När man inte kan hjälpa avundsjukan

Säker på att killen inte har steriliserat sig...,

Suck...Kom igen när du är i samma sits.... Det är väl självklart att personer kan ändra sig. Hoppas det.... den som jag berättade om som      var nykter alkoholist har haft ett till återfall... nu i helgen.... Hoppas hon slutar dricka innan barnet kommer i allafall... 

En av de andra har jag ikväll fått veta att hon lämnat sin partner. (de där som bara varit tillsammans någon månad.) Visade sig att han var en idiot, misshandlade henne och stack.... Hon vet inte ens vart han är. Han är inte svensk (han är amerikan så inget sånt) men hon har ingen som helst aning om vart han är.... Wohooo!!!!

Men ja de andra verkar det gå bra för.... En skall få nästa månad och då vet vi mer... 

Men som sagt ja det finns personer som inte är lämpliga som föräldrar. Det är helt enkelt så. Men jag vet faktiskt inte vad som kommer hända. Men vet du vad? Jag är helt mänsklig med mänskliga känslor. Om du hävdar att du aldrig känt att något är orättvist så ljuger du....

Men ok... Det kanske är jobbigt det jag säger för att du känner igen dig i ena typen. 

Hahaha ja det är jag väldigt säker på! Men nu är det ju så med fertilitet och barnskapande att det inte är så enkelt som vissa tycks tro. Och inte blir det lättare med ålder och sjukdomar.... 

Personer med normal intelligens vet detta... Och att det inte tagit sig efter 6 månader är inget konstigt ens om jag hade varit ung. 

Att göra allt rätt var inget naturen tänkte på. Folk kanske kan sluta att göra allt rätt så kanske alla skulle må lite bättre. Mina föräldrar var fantastiska föräldrar och jag hade en fantastisk barndom. Men jösses vad mycket "fel" de gjorde.
1 inte ordnad ekonomi båda studenter i perioder alt låga löner innan de fick ordentliga jobb men då var jag 6 år.
2 jag ammades tydligen för länge enligt många
3 jag samsov tydligen för länge.
4 vi hade mycket få möbler och det vi hade hade vi fått eller hittat.
5 de var inte gifta
6 de curlade mig tills jag flyttade hemifrån
7 de skaffade inga syskon till mig inte för att de inte kunde utan för se inte ville
M.m
Ändå gick det hur bra som helst.

Har samma känslor ibland, vad gäller att det verkar vara många som får barn som inte verkar bry sig.

Jag kan bara gå till mina egna föräldrar som inte brydde sig ett dugg. De visade ingen kärlek eller ömhet varken mot varandra eller mig och brydde sig inte om hur det gick i skolan och med kompisar. Mobbing är en allvarlig sak, och visst försökte de prata med lärare, men att göra så gott man kan är inte nog. Ibland måste man göra mer än så gott man kan.

I grunden tycker jag dock att alla ju har rätt att sätta barn till världen, men då bör man ju sätta barnets bästa i främsta rummet.

Menar du ÄL? För det står för ÄggLossning dvs det optimala att ha sex/insemineras på denna dag eller dagarna före och efter.

Det finns massor med FL-förkortningar (eller graviditets/barn-relaterade) som man inte stött på tidigare ex:

BIM - beräknad icke mens, dvs man beräknar att mensen inte kommer denna dag trots att den borde (= är gravid)
FL - Familjeliv eller föäldraledighet
FP - föräldrapenning
MF - Missfall
MA - missed abortion (specialfall av missfall)
SGI - sjukpenninggrundande inkomst som sjukskrivning och föräldrapenning beräknas från
TS - trådstartare

Tja det var några som dyker upp jämt...

Jodå jag har varit svartsjuk men aldrig missunnat andra deras barn eller själv satt mig till doms över dem och tyckt att jag själv är såååå mycket bättre. Känner inte alls igen mig i dina exempel, å andra sidan brukar jag inte sitta och ta reda på allt negativt jag kan hitta om folk för att känna mig lite bättre själv. Jag lever en bra liv med mina 4 fina barn så jag behöver liksom inte det. Du är ju dessutom inte ens mamma så hur skall du veta hur bra du skulle bli? Att ha studerat osv i enligt dig "rätt ordning" gör en inte till en bättre mamma än en fd alkoholist, en ensamstående mamma eller en som fått barn tidigt i förhållandet.

Nej du sitter bara och dömer mig istället och ser dig som bättre än mig... 

Kom igen när du INTE har 4 barn och är i min sits... Du kan helt enkelt inte fatt hur man känner då du helt klart inte har varit eller någonsin kommer vara i min sits! 

Jag letar inte efter det negativa men detta är personer jag känner och som jag vet allt det negativa som finns, även innan de blev gravida. Nej en ensamstående mamma kan vara toppen och underbar. Om det är en mogen person som inte redan vid flera tillfället visat att hon inte klarar av det mesta som gäller vuxenlivet! De två som jag nämnde som är/blir ensam mammor har ingen koll... Hon som redan har 4 (!!!!) barn lyckas inte sköta dem ens en gång... Jag vet om att hon inte kommer bli en bra mamma för hon är redan inte en bra mamma!!!!

Hon som är 19 kan visserligen mogna när barnet kommer. Men häromdagen var min kollega pissförbannad då dottern ville boka in två veckors partyresa med tjejkompisarna i sommar... Mamman förklarade att hon då kommer ha en liten (hon är beräknad till slutet av April hon vill resa Juli/Augusti)  så att det inte funkar att åka på partyresa. 19 åringen gick i taket och tycker att mamman är en idiot och elak för hon har all rätt att festa hon har ju varit nykter i flera månader nu. Hoppas att hon mognar när barnet kommer men än så länge verkar det inte som det kommer ske.....

Hon som nyss blivit lämnad kan kanske lyckas bra, hon har ju iallafall bra jobb och en familj som stöttar. Men att bli lämnad någon vecka innan BF är inte lätt, och att inte ens ha koll på vart pappan är hjälper inte. Dock är det ju bättre att han är långt borta eftersom han är en idiot. Hoppas det skall gå väl där, men hade hon väntat så hade hon kanske märkt att han var ett svin innan hon blev gravid så hade hon troligen sluppit att sitta i denna sits!

En före detta alkoholist kan bli en super mamma hon också. Men just denna har ingen koll på ekonomin och har haft återfall nu medan hon är gravid. Känns inte som om förutsättningarna är de bästa. 

Och nej bara för att du har fyra barn så gör det inte dig till en bättre mamma. Du vet helt krasst inget om mig, jag har tex varit bonusmamma (på heltid de bodde inte varannan vecka) i många år. Så jag vet faktiskt vad som förväntas av en förälder.

Som du dömer andra, menar du?

Åh nej, höll någon inte mer dig? Skrik och panik då? Det enda du gör är ju att leta fel på de andra blivande mammorna och jämför med hur perfekt du själv tycker du är. Att vara bonusmamma är inte att ha egna barn, det är är stor skillnad, både i ansvar och i känslor men det vet ju såklart inte du. Jo, jag vet att jag är en bra mamma åt mina 4 barn, det säger alla och barnen är såpass stora att de själv vet vad de tycker. Jag kanske var barnlös länge innan jag fick dem, det vet ju inte du nåt om. Däremot satt jag inte hemma och var bitter på andra och ansåg att jag var sååå mycket mer värd att få barn. Du verkar ju bara sitta hemma och roa dig med att leta fel på de andra och oja dig över hur illa det kommer at bli för dem. I övrigt äger man ditt eget liv, att vara barnlös är liksom undantaget att slippa kritik eller bete sig hur som helst.

Hon skrev att hon inte dömer men dömer helt klart....

 

Jag letar inte fel på andra... Jag vet inte vad du inte förstår i det jag skriver. 

Och det där om att man inte kan fatta om man inte är mamma är sååå mycket bullshit. Man behöver inte vara mamma för att fatta om någon är en olämplig förälder, du får liksom inte en magisk kraft bara för att du klämt ut något ur din vagina!! Det krävs sunt förnuft helt enkelt! 

Jag sitter inte hemma och är bitter, jag sitter heller inte och anser mig såååå mycket mer värd att få barn. Men att du som 4 barns mor inte förstår det där med att man inte alltid kan hålla igen om känslor är faktiskt skrämmande. Att jag kan tycka det är jobbigt och orättvist att personer som faktiskt kommer ha svårt att klara mammarollen (och spela inte dum, om du inte ser problematiken i de fallen jag nämnt så är du jävligt naiv!!!) blir gravida när jag kämpar och har gjort så ett bra tag. Att jag själv inser att det är irrationella känslor verkar du också missa... Men så var det ju det där med att leta fel hos andra....... Något som ju du tydligen också gör då....

Jag beter mig inte illa på något sätt, jag ger utlopp för min frustration i en anonym tråd på nätet. Till personerna i fråga visar jag INGET. De vet inte frustrationen jag känner och kommer aldrig göra det!

Eller nej det är inte helt sant. Mitt ex han visste att jag och min pojkvän försöker och han och hans blivande fru klarade det på första försöket. Han har barn sedan tidigare och han vet att jag verkligen vill ha barn så han var faktiskt gullig nog att berätta för mig så jag slapp upptäcka det på FB just för att han inte ville jag skulle bli upprörd. Han och jag försökte också för många år sedan men blev inget, något som skapade slitningar så vi gick isär. Samma sak med pojkvännens chef som vi umgås med ibland, hon vet om att vi försöker också och hon har full förståelse för att det är lite jobbigt för oss. Jag behandlar dem dock inte illa och även om de vet att det är frustrerande för mig så vet de om att jag inte dömer. Känslor är svårare att styra! De övriga vet inte om min frustration och tänker heller inte trycka upp den i deras ansikte! 

Jag kommer vara stöttande och försöka hjälpa dem där jag kan (de som är mig nära nog). 

Så din kritik mot mig är helt idiotisk. Som sagt känslor och handlingar är olika saker. Och känslor kan man inte alltid styra. Att känna frustration, sorg, glädje, ilska osv osv är något som kommer och som man inte kan styra, du kan styra dina reaktioner på det hela, vilket jag gör. Bla genom att försöka vädra min frustration på ett ställe där det inte skadar någon. 

Jag inser nu att du troligen känner igen dig i en av situationerna och kanske känner det som att jag kritiserar alla som är i dessa situationer och tycker att de är dåliga mammor, men så är det inte! Jag känner dessa personer och vet om hur de funkar och det är just det som gör att jag faktiskt är orolig i vissa fall för hur det skall gå. Du är säkert en fantastisk mamma även om du kommit ur en av dessa situationer. Även om du verkar kall som tror att känslor är något man styr över. Men det kanske inte går ut över dina barn så länge du kan förstå att de också kan ha känslor som de inte kan styra.... 

Dagens understatement...

Haha, på riktigt? Sitter du och jämför en vuxen persons känslor med barns känslor? I övrigt har du ju sida upp och sida ner beklagat dig över vilka dåliga föräldrar dina kompisar kommer att bli och vilka stora problem de har. Dessutom växer lustigt nog deras problematik för var inlägg du skriver. Du verkar ärligt talat helt besatt av din svartsjuka, och jo en vuxen person ansvarar själv för sina handlingar jämfört med ett barn. Men dit har du ju inte kommit ännu. Och vad har ditt ex med tråden att göra? Eller anser du att alla måste trippa på tå för att du riskerar att bli barnlös?

Och varför applicera dina vänner problem på mig? Dina egna verkar vara betydligt större...och med dina mått mätt så kanske det är lika bra att det inga barn blir. Barn mår inte bra av människor dom ser ner på andra och ägnar all sin vakna tid åt att hitta fel på andra helt utan självinsikt.

Jag tror inte man kan förstå det du försöker beskriva om man inte varit där själv.
Det handlar inte om  missunsamhet, det handlar inte om att döma, det handlar inte om att se ner på andra, och det handlar inte heller enbart om avundsjuka.

Man sitter där själv, man har jobbat SÅ HÅRT för att få allt rätt, man äter rätt, man sover rätt, man äter rätt kosttillskott, man knullar enligt stickor och tempscheman samtidigt som man försöker övertyga sig själv att man faktiskt lever som vanligt och försöker dölja några av sina mest svarta och galna tankar från den man älskar för att han inte ska ge upp.
Och så ser man "alla andra" som inte jobbar alls för att ge sina små den allra bästa starten i livet, men ÄNDÅ blir gravida hur lätt som helst.
SJÄLVKLART tänker man då "HUR kan HON bli gravid med sina förutsättningar men inte jag som har kämpat så hårt?"
Det betyder inte att man tycker att de inte borde bli gravida (förutom missbrukare då, det är gränsfall), det betyder bara att man tycker livet är förjävla orättvist, och det ÄR det!

Ofrivillig barnlöshet är brutal. Det är inte själva kämpandet egentligen som knäcker en, det är ovissheten. Kommer detta leda till något? För de allra flesta gör det faktiskt det. Det känns inte så när man är mitt uppe i det, men de allra flesta får faktiskt barn till slut, även om det kanske inte blir på det sätt man hade tänkt sig.

Det är OK att ha dessa tankar, de flesta i din sits har dem någon gång, men om du delar dem med folk som inte varit där du är så KAN de inte förstå och du kommer få en massa oförtjänt skit för det. Öppna en allmän tråd som enbart handlar om ofrivillig barnlöshet, utan svåra frågor. Samla ihop ett gäng som är i samma sits och skapa sedan en privat tråd där ni kan avhandla dessa ämnen i fred.

Jag har hängt på FL sen 2006, och jag hör till en privat tråd tillsammans med personer som jag stötte på då. Vi är kanske 30-40 stycken som hängt ihop i 10 år nu, några har fallit ifrån, några har tillkommit. De flesta av oss träffas IRL några ggr/år. Alla utom en har barn (eget val i samband med skilsmässa), de flesta flera stycken. Själv har jag två underverk här hemma, vilket jag verkligen inte trodde skulle hända någonsin för 10 år sen. 
Lycka till!

Om ni som blir så upprörda på TS tar och läser rubriken en gång till så kanske ni kan tagga ner lite?

Hur har det gått ts.

Man måste själv vara i den situationen eller varit för att förstå. Ni som fick era barn lätt kommer aldrig att kunna förstå hur det känns.

Jag har svårt att vara bland blivande mammor som inte tar hand om sig själva, som tex röker vill inte vara bland dem, o det tror jag har mycket med min resa att göra...

Det går så där...Har en tid på en fertilitetsklinik i veckan faktiskt... Får hoppas på det bästa. 

Hur det gått för de andra. Några har fått sina barn, andra väntar dem i en inte allt för avlägsen framtid.

För vissa har det gått bra, för andra så har det gått sämre. Soc inblandad i ett av fallen.

Jag har stängt av väldigt mycket när det gäller det. Jag blir ledsen och frustrerad. Släkten tjatar om barnbarn och jag vet inte ens längre vad jag skall svara dem. "Sorry svärmor det är något fel på mig så du kanske inte kommer bli några barnbarn!" ...

Är så glad att jag har en stöttande partner som håller om mig när det är som jobbigast. Får se vad vi får veta denna veckan, hoppas på att det skall bli positivt. 

Skönt att du har bokat tid hos en fertilitetsklinik, kan vara så enkelt att du har ett för högt värde av ngt o behöver medecin eller att du och din partner har svårt men sedan gå bra med ivf. En kompis till mig försökte flera år, var inga fel på henne eller partner de kunde bara inte få barn ihop. Gick vidare med ivf och det togs sig på första försöket.