• Anonym (Mamman)

    Deprimerad? Ensamstående mamma

    Jag är en ensamstående mamma som på sista tiden kännt mig nedstämd. Har kännt så i perioder förr men inte såhär mycket. Jag ser inte fram emot grejer längre och det värsta är att jag inte kan se nån mening med nått längre. Det skrämmer mig. När jag vaknar längtar jag till det blir kväll så att jag bara kan ligga i soffan och göra ingenting.

    Jag har bra familj, få men bra vänner. Ibland känner jag press för mitt barn (som är i lågstadieåldern) att hitta på roliga saker för att hon inte ska ha tråkigt. Ingen pappa med i bilden. Ibland klagar hon att "alla aaaandra har syskon", "alla aaaandra har nått att göra". Blir trött och irriterad av tjatet då vi faktiskt gör mycket. Hon vill ofta ha med nån kompis men det går inte alltid. Som nu på jullovet är många med sina familjer och då sitter vi ofta själva.

    Känner mig trött på allt och jag är rädd för att inte bli glad igen. Jag levde i ett våldsamt äktenskap fram till för ca 3 år sen och min mamma säger att jag aldrig blivit mig själv efter det. Ser mig själv som ensam föralltid och känner mig nästan äcklad vid tanken på att komma någon nära igen.

    Vad kan jag göra? Drar mig för att gå till läkaren, träffat så dålig läkare och psykolog förr.

  • Svar på tråden Deprimerad? Ensamstående mamma
  • Inchthing

    Hade satsat på att prata med din vårdcentral, och ta det där ifrån...

    Lycka till ! ge aldrig upp

  • livsnjutare1

    Tycker synd om dig!
    Jag tror du skulle behöva prata med någon. Man behöver bearbeta en våldsam relation.
    Att träffa vänner och att röra på sig brukar också hjälpa till när man är nedstämd.
    Var i Sverige bor du? 

  • Anonym (N)

    Samma här.. Ordagrannt

  • Anonym (Mamman)

    Jag fick bra hjälp att ta mig ur relationen och vi pratade mycket om framtiden. Men kanske är det ändå en del som är fast i det som hände. Jag vet inte.. ska ringa vc

  • Anonym (Mamman)

    Bor i Skåne

  • Anonym (M)
    Anonym (Mamman) skrev 2016-12-28 22:16:36 följande:

    Jag fick bra hjälp att ta mig ur relationen och vi pratade mycket om framtiden. Men kanske är det ändå en del som är fast i det som hände. Jag vet inte.. ska ringa vc


    Det är inte ovanligt TS att en del känslor och tyngd dyker upp i efterhand. I början är allt så intensivt och man bearbetar det mest akuta, men när livet som ensamstående lägger sig lite gran, då kan helt nya känslor och tankar behöva bearbetas. Bra att du ringer till vårdcentralen.
  • Maja10

    Hej! Hur har det gått för dig? Din beskrivning var som att beskriva mig själv. Ni som varit i samma. Hur har ni gjort? Hur tar man sig ur? Det känns så skamligt.

Svar på tråden Deprimerad? Ensamstående mamma