plussade med panik

bim+8 lär det vara då. Grattis, det kommer gå fint ska du se. Jag var fattig och arbetslös med mitt första men det gick fint ändå.

Jag vill egentligen säga att det inte är klokt, då det inte gynnar barn eller er själva, se till att fixa utbildning, jobb, osv, innan - för att verkligen se till så att barnet och du själv kan få det fint och slipper pengaproblem, som kan förstöra så fruktansvärt mycket i ett barns liv. Det är vad jag själv hade gjort iaf, vill jag tro. 
Men gå på det du känner. Vill du behålla barnet så behåll det, vill du inte så gör abort. Men tänk också på om du/ni(!) verkligen är mogna och redo för det, samt att tror du att ni kan dela jämnt och schysst på ansvaret om barnet så att du kan få en chans till att få lov att bygga upp din grund precis som din partner byggt upp sin, så kör. 

Jag var 18 år och gick på gymnasiet när jag blev gravid med min äldste son (10 år), min man (då pojkvän) hade fast jobb med okej inkomst. Vi behöll barnet, fanns inte på kartan att göra annat. Nu har vi varit tillsammans i 16 år, och väntar vårt fjärde barn tillsammans!
Så behåll du med gott samvete, det kan absolut lösa sig. (Jag har fast jobb idag)

Tycker det är så tråkigt när folk skriver att man bör ha utbildning, jobb m.m det är så olika. Du känner dig själv bäst. Vill ni ha det här barnet så lovar jag att de löser sig med en inkomst (några tusen i månaden får du i föräldrapenning dessutom) . Oroa dig inte:)

Det är ju bara att se på det med öppna ögon, hur vill jag uppfostra mitt barn?
Vill jag vara ett gott föredöme som gjort min utbildning och har ett bra jobb, alltid har pengar till mat, kläder, hygienartiklar, skolsaker, etc, eller inte?

Att säga att det löser sig med en inkomst är ju inte så himla schysst, om dom separerar då? Och om hon i framtiden kanske också vill försörja dem?  

Egentligen ska man inte tänka så. Alla kan ha bra betalt, fasta jobb - men vem som helst kan även bli av med sitt jobb. Ingenting i livet är garanterat. Sen om man gör abort är det ju inte 100% säkert att man kan bli gravid igen. Som sagt, ingenting är garanterat i livet och jag tror att allt händer av en anledning. Allt kommer lösa sig! Man blir oftast mer pepp då också att försöka få tag i ett jobb om man vet att man har en liten påväg. För jobb finns det, det gäller bara att ligga i.

Barn planerar oftast sig själva och de kräver inte ens hälften av vad som påstås i materiella ting. Det kommer ordna sig om ni vill ha det här barnet.

Grattis till graviditeten
Det går att lösa även om man inte har fast jobb..
Jag blev gravid när jag var 18, gick fortfarande i gymnasiet..
Visst vi hade det inte fett ekonomiskt, men kärlek saknades då inte från både mig, pappan och våra familjer..
Så känner du och killen att ni vill behålla så gör det

Tack för svar! Efter många om och men har vi bestämt att behålla barnet och vi känner oss lyckliga med det. Jag har pratat med vänner o syster osv och fått råd och stöd så jag tror det kommer gå bra! Min pojkvän känner samma.

Grattis så roligt!