Nej dina barn kommer inte först!
Inte för mig. Jag är huvudpersonen i mitt liv inte andras ungar. Så tro inte att det är en ära för andra att utplåna sig själv för dina barn. Det får du göra.
Inte för mig. Jag är huvudpersonen i mitt liv inte andras ungar. Så tro inte att det är en ära för andra att utplåna sig själv för dina barn. Det får du göra.
Ibland skriker min trotsiga tvååring "jag vill inte ha den!" och hivar iväg sin leksak. Mitt svar är alltid: ha inte den då.
Jag säger detsamma till dig TS: ha inte män med barn då. Vad är ditt problem? Är det ngn som tvingar dig?
Men för mig kommer mina unga först och därför skulle jag aldrig släppa in en sån som dig i mitt eller mina barns liv.
Alltför många egoistiska vuxna förbehåller sig rätten att ta ut sin frustration på barn som inte har någon makt i sin livssituation.
Det skapar men för livet för dessa barn att växa upp med människor som inte är mogna nog att se barnen som människor och behandla dem väl.
Jag väljer mina barn och väljer bort dig. Bra så.
Men för mig kommer mina unga först och därför skulle jag aldrig släppa in en sån som dig i mitt eller mina barns liv.
Alltför många egoistiska vuxna förbehåller sig rätten att ta ut sin frustration på barn som inte har någon makt i sin livssituation.
Det skapar men för livet för dessa barn att växa upp med människor som inte är mogna nog att se barnen som människor och behandla dem väl.
Jag väljer mina barn och väljer bort dig. Bra så.
Jag träffar gärna en man med tidigare förhållanden och heldt tidigare barn. Han får ett särskilt plus i kanten om han är en god förälder och prioriterar dem- då fattar han att jag givetvis också prioriterar mitt barn.
Men som sextiotalist sa, kan han inte hantera barn och förhållande samtidigt ..
Då tror jag att han antingen inte är intresserad eller emotionellt omogen varför han faller bort av den anledningen.
Likadant som ts hade fallit bort som potentiell partner för mig- dock finns det säkert barnlösa män, eller män med utflugna barn som säkert gärna vill skämma bort en prinsessa på ärten ;)
Men för mig kommer mina unga först och därför skulle jag aldrig släppa in en sån som dig i mitt eller mina barns liv.
Alltför många egoistiska vuxna förbehåller sig rätten att ta ut sin frustration på barn som inte har någon makt i sin livssituation.
Det skapar men för livet för dessa barn att växa upp med människor som inte är mogna nog att se barnen som människor och behandla dem väl.
Jag väljer mina barn och väljer bort dig. Bra så.
Men för mig kommer mina unga först och därför skulle jag aldrig släppa in en sån som dig i mitt eller mina barns liv.
Alltför många egoistiska vuxna förbehåller sig rätten att ta ut sin frustration på barn som inte har någon makt i sin livssituation.
Det skapar men för livet för dessa barn att växa upp med människor som inte är mogna nog att se barnen som människor och behandla dem väl.
Jag väljer mina barn och väljer bort dig. Bra så.
Tja, en del av god uppfostran är att lära barnen att de är människor och att behandlas väl är inte samma sak som att de alltid kommer först.
Dvs barn som alltid kommer i främsta rummet, riskerar att som vuxna bli rätt odrägliga och även då förväntar sig att komma i första rummet.
Det kan vara de barnen, som när de är vuxna, sätter sig på tvären när föräldrarna träffar en ny, som skriver ilskna trådstartar på familjeliv eftersom den äldre generationen inte tar ledigt från arbetet och hämtar de små barnbarnen från dagis
Jo, om mina barn behöver mig kommer de före min partner. Inte för att visa en teckning eller för att de har tråkigt, men om mina barn är sjuka och ligger och hulkar över toastolen och min partner behöver hjälp att nå skålen på översta hyllan får partnen hämta en stol. Om tonåringen hamnat på en fyllefest och vill hem och min partner vill gå på bio så åker jag och hämtar tonåringen. Om både ett litet barn och partnern skulle behöva mig för något "allvarligt" samtidigt får den vuxne vänta eller klara sig själv, för barnet, beroende på ålder, kan inte någotdera.
Jag har haft en partner som absolut var med på att en vuxen är vuxen och barn är barn, och barn ibland är hjälplösa och måste gå före. Jag har också haft en partner som alltid krävde all uppmärksamhet och blev assur om barnen behövde något överhuvudtaget. Tyvärr var den senare barnens mamma.
Jag har en känsla av de, som är som prinsessan på ärten, är de som är uppvuxna med föräldrar som anser att barnen alltid kommer först (eller inte blir sedda alls)
Jag tror många här pratar förbi varandra. För mig betyder inte "att sätta barnen i främsta rummet" att alltid låta barnen få all uppmärksamhet eller att de alltid får som de vill. Att alltid sätta dem i första rummet betyder för mig att göra det som i längden är bäst för dem.
Varför tycker du att din partner varit en prinsessa på ärten om personen inte vill utplåna sig själv för dina barn? Räcker det inte med dig och pappan?
Fast det är detta som är ofta problemet. Man ser trådstart efter trådstart där föräldrar sätter barnet i centrum. Dels genom sina egna trådar och styvfamiljsproblem där barnen tagit över helt. Dvs det finns massor av föräldrar, ofta separerade, som är livrädda att göra sina barn ledsna eller besvikna.
Fast det finns ju familjer där det fungerar.Man ser alla i familjen och alla är viktiga.Dessutom får vissa fin kontakt med styvbarnet,utan att känna hela tiden:hans barn går före mitt liv .Det är ju trots allt ett oskyldigt barn som det handlar om,som inte valt detta.
Sen har vi alternativ tre, som gäller som det bästa alternativet; man har förhållandet och barnen på delad förstaplats.
Enligt mina vänner- med bonusfamiljer, kommer den insikten först i förhållande 2 (Och med bonusfamilj)