Vad vill min sambo?

Jag håller delvis med Bosse L. men tror det är lite väl drastiskt som förklaring då depressioner av det slaget drabbar kvinnor inte män.

Hur hade ni det sexuellt innan barnet kom? Innan och under graviditeten? Hur lång tid hängde ni ihop innan ni fick barn? För att svara på saker som sker i nutid måste man stämma av hur det var tidigare. Hade ni ett varierat sexliv då eller var det bara missionären och ett par bakifrån på fyllan?

Förlossningsdepressioner drabbar kvinnor, inte män, även om genusvetarna försökt lansera även postpartumdepresioner även för män på sistone.

Oavsett det kan din man ändå drabbats av en depression.

Han kanske har en personlighet med mycket autistiska drag? Eller så är han som föreslagits homo- eller asexuell.

Jag tror allvarligt talat att det viktiga här är att fundera över hur nytt det här beteendet är. Om det är helt nytt och du inte "känner igen" det är det nog läge att se om det funkar med lite professionell hjälp, psykologisk eller medicinsk, piller eller prat.

Ett tristare alternativ är att han är fullt frisk, men tappat intresset för dig. Och inte klarar av att lämna dig, av nån anledning.

Om han i någon mån alltid varit likadan, ja, då är det väl som det ska vara, även om det inte låter så kul.

Så vilket är det, TS?

Jag har också hört att killar kan drabbas av förlossningsdepression. Det är nog bara inte så omtalat och lite skamligt. Tror nog att det finns ett relativt stort mörkertal av killar som drabbas, då dessa troligen inte söker hjälp i första taget. 

Minns att jag läste en artikel om att det inte var så ovanligt som man skulle kunna tro. Det finns killar som känner sig utstötta och t.o.m svartsjuka på barnet. Min far var en sådan, och han sökte aldrig hjälp. 

Jag skulle inte utesluta att det kan röra sig om en förlossningsdepression. Det blir en stor omställning i livet för killen med. Dessutom är barnet bara 3 månader och då är nog bandet mellan mamman och barnet oftast större, vilket kan få killen att känna sig lite utanför.

Ts hur kände din kille inför graviditeten? Min fick en chock trots att han trodde sig vara redo. 

 

Säkert kan det vara en chockartad upplevelse särskilt om barnet inte är friskt. Det gäller ju alla involverade. Men stt benämna det för förlossningsdepression för en kille kan inte vara kliniskt korrekt.

Släpp alla tankar på att snoka i datorn om du inte redan gjort det! Är han honomsexuell eller otrogen så är det ju något han bör berätta för dig. Hur ska du prata med honom ifall du får reda på något du inte vill veta? Skulle du erkänna vad du gjort..?

Istället tycker jag du ska förföra honom! Vill han inte ändå utan drar upp byxorna och vänder sig om så är han inte intresserad av dig helt enkelt. Det spelar ingen roll att du tycker du är snygg, söt och luktar gott. Det har inget med attraktionen att göra! Men låt dig inte nedslås av detta nu utan kör på och ta honom med storm! Ibland är det vad som behövs för att bryta isen...

Tack :)

Tack för alla kommentarer och er tid! Jag tar till mig det o ska försöka här:)

Har själv en blyg man och det som funkar för oss båda är att jag tar intiativet. Dvs handen på paketet och eggar upp oss. 

Jag får uppfattningen att det hänger på honom att börja "ta för sig". Skit i det, bara gör. Är du sugen eller känner - nu vill jag att vi har sex, så ta för dig fysiskt. 

En del män har svårt med synen på sin kvinna när hon blir gravid och sen fått barn. Det pratade vår MVC mkt om. Att det kan bli ett "madonna"komplex. 

Börja ta för dig så har du gjort vad du kan och tagit ansvar. 

mm...han verkar ha svårt för att prata om sex. Bög hade väl inte jag gissat på i första hand. Låter lite långsökt. Sätt er vid köksbordet och prata. TV:n kan vara ett störande moment som tar bort fokus. Stäng av den. Prata om lust med honom och beskriv vad du känner och tänker. Utgå ifrån dina känslor utan att "attackera honom".

Tror iofs att mer prat om det inte kommer hjälpa. Däremot så får hon fysiskt ta för sig och kåta upp honom. 

Kan vara en idé...trodde hon hade försökt en del med det...men visst, e ju bara att fortsätta försöka. Tänkte mest att det kan vara bra att verkligen känna att man når fram och få respons från mottagaren. En reaktion eller ett svar som innehåller lite lite mer än "jag vet inte". 

Hur har de gått ts?