Mitt liv känns som ett fängelse

Jag har själv mycket behov av att vara själv. Jag har pratat med min fru om det och hon ger mig det trots att hon vill vara ihop alltid. I utbyte ser jag till att vi två har kvalitetstid tillsammans dagligen.

Du kan inte gå runt och förvänta dig att din man ska förstå att du behöver tid för dig själv. Du får säga till honom att du älskar honom men satt du behöver tid för dig själv för att ladda batterierna.

Jag är också lite så att jag behöver tid bara för mig. Inget fel i det TS men din man kanske inte alls känner så och har svårt att förstå dig. Du måste prata med honom och förklara hur du känner. Säg att det ju faktiskt inte handlar om honom utan om ditt behov av ensamtid. Säg som det är att du vill handla kläder ensam. Han kan väl göra något med er 4-åring själv några timmar?

Jag har också behov att vara själv ibland, men jag förstår inte riktigt problemet - om du säger att imorgon fm åker jag till stan någon timme! Vad händer då? Förbjuder din man dig att åka själv? Om det är fallet har ni andra problem, eller svarar han "vi hänger med"!

Fru Ve; har tidigare förmedlat mitt behov av ensamtid, men gissar att det är som du skriver att någon som inte känner så har svårt med att förstå mig. Ska ta mig tid att gå igenom det igen.

Bergis; har du och din fru också barn? Hur lyckas ni få kvalitetstid varje dag? Tycker det låter som en bra deal att du ger henne kvalitetstid varje dag :).

Tack för tipsen från er båda :)

Jag är väldigt rak och säger som det är till familjen : nej idag vill jag inte ha någon med mig att handla eller promenera, jag behöver vara själv en stund! En del människor vill ju alltid ha sällskap medan andra är mer introverta. Om din man är väldigt social så föreslå att han tar med barnet och hälsar på någon släkting eller vän ibland och du gör något annat själv. Så brukar vi göra.

Dixie; det är väldigt sällan jag säger "imorgon åker jag till stan någon timme". Häromdagen sade jag att jag gärna ville åka och köpa kläder. Då svarade han att vi kan åka hela familjen. Väl på plats fick jag en initialt en timme att gå omkring själv. Sedan möttes vi upp. Och byttes av. Helt ok, men inte riktigt den typen av egentid jag ville ha.

Idag föreslog jag att vi kanske kunde dela upp oss imorgon med att umgås med fyraåringen och att ha egentid. Alltså att båda får både och. Det han då spontant svarar på är att "det får han fundera på". Då blir jag lite ledsen men säger först inget. Sedan börjar han prata om något annat praktiskt gällande en fest. Då säger jag att jag inte är intresserad av den och att jag inte förstår varför det ska vara så svårt att dela upp oss (irriterat). Efter hans läggning av fyraåringen säger han (irriterat). Du får välja mellan förmiddag eller eftermiddagen. Så nu delar vi upp oss imorgon. Även om han egentligen inte vill det.

Eftersom han inte förstår ditt behov att vara själv får du nog vara tydligare, inte säga att vi kanske kan dela upp oss... utan säg att imorgon behöver jag 3 tim själv, passar det bäst på fm eller em?!

Fru Ve; bra med en påminnelse att vara rakare :). Lite konflikträdd, men det var just rakare jag var i början av våran relation (när den också var mycket bättre). Min man är väldigt social. Jag har tidigare sagt att han ju kan ta med sig fyraåringen till någon av sina vänner som har barn. Men han har då sagt att han tycker det känns konstigt att umgås utan mig. Men gissar att det också handlar om att han då får mindre kvalitetstid med sina kompisar. Men ska definitivt ta upp det här igen. För min del umgås jag gärna med fyraåringen själv egentligen eftersom hon är så pappig. Eftersom hon är så pappor så får inte jag så mycket kvalitetstid med henne när vi umgås hela familjen eftersom hon många gånger hellre umgås/leker med sin pappa. Min enda chans till att få kvalitetstid med henne är när jag är själv med henne. Hon väljer nog min man för att han är busigare än mig och duktigare på att komma på olika leksärt.

Föreslå inte utan säg bara att i morgon vill jag åka själv till stan tex. Sen när du kommer hem så erbjud honom egentid om han vill det. Vill han inte så är det upp till honom. Blir han sur över det här så försök förklara att du behöver den tiden för att må bra och att du blir en bättre mamma/sambo. Ha inte dåligt samvete. Tänk på att det kan ta ett tag och en del samtal om han inte alls fattar. För oss har det nog varit en process. Jag blir tokig av att ha någon hack i häl hela tiden så jag förstår dig.

Dixie; han skulle sätta i halsen om jag skulle säga som du skrev.. Men du har helt rätt :).

Jag har två barn. Brukar gå sent på kvällen när barnen lagt sig men barnen brukar också kunna leka själva en stund varje kväll.

Tycker inte det är så man löser problem i en relation. Man pratar och kommer till gemensamma beslut.

Så om mannen inte har behov att vara själv så får TS inte det heller, eller hur menar du att ett gemensamt beslut kring detta skulle se ut?

Problemet här är ju att TS man inte ser ensamhet som ett behov och inte förstår TS subtila försök att få ensamtid - då tycker jag det kan behövas att vara rak!

Det viktiga är ju att de pratar så mannen förstår varför hon vill ha egen tid. Och att de kan lägga upp hur de ska göra så att båda blir nöjda.

Genom att domdera om att "jag ska ha 3 timmar" skapar du bara en spricka i relationen.

Tack så jättemycket för alla tips och synpunkter!! Har tagit dem till mig.

Nu är det sovdags för den här mamman.