MT123 skrev 2016-12-04 12:11:25 följande:
Vet inte hur man svarar direkt på någons inlägg.
Svar till Marialia som skrev:
"Berätta inte på julafton om det är ett par som försökt länge. Jag och min man försökte länge och tillslut bröt jag ihop för varje par runt omkring oss som berättade att de skulle ha barn. Inte så juste att ev förstöra någon annans jul!"
Jag kan inte förstå dina känslor och dina tankar då jag inte har samma erfarenheter som dig eller upplevt samma saker, så det kanske är fel av mig att kommentera ditt inlägg. Men jag tycker det är svårt att förstå hur någon annans graviditet och barn kan förstöra för någon annan. Jag kan tänka mig att det är jobbigt när alla runt om kring en får barn och att det blir tufft när man försökt länge och själv inte får det där glada beskedet. Men jag med mina erfarenheter och känslor tycker det känns fel att beskylla en graviditet och ett barn som något som förstör för andra. Även om jag kan förstå den sorgen man upplever.
På samma sätt som att man ska visa ödmjukhet och respekt för alla som länge längtat efter ett barn, så tycker jag (och hoppas) att denna ödmjukhet och respekt även visas för dem som fått sitt glada besked och att dessa inte ska behöva känna en skuld att deras familj förstör för någon annan.
Men samtidigt så håller jag med dig, julafton kanske inte är det bästa tillfället om man vet att någon försökt länge. men går det att kompromissa, berätta för paret enskild innan jul och sedan berätta för resten av julsällskapet på julafton?
Det är nog bara det där sista att ev förstöra för någon annans jul som jag hade svårt att förstå. Jag kan tänka mig att du inte menar att personen med vilje försöker förstöra och såra någon, men att beskylla (det var så jag uppfattade det, kanske missuppfattade ditt inlägg) någons graviditet för det tycker jag är lite tråkigt.
Idag var vi på kalas hos min svåger och fru. Och inget outande om barn. Har hoppats för deras skull de senaste gångerna man setts att få höra nåt glatt från dom.
Men så mot senare em när en del av gästerna hade åkt hem så tog jag min svägerska åt sidan , stängt rum, och berättade.
Att vi var gravida, hade planer att berätta på julafton men ville först ta det med dom just för att de inte ska hamna i en tråkig sits. Så får de tid på sig att smälta det och att de kunde få bestämma hur det kan bli bäst för dom.
Det visade sig att jag hade rätt i misstanken att de har haft det svårt. De ska börja utredning efter storhelgerna.
Mannen kom med in efter en stund, då hon och jag pratade en ganska bra stund. Vi hade ett jätte bra samtal.
De var verkligen så glada för vår skull men kunde inte hålla tillbaka tårarna om deras egen situation och var väldigt tacksamma att vi pratade med dom innan så de kan få känna efter vad de känner är ok, och vad de orkar med på julen.
tack för alla olika synsätt, tankar kring detta dilemma.
Känns som vi har gjort det absolut bästa av situationen just nu.
