henne?

 Håller med det fungerar nog inget vidare på en 1-åring..

Du skrev ju att du inte litar på henne. Varför? Barn läser av föräldrar så där kan ju finnas något. Annars skriver du ju svaret själv. Farmor småjävlas - en ettåring förstår inte det roliga med det.

jag har mina anledningar att inte lita på henne.. då hon har jagat djur med damsugare och jävlats med katten. och när jag sett henne småjävlas med dottern framför mig så kan man ju tänka vad som kan hända när dom är ensamma,  Mwn hon är snäll mot henne också.

Det är bättre att farmor ignorerar istället så din dotter börjar känna sej trygg med att ha henne i närheten.
Är det inget med utseendet eller beteendet i övrigt så brukar det funka.

Förstår inte varför en del människor måste vara på eller småjävlas med ungar som tydligt markerat att de vill vara ifred, det är som att de kräver att bli omtyckt  men det brukar göra det värre.

Om farmor utan anledning byter blöja på barnet eller är på när din dotter inte vill skulle jag fråga om hon var dum i huvudet. Farmor bestämmer inte.
Ställer samma fråga som Almina, hur var hon själv som mamma?

Jo de brukar tycka det är kul om de känner sej trygg med personen som kan jävlas/busa på rätt sätt. Man "jävlas" för att det ska bli kul inte för att någon ska bli ledsen.

Spontant, följ din magkänsla. Men låt det ta lite tid också, sånt kan ju ändras med åldern.

Men du kanske även kan försöka ge farmorn lite tips på saker hon kan göra för att knyta an lite till sitt barnbarn? Hon verkar inte kunna läsa av barnet riktigt och det kanske är det som resulterar i taffliga försök att skoja med henne. Men återigen, gör det bara om det känns bra i magen. Man vill inte känna att man hjälper farmorn komma närmare sitt barn med en dålig känsla i magen :)

Ta ditt barn på allvar, påtvingade blöjbyten tillsammans med barnets reaktion får varningsklockor att ringa. Prata med ditt barn och fråga upprepade gånger, prata med din man och låt inte ditt barn vara ensam med henne en sekund. Under de 20 minuterna du pratade om hinner mycket  hända, det är hemsk tanke men vanligare än man vill tro och det är bättre att reagera och inget hänt än att något hänt och ni inte reagerar.

anonym4 skrev 2016-12-02 16:33:02 följande:

+1
(minst) 4 ungar har varit väldigt rädda för mej, har aldrig haft samvete att tränga mej på. Det gick över av sej själv, när de kände sej trygga med min närvaro kom de själva.
De som gör det har något fel på förmågan att känna empati. Det ska mutas,skojas och småjävlas för att de ska kunna känna sej nöjda med sej själva.

Jag tror stenhårt på att man ska behandla barn som katter - dvs ignorera dem och låta barnen ta initiativet.

Ett av mina barn har varit precis sådär, en ganska reserverad unge som inte ville ha någon som helst kontakt med sin farmor. Problemet var att farmor är otroligt barnkär så det blev plågsamt för henne. Men nu är farmor en klok kvinna som förstår sig på barn och hon lät mitt barn ta det i sin takt.

Så jag tror att det är bra att de ses ofta men att farmor måste inse att hon ska totalt ignorera barnet...

Och för ordningens skull kan jag avslöja att jag inte är helt kontant med svärmor men jag förstår värdet att barn har en bra relation till sina mor/farföräldrar. Jag kan således separera mitt eget tyckande från barnens behov. Det är ingen spark på TS på något sätt utan mer på de som sparkar på TS som förutsätter att TS är likadana som de själva som inte kan separera sig själva från sina barn.

Jättesvårt att säga vad det beror på , men det är inte helt ovanligt att barn blir rädda för folk som vill vara populära.

Om inte farmor förstått det själv redan , så be henne ta ett steg tillbaka. Var tillsammans med farmor men be henne strunta lite i er dotter.

Att farmor" skulle gjort något" tror jag din sambo kan ha bäst svar på. Vad tror han?

Gjorde hon dumma saker med honom ?