Fick ni hälp av socialtjänsten - orosanmälan?

Jag vet människor fått stöd i form av avlastning och strategier från soc. Men jag förstår inte riktigt vad du är ute efter?

Menar precis det som jag skrev i trådstarten:) Om de som har blivit anmälda till socialtjänsten känner att de har fått hjälp, tex avlastning och liknande, beroende på problematiken.

Nja, kan vara så för vissa. För min del har det mer varit att jag söker hjälp hos vården eller skolan (som är mest relevanta i mitt fall), så gör de anmälan. Men om jag inte slog larm i skolan så hade de inte ens märkt tex mycket frånvaro. Och jag tar jättegärna emot all hjälp jag kan få, absolut.

Det som hände oftast i mitt fall att vi går på möte hos soc och soc bollar tillbaka till skolan/vården. Och så håller man på och vi får inte hjälp utan slösar tid och energi på alla möten.

Jag har en orosanmälan mot mig och har inte fått kontakta min familj eller komma hem på tre veckor. Visserligen har jag begått ett fel, och det har jag erkänt, men orosanmälan är ogrundad. Soc bryr sig inte ens om att prata med mig för att ge mig en chans att förklara. Hade de gjort det hade utredningen varit färdig och nedlagd vid det här laget. Men nu drar de ut på tiden och orsakar onödigt psykiskt lidande för hela familjen, speciellt för den de säger sig skydda.

Mycket dåligt skött från start.

Vi fick en orosanmälan på oss av ett av våra barns skola i höstas och fick väldigt bra hjälp och förståelse av socialen på det viset att de sa åt skolan att de var fel instans och att vi redan vänt oss till rätt instans (BUP) och när skolan fortsatte att bråka med oss ringde t o m vår socialsekreterare till rektorn och sa åt henne att backa och lämna oss ifred. I vårt fall var vårt barn deprimerat och klarade inte att gå till skolan och vi gick redan till BUP när skolan bestämde sig för att göra en orosanmälan. Skolan är ju skyldig att anmäla om en elev är borta länge utan orsak men i vårt fall så visste de att han fick behandling och ändå gjorde de det, för att skrämma bort oss (detta är en otroligt resultatinriktad friskola) och bli av med problemet, alltså vårt barn. Så för oss, trots att det var en chock och fruktansvärt få en anmälan på oss, slutade det ändå bra och vi fick stort förtroende för vår socialsekreterare. 

Om du ts blir stressad av alla möten med olika instanser (jag vet hur mycket tid och ork det tar från en som förälder) så begär ett s k SIP-möte (tror det står för Samordnad Insats Planering el liknande) där alla inblandade instanser möts och diskuterar vilka åtgärder som sätts in och så blir de tvungna att samarbeta. Det är nämligen inte meningen att du som förälder ska behöva vara sambandscentral mellan alla instanser eller behöva springa på möten hela tiden, du ska kunna ägna din tid och energi åt ditt barn. Du kan begära SIP-möte hos vilken som helst av myndigheterna som är inblandade (vården, bup, skolan) och de är då skyldiga att sammankalla till ett sånt. Lycka till!