Hejsan!
Jag är en av de som tråkigt nog drabbas av HG, med dottern så höll det i sig från v 13 till förlossningen och nu har det satt igång redan i v 5/6 =(
Någon annan som genomgår en HG graviditet just nu? hur orkar just du?
Hej! Har också HG, började också redan i vecka 5 (kräktes i tunnelbanan första gången....). Är i vecka 13 nu, sjukskriven på 100%. Hur orkar jag? Ibland vet jag faktiskt inte, är rädd för att det ska fortsätta hela vägen. Jag visste att jag skulle bli dålig, har varit gravid tidigare men valde då att göra en abort (självklart inte pga illamåendet) så när jag och min kille nu planerade att bli föräldrar så hade jag tänkt att det nog kommer att bli till att bosätta sig i sängen med hinken! Jag har tackochlov ingen annan än mig själv att ta hand om och vi är särbos än så länge så relationen tar inte så mycket stryk. Försöker att hitta ett och annat positivt att tänka på, ibland är det något så banalt som att jag tänker på att det är skönt att slippa gå ut när det är snö och kallt och halt (jag har aldrig gillat vintern) och ibland bara fantiserar jag om allt jag ska göra när jag blir bättre eller när bebisen är född. Det är svårt, små positiva saker och dagdrömmeri funkar för mig.
Men fundera lite på hur du funkar, vad brukar vara din lilla flyktväg rent mentalt när det är tufft?
Sen tror jag det är superviktigt att ha mycket stöd omkring sig och inte känna att en "måste" göra någonting. Jag vet att en promenad till Ica och tillbaka de flesta dagar inte funkar och om jag ger mig ut ändå kan det bli till att kräkas på trottoaren eller sitta på en snöfylld bänk för att jag är yr och svimfärdig. Alltså ber jag om hjälp med handling. Har förutom min kille bett granne, vänner som bor i närheten och en faster om hjälp när de alla har erbjudit sig.
Den läkare jag har träffat har sagt att det går över kring vecka 14-16 för ganska många så det har jag också som ett litet hoppfullt ljus. Hade du någon bra läkarkontakt tidigare och hade du en bra bm? Behövde du få dropp och sånt? Blev du sjukskriven och hur gick det med försäkringskassan? Jag är lite nojjig för att de ska neka nu, har ju läst så många skräckhistorier om knäppa beslut från dem trots läkarintyg.
Hoppas att det går bra för dig, hör ju alltid att alla graviditeter är olika så kanske behöver du inte må dåligt hela vägen! Vore kul att hålla liv i tråden och stötta varandra! Kram från en medsyster!
Yes...
Hur jag orkar? Det gör jag inte men känner inte direkt att jag har något val. V 18 nu, bara att stå ut och lindra så gott det går. Ska träffa ny läkare imorgon och är så nervös. Första läkaren var bra, andra helt bedrövlig och nu blir det en tredje...
Hej! Har också HG, började också redan i vecka 5 (kräktes i tunnelbanan första gången....). Är i vecka 13 nu, sjukskriven på 100%. Hur orkar jag? Ibland vet jag faktiskt inte, är rädd för att det ska fortsätta hela vägen. Jag visste att jag skulle bli dålig, har varit gravid tidigare men valde då att göra en abort (självklart inte pga illamåendet) så när jag och min kille nu planerade att bli föräldrar så hade jag tänkt att det nog kommer att bli till att bosätta sig i sängen med hinken! Jag har tackochlov ingen annan än mig själv att ta hand om och vi är särbos än så länge så relationen tar inte så mycket stryk. Försöker att hitta ett och annat positivt att tänka på, ibland är det något så banalt som att jag tänker på att det är skönt att slippa gå ut när det är snö och kallt och halt (jag har aldrig gillat vintern) och ibland bara fantiserar jag om allt jag ska göra när jag blir bättre eller när bebisen är född. Det är svårt, små positiva saker och dagdrömmeri funkar för mig.
Men fundera lite på hur du funkar, vad brukar vara din lilla flyktväg rent mentalt när det är tufft?
Sen tror jag det är superviktigt att ha mycket stöd omkring sig och inte känna att en "måste" göra någonting. Jag vet att en promenad till Ica och tillbaka de flesta dagar inte funkar och om jag ger mig ut ändå kan det bli till att kräkas på trottoaren eller sitta på en snöfylld bänk för att jag är yr och svimfärdig. Alltså ber jag om hjälp med handling. Har förutom min kille bett granne, vänner som bor i närheten och en faster om hjälp när de alla har erbjudit sig.
Den läkare jag har träffat har sagt att det går över kring vecka 14-16 för ganska många så det har jag också som ett litet hoppfullt ljus. Hade du någon bra läkarkontakt tidigare och hade du en bra bm? Behövde du få dropp och sånt? Blev du sjukskriven och hur gick det med försäkringskassan? Jag är lite nojjig för att de ska neka nu, har ju läst så många skräckhistorier om knäppa beslut från dem trots läkarintyg.
Hoppas att det går bra för dig, hör ju alltid att alla graviditeter är olika så kanske behöver du inte må dåligt hela vägen! Vore kul att hålla liv i tråden och stötta varandra! Kram från en medsyster!
Hade en helt kass förra graviditeten som pratade om att gud skapat oss till att klara av det osv, har fortfarande nu när dottern är 3år kroniska vitaminbrister. Fick inte hjälp med sjukskrivning utan fick snällt bita ihop och tillslut söka socialbidrag pg av att jag inte kunde arbeta.
Jag var på första inskrivningssamtalet med min nya bm idag, pg av min nuvarande övervikt så fokuserades samtalet på just min övervikt...Trots att jag berättade om hur illa jag mår att jag inte kan äta osv så pratade hon om kost, uppgav att jag måste ställa mig på vågen osv. Känner mig verkligen super nere nu då jag vet att jag kommer att gå ner i vikt... fick även med papper som berättar att jag får gå upp max 5-9kg och nu är jag jätte deppig. Alltså jag är medveten om att jag är tjock men hon måste väl för guds skull inte trycka upp det i ansiktet gång på gång =(
Vad har du för BF datum? jag fick 1/8!
Yes...
Hur jag orkar? Det gör jag inte men känner inte direkt att jag har något val. V 18 nu, bara att stå ut och lindra så gott det går. Ska träffa ny läkare imorgon och är så nervös. Första läkaren var bra, andra helt bedrövlig och nu blir det en tredje...
Åh jobbigt =( hoppas att du slipper må illa länge till, vad har du fått för behandling?
Men vilken usel BM du har fått fru Ljungberg! Försök och byt omedelbart! Sånt skit ska du inte stå ut med! Finns det möjlighet så försök att byta mvc helt och säg redan när du ringer att du vill ha någon som har erfarenhet av hyperemesis och att du har blivit dåligt bemött tidigare. Vet inte om vår ssk Martingale håller med här men min erfarenhet är att när en som patient säger ifrån brukar det bli bättre!
Martingale Footprints (underbart nick!) du verkar ha fått bra behandling och skönt att de vill ha koll på dig. Tycker du att någon av medicinerna hjälper? Jag har fått lergigan comp, tyckte att de i början hjälpte lite så till vida att jag inte kräktes lika ofta så jag fick behålla det jag lyckades pressa i mig men illamåendet bestod. Men efter fyra-fem veckor gjorde de ingen skillnad längre och jag har slutat att ta dem. Min läkare sa att nästa steg egentligen är Zofran men att de inte brukar skriva ut det eftersom det fortfarande är oklarheter i hur det påverkar fostret. Jag svarade såklart att jag hellre ligger hemma och kräks än äter något som är osäkert...
Jag har BF 23/6, så kanske en midsommarbebis! Min kille som redan har två barn säger dock att vi kan räkna med plus en vecka.... Tydligen är det endast fyra procent som föds på det uträknade datumet :)
Fru Ljungberg jag lider med dig med viktbiten! Jag har i tonåren och 20-årsåldern lidit av undervikt, och nej det är inte kul alls vare dig fysiskt eller psykiskt. Att äta och äta och aldrig gå upp i vikt låter som en önskedröm för de flesta men det är en mardröm när det enda du vill är att din kropp ska förändras från det förhatliga tillståndet. Har du fått någon hjälp med att förhålla dig mentalt till din kropp? Jag har jobbat bland annat med en duktig terapeut på min självkänsla och hur jag ser mig själv när jag var i 20-årsåldern och det hjälpte mig mycket. Överlag har jag mycket positiva erfarenheter av psykoterapi så jag brukar nämna det, men om det inte är rätt för dig så ska jag inte tjata :)
Skickar stora styrkekramar till er båda!!
Men vilken usel BM du har fått fru Ljungberg! Försök och byt omedelbart! Sånt skit ska du inte stå ut med! Finns det möjlighet så försök att byta mvc helt och säg redan när du ringer att du vill ha någon som har erfarenhet av hyperemesis och att du har blivit dåligt bemött tidigare. Vet inte om vår ssk Martingale håller med här men min erfarenhet är att när en som patient säger ifrån brukar det bli bättre!
Martingale Footprints (underbart nick!) du verkar ha fått bra behandling och skönt att de vill ha koll på dig. Tycker du att någon av medicinerna hjälper? Jag har fått lergigan comp, tyckte att de i början hjälpte lite så till vida att jag inte kräktes lika ofta så jag fick behålla det jag lyckades pressa i mig men illamåendet bestod. Men efter fyra-fem veckor gjorde de ingen skillnad längre och jag har slutat att ta dem. Min läkare sa att nästa steg egentligen är Zofran men att de inte brukar skriva ut det eftersom det fortfarande är oklarheter i hur det påverkar fostret. Jag svarade såklart att jag hellre ligger hemma och kräks än äter något som är osäkert...
Jag har BF 23/6, så kanske en midsommarbebis! Min kille som redan har två barn säger dock att vi kan räkna med plus en vecka.... Tydligen är det endast fyra procent som föds på det uträknade datumet :)
Fru Ljungberg jag lider med dig med viktbiten! Jag har i tonåren och 20-årsåldern lidit av undervikt, och nej det är inte kul alls vare dig fysiskt eller psykiskt. Att äta och äta och aldrig gå upp i vikt låter som en önskedröm för de flesta men det är en mardröm när det enda du vill är att din kropp ska förändras från det förhatliga tillståndet. Har du fått någon hjälp med att förhålla dig mentalt till din kropp? Jag har jobbat bland annat med en duktig terapeut på min självkänsla och hur jag ser mig själv när jag var i 20-årsåldern och det hjälpte mig mycket. Överlag har jag mycket positiva erfarenheter av psykoterapi så jag brukar nämna det, men om det inte är rätt för dig så ska jag inte tjata :)
Skickar stora styrkekramar till er båda!!
Ja det där med dåligt bemötande ska man nog ta med ansvarig chef, det har du helt rätt i! Jag gick igång lite på att fru Ljungberg kände sig så ledsen efter sitt inskrivningssamtal, det ska ju vara roligt och spännande att träffa sin bm!
Tack för att du berättade om Zofranen, jag visste inte alls vad risken var. Bra att veta framöver om det skulle bli aktuellt. Och vad skönt att medicinerna hjälper åtminstone lite! Jag sover tyvärr inte alls på lergigan comp, har t o m tagit det en kväll när jag verkligen ville sova men inte sjutton sov jag... :( just sömnen är väldigt upp och ner, ibland sover jag inte alls på hela natten. Delvis mitt eget fel som är nattuggla och har vänt på dygnet efter nästan två månader hemma.
Har inaktiverat min Facebook sedan september, kände att jag behövde en paus men jag ska absolut komma ihåg hyperemesisgruppen. Kommer säkert att aktivera kontot förr eller senare om inte annat för att dela magbilder :)
Ah!
Lergigan comp innehåller både efedrin och koffein vilket motverkar själva antihistaminens sövande effekt. Bättre med vanliga lergigan, alltså ej comp, till natten. Kan VARMT rekommendera det. Jag tar 25 mg till natten, vilket gör mig väldigt trött. Det är guld värt att få sova. Fick ju Lergigan Mite idag också som även den bara är antihistaminen men en mycket lägre dos på 5 mg så att jag kan ta lite dagtid utan att somna. Men av 2 st alltså 10 mg blir jag ordentligt lugn och känner mig lite påverkad.
Tack, det ska jag testa! Sitter nu som vanligt och är tokpigg och surfar.... tack för tipset och sov gott!