Barn som hela tiden ska prata rakt i ansiktet på andra barn

Menar du att detta är vanligt förekommande eller är det ngt särskilt barn som gör det?

Det är självklart långt ifrån alla barn, men det händer ändå ganska ofta. Igår var det ett barn på sonens förskola som höll på så där hela tiden. Och trots att mitt barn hela tiden backade undan sa mamman ingenting.

Hur gamla barn pratar vi om?

Frågan är lagd under Barn 6-12 år, kan inte din son säga till själv att kompisen ska backa?

Kan inte din son påpeka att kompisen står för nära?

Kan inte din son eller du säga till barnet på ett trevligt sätt?

Min son är annars bra på att säga till själv. Men i just såna här situationer tror jag han bara försöker komma undan och glömmer bort att säga något.

Han är sex år.

När det andra barnets förälder står precis bredvid tycker jag det är hen som ska säga till sitt barn. Men jag var kanske lite för snäll som inte sa nåt själv igår, man vill ju inte stöta sig med andra föräldrar.

Om du är med kan du ju säga till den andra föräldern att "X är lite känslig för när andra är för nära. Jag vet att han tycker jättemycket om Y, och de leker ju så bra, men jag ser att han tycker att det är jobbigt och inte vågar säga något"

Min son har haft lite bekymmer med de sociala koderna, t.ex. sådant som att han står för nära andra och pratar för högt. Han har ingen diagnos men har nog lite lite autistiska drag. Han har helt enkelt haft jättesvårt att förstå såna saker. Vi har fått jobba med detta flera år både här hemma och på skolan eftersom andra barn blev irriterade på honom och han blev utanför. Lärarna och vi fick diskret påminna honom varje gång han gjorde så, och vi fick försöka förklara varför andra tycker det är jobbigt m.m. Så nu har det blivit bättre ffa i skolan. Hemma slappnar han av mer och glömmer sig.

Mitt råd är att du uppmuntrar ditt barn att säga nej när det blir "för mycket". Den här kompisen har säkerligen lite samma bekymmer som min son, alltså har svårt att läsa av när man är för "på". Det bästa är att göra en fysisk markering, t.ex. ta ett steg tillbaka samtidigt som man vänligt påminner att prata lite lägre.

Du vet att ditt barn tycker det är jobbigt , det andra barnets föräldrar har kanske ingen aning.

Självklart kan du också säga till när det gäller ditt barn.

Det andra barnets förälder borde ju se att min son backar undan, och då påpeka för sitt eget barn det olämpliga i att komma för nära någon annan.

Vad spelar det för roll vad de " borde " göra om de gör inte det?

Du borde vara mindre konflikträdd när det handlar om ditt barns bästa.

Känner du andras barnets föräldrar?

Om inte och kanske denna pratar inte heller eller jättelite så möjligheten finns att fld har nån hörselskada och barnet är en typiskt CODA (children of deaf adults) så såna barn brukar kunna ta tag i andra barn för att söka ögonkontakt och vill ha kroppskontakt.

Eller du får tyvärr säga till snällt att din barn gillar inte med sådär tätt kontakt.

Det är bara en tanke som jag hade. :)

Även om föräldern "borde" så har du väl ansvaret för ditt barns mående? Om du ser att ditt barn - eller ngt annat barn - så är det ditt ansvar att säga ifrån. Bara för att en annan förälder "borde" kan du inte avsäga dig ditt eget ansvar.
Jag har varit med om barn som varit rent elaka utan att föräldern säger till - då gör jag det.

Jag tycker inte att barn ska förväntas acceptera sådant när det handlar om ett barn som inte önskar ha sina interaktioner med andra på det sättet. Men med det sagt så vill jag också påpeka att man inte när det gäller allt kan dra paralleller till hur vuxna skulle göra och inte. Barn har andra uttryckssätt och kommunikationsmedel än vad vuxna har. De tycker annat är roligt än vad de flesta vuxna gör och de har en helt annan tolerans för väldigt många saker än vad vuxna har. Det hör till barn och trots att barn är olika finns det väldigt mycket som de är lika i och som är socialt accepterat bland dem som grupp.

Hjälp din son att sätta ord på hans känslor så att han själv kan klara upp en situation som den du beskriver.