Medicinsk abort, dåligt bemött och misslyckad abort?
Detta kommer vara en sammanfattning om min medicinska abort, hur jag blev behandlad av läkare och sköterskor, om deras misstag och om min erfarenhet om min tidigare kirurgiska abort. Har även en fråga angående den medicinska som finns längst ner i inlägget.
Hej allihopa!
Det är så att jag är 21år och blev gravid. Vi bestämde oss för abort då det hänt en del tråkigheter på sista tiden, jag är sjukskriven och min sambo har nyligen förlorat sitt arbete. Och även en del annat så till och med vi lever i en otrygg tillvaro. Så vi skulle inte kunna erbjuda ett barn en trygg start i livet.
Men det är inget jag vill diskutera mer.
Jag har gjort abort 1 gång förut. Då jag var 14år. Då blev det en kirurgisk abort som jag upplevde som väldigt "smidig". Den gick utan problem, det gick snabbt och enkelt. Har verkligen inget att anmärka på. De tog även hand om en superbra. Så jag kände mig trygg och väl omhändertagen. Sjukhuset betalade även min taxiresa hem efteråt.
Jag fick reda på att jag var gravid i mitten på december-16. Ringde in till sjukhuset här och de var väldigt fullbokade. Skulle först få en tid i januari men sen lyckades dom klämma in mig den 29/12.
När jag kom dit så var allt väldigt oplanerat, det var byten av rum flera gånger. Ingen verkade riktigt ha koll. Den personal de behövde fanns inte tillgänglig så jag fick vänta osv. Men det konstaterades att jag var i v.8 +4 dagar
När vi sen skulle prata om vilket sätt jag ville göra abort på fick jag knappt säga det jag kände. För jag ville helst ha en kirurgisk abort. Men de pressade verkligen på medicinsk. (Vilket jag kan förstå självklart) men jag fick aldrig uttrycka mina känslor och åsikter om metoden. Det var typ "aa medicinsk abort är skonsammare, mindre risker, de flesta väljer medicinsk... så då tar vi medicinsk? Medicinsk blir bra?" Jag: ehhm njaa "okej men jag skriver upp medicinsk här"
Detta bestämdes då med läkaren.
Efter det fick jag prata med en sköterska om planeringen av aborten.
Även hon kändes väldigt stel, oförstående och lyssnade inte på mina tidigare erfarenheter och åsikter. Hon var nästintill otrevlig. Vilket tillslut fick mig att "snäsa" tillbaka och först då ändrade hon på sitt sätt att prata med mig på.
Jag berättade även om att jag skulle föredra att göra det veckan efter då jag tycker det blir dumt med att göra det på nyår. Vill ju inte riktigt ligga ensam hemma I smärtor på nyår och göra abort. Och det blir svårare med skjuts osv om något skulle hända. Men hon sa att jag inte skulle ha ont på nyårsafton.
Jag var där på en torsdag (29/12).
Hon bad mig svälja en tablett där, sedan fick jag med mig andra tabletter (6st cytotec, 6st alvedon, 3st diklofenak, 2st tramadol) som hon hela tiden sa dessa tar du på fredag. Så jag tänkte okej visst.
När jag sedan är påväg hem från sjukhuset så får jag ett samtal och det är från denna sjuksköterska. Hon ber om ursäkt men hon hade sagt fel dagar till mig. Hon trodde att det var onsdag den dagen jag var där. Så alltså var jag tvungen att ta tabletterna på nyårsafton den 31( alltså lördag. INTE fredag som hon sagt) Ja nu fanns det ju inte mycket att göra så var ju bara och acceptera. Sköterskan sa att jag skulle nog allt kunna fira nyår ändå och så länge jag tar tramadolen på förmiddagen är det inget problem om jag dricker på kvällen.
Men redan här visste jag att det är ingen idé att göra något på nyår.
Så sammanfattningsvis
29/12 tar jag första tabletten (1st mifegyne) som ska avbryta graviditeten. Mår lite illa efter. Somnar tidigt på kvällen.
30/12 börjar blöda. Kommer ganska mycket men avtar sedan. Nattbindan blir dock aldrig full.
Mår väldigt illa. Har feber och känner mig allmänt sjuk.
31/12 vaknade sent pga oron för aborten. Åt frukost vid 12. Tog samtidigt 2st alvedon + 1 diklofenak.
Fick hjälp av sambon att föra in 4st cytotec i slidan runt 13:00.
Somnade vid 14:00.
Vaknar 16:30 av hemsk smärta i magen. Som mensvärk fast gånger 5.
Tar alvedon+diklofenak igen. Men då det bara blir värre så tar jag en tramadol. Efter ca 30-60min blir det bättre. Smärtan försvinner inte men är inte lika stark som innan.
Vid 17 går jag på toaletten. Det kommer ut blod ca 3 gånger när jag sitter där, vilket jag gjorde i ca 20-30min. Varje gång det kom så kände man verkligen att något var påväg ut från slidan. Men har svårt att uppskatta hur mycket det faktiskt var.
Vid 22 börjar smärtan komma tillbaka. Alvedon+diklofenak igen och smärtan blir lite mindre kraftig.
Men jag har inte blödit så mycket att det känns som att allt är klart. För det har aldrig runnit ut när jag legat i sängen. Nattbindan har aldrig blivit full.
Har inte sett något foster eller moderkaka som de flesta säger att de sett komma ut vid medicinsk abort.
Nu är klockan 01:37 och smärtan börjar komma tillbaka starkt och det enda jag har kvar är 1 tramadol.
Jag kommer självklart ringa in imorgon. Men vill gärna höra synpunkter på om hur ni tycker jag blev bemött? Har något varit med om liknande? Tror ni att aborten har "misslyckats"?
Gott nytt år till er och kärlek! ???