Lissenlitten

Äldre 3 Jan 18:46

34 svar

Far/morföräldrar skaffa er eget liv

Skulle gärna vilja ha svar från er som är far/morföräldrar.

-Varför ska ni lägga er i (tipsa utan att blivit tillfrågade)så otroligt mycket om skötsel barnet?

-Varför anser ni er som självklara barnvakter och att barnet ska sova hos er pressar ni föräldrarna om? Eller att barnet ska lämnad hos er när det bars är månader.

- Varför vid besök tar ni barnet och vägrar släppa det under hela besöket?

- Varför upplever ni att ni har så stor rätt till det nyfödda barnet?

- varför blir ni så betuttade, lite besatta, av barnet? - - Ska man inte ge de nyblivna föräldrarna sin tid att i lugn och ro göra som dom vill? Varför stressa på med alla era besök, råd, tips, umgänge, osv innan barnet ens är ett par månader. Tänker ni inte på att mamman o pappan behöver egentid och att det är deras barn?

Enda anledningen jag kommer på är att ni har för lite att göra och fokusera på?

mamita

Äldre 4 Jan 00:40

#21

Lissenlitten skrev 2017-01-03 21:05:32 följande:

Hur är dina?

Snälla, men de bor utomlands och finns inte i mina barns liv på riktigt, jättetrist

Måstenhaanvändareeller

Äldre 4 Jan 01:02

#22

Rent spontant känner jag bara: Var glad! Vi har 1 vettig av 4 och han är morfar till våra barn. Är så sjukt glad över att vi har honom. Han älskar våra barn mer än allt annat och finns alltid där. Han kan "tjata" om att få träffa barnen och att de ska komma och sova över osv... han är en klippa! Både min mamma och sambons mamma är egoistiska missbrukare så de är ju inte mycket att hänga i granen och sambons pappa finns inte med i bilden öht. Är som sagt glad att vi har min pappa men jag kan lova att jag är avundsjuk på de som även har engagerade mormödrar och farmödrar till sina barn. Om du/ni tycker att de är "för på" så säg på ett bra sätt att ni behöver egentid, inte vill ha besök just i dag och sådär... men snälla du, försök se det positiva i det hela.

Gina43

Äldre 4 Jan 12:39

#23

Lissenlitten skrev 2017-01-03 18:46:47 följande:

Skulle gärna vilja ha svar från er som är far/morföräldrar.

-Varför ska ni lägga er i (tipsa utan att blivit tillfrågade)så otroligt mycket om skötsel barnet?

-Varför anser ni er som självklara barnvakter och att barnet ska sova hos er pressar ni föräldrarna om? Eller att barnet ska lämnad hos er när det bars är månader.

- Varför vid besök tar ni barnet och vägrar släppa det under hela besöket?

- Varför upplever ni att ni har så stor rätt till det nyfödda barnet?

- varför blir ni så betuttade, lite besatta, av barnet? - - Ska man inte ge de nyblivna föräldrarna sin tid att i lugn och ro göra som dom vill? Varför stressa på med alla era besök, råd, tips, umgänge, osv innan barnet ens är ett par månader. Tänker ni inte på att mamman o pappan behöver egentid och att det är deras barn?

Enda anledningen jag kommer på är att ni har för lite att göra och fokusera på?

Eh va? Vi har inga mor- och farföräldrar som gör så. Faktum är att de snarare lyser mycket med sin frånvaro för att det pysslas med egna intressen. Du är BORTSKÄMD med familj som bryr sig och som engagerar sig. Usch vad dåligt - skäms! Du får väl istället bli lite bättre på att sätta gränser. Kärman till problemet är du själv..?

Gina43

Äldre 4 Jan 12:41

#24

Lissenlitten skrev 2017-01-03 19:13:23 följande:

Skönt. Våra har varit extremt på, köpt högvis med presenter trots att barnet inte ens är tre månader. Köpte en hel garderob med kläder innan barnet ens var fött-kanske mamman ville köpa k lugn o ro? Och när det var fött vilja träffa det omgående och ofta trots att mamman l pappan behövde egen tid. Tjatar redan om att då vara barnvakt o h när de hälsar på inte lämna ifrån sig barnet trots att barnet vill , behöver amma. komma med alla sina tips och synpunkter att deras sätt är bäst. Men ja vi borde kanske säga ifrån mer men varför ska de ens sätta oss k den sitsen.

Igen: du är bortskämd! Många skulle bli överlyckliga för att få högvis med presenter. Det är ju många utgifter med första barnet.. Vidare så är barnvakt absolut ingen självklarhet för alla, inser du inte det?

Loriyana

Äldre 4 Jan 12:43

#25

Men oj! Det som TS beskriver låter ju som rena drömmen! Hade gärna haft sådan avlastning, särskilt när tösen var liten :)

Anonym (Va?)

Äldre 4 Jan 21:24

#26

Inget som beskrivs i ts ska vara ett problem. Bara för den som inte kan säga ifrån som en vuxen människa bör kunna. Så jag slänger tillbaka frågan, varför skaffar du barn innan du är en mentalt fördigutvecklad vuxen?

Det är väl om något ett problem?

Tigermamsen

Äldre 18 Mar 10:46

#27

@Flertalet av er som kommenterat i denna tråd: Att ni inte skäms över att inte kunna förstå andra människors situationer bättre än såhär och döma utan att ens Försöka förstå problematiken med bristen på respekt av människor som egna vuxna individer.

@TS: Jag håller helt med i dina funderingar. Till alla som överfaller en med en nyfödd - back off! Jag minns att jag tog upp det på bvc med vår förstfödda som sa att denna problematik är väldigt vanlig och att det bästa är om var och en kan säga till sina respektive föräldrar. Men jag fick till slut ett mindre utbrott själv och deklarerade för de jag upplevde hade svårt att respektera detta att Ingen håller i bebisen om den inte blir tillfrågad. Därefter slutade jag dessutom att fråga de parter där jag upplevde denna problematik och dessa har dessutom därefter backat en smula för kritiken upplevdes väl som så personlig. Tråkigt att behöva deala med det när man har så mycket hormoner som nyförlöst och den nya tiden i livet med en bebis och allt man vill är att få komma till ro som familj och lära känna varandra först - men det är ännu tråkigare att andra försätter en i det läget. Tycker att vuxna människor borde respektera ens familjeliv mer och låta oss göra det som vi anser vara bäst för vår familj även om det är på andra sätt än vad andra gör.

Nu väntar vi nästa barn och denna gång kommer jag vara desto tydligare kring vad som gäller. Inga besök efter förlossningen förrän vi bjuder in och ingen håller i bebisen om inte vi frågar. Punkt slut. Vi har som föräldrar faktiskt vår rätt att göra det vi tycker passar oss och barnet bäst. Mor-/farföräldrar har faktiskt ingen rättighet till en relation utan får ta den relation de får och jobba på den - om de vill vara delaktiga. Varför tror en del att det är en rättighet att lägga beslag på andras barn? Suck...

Hoppas du får lite energi av min kommentar iallafall - du är inte ensam!

rox

Äldre 22 Mar 21:45

#28

Tigermamsen skrev 2017-03-18 10:46:42 följande:

@Flertalet av er som kommenterat i denna tråd: Att ni inte skäms över att inte kunna förstå andra människors situationer bättre än såhär och döma utan att ens Försöka förstå problematiken med bristen på respekt av människor som egna vuxna individer.

@TS: Jag håller helt med i dina funderingar. Till alla som överfaller en med en nyfödd - back off! Jag minns att jag tog upp det på bvc med vår förstfödda som sa att denna problematik är väldigt vanlig och att det bästa är om var och en kan säga till sina respektive föräldrar. Men jag fick till slut ett mindre utbrott själv och deklarerade för de jag upplevde hade svårt att respektera detta att Ingen håller i bebisen om den inte blir tillfrågad. Därefter slutade jag dessutom att fråga de parter där jag upplevde denna problematik och dessa har dessutom därefter backat en smula för kritiken upplevdes väl som så personlig. Tråkigt att behöva deala med det när man har så mycket hormoner som nyförlöst och den nya tiden i livet med en bebis och allt man vill är att få komma till ro som familj och lära känna varandra först - men det är ännu tråkigare att andra försätter en i det läget. Tycker att vuxna människor borde respektera ens familjeliv mer och låta oss göra det som vi anser vara bäst för vår familj även om det är på andra sätt än vad andra gör.

Nu väntar vi nästa barn och denna gång kommer jag vara desto tydligare kring vad som gäller. Inga besök efter förlossningen förrän vi bjuder in och ingen håller i bebisen om inte vi frågar. Punkt slut. Vi har som föräldrar faktiskt vår rätt att göra det vi tycker passar oss och barnet bäst. Mor-/farföräldrar har faktiskt ingen rättighet till en relation utan får ta den relation de får och jobba på den - om de vill vara delaktiga. Varför tror en del att det är en rättighet att lägga beslag på andras barn? Suck...

Hoppas du får lite energi av min kommentar iallafall - du är inte ensam!

Känner precis samma! Ni som kommenterar med att TS ska skämmas etc, ni sitter ju verkligen och eldar upp varandra i den här tråden. Tagga ner lite och försök sätta er in i hennes situation.

Jag förstår dig helt TS, min svärmor nämnde att hon skulle hänga på dörren så snart vi skulle få komma hem från BB med första barnet men vi sa bestämt nej och bad henne backa undan. Lite andrum vill man ha och få landa hemma som familj innan.

Duckan

Äldre 23 Mar 09:18

#29

Vi är alla olika ts. Jag hade inga problem alls med vare sig besök ofta eller att de ville hålla i mitt barn mest hela tiden. De var vårt självklara val av barnvakter så inte heller där hade vi några problem.
Du får väl säga ifrån om det är jobbigt för dig.

Anonym (Undrar)

Äldre 23 Mar 09:35

#30

Är det samma regler för era mammor, som för era svärmödrar.

Tack och lov att jag är mormor, att vara farmor när svärdöttrar betraktar en som pest är en mardröm.

Jag tröstar mig dock med att era barn kommer att ta efter ert beteende och bli som er när de får barn.

Mrs Moneybags

Äldre 23 Mar 16:20

#31

Men det är väl självklart att mor- och farföräldrar vill älska och ta hand om sina barnbarn?! Ta det som en ynnest istället.

När du har 2-3 barn, kommer den hjälpen att vara guld värd...

Hade det varit tvärtom, hade det säkert klagats på det.

Tigermamsen

Äldre 25 Mar 16:53

#32

Anonym (Undrar) skrev 2017-03-23 09:35:46 följande:

Är det samma regler för era mammor, som för era svärmödrar.

Tack och lov att jag är mormor, att vara farmor när svärdöttrar betraktar en som pest är en mardröm.

Jag tröstar mig dock med att era barn kommer att ta efter ert beteende och bli som er när de får barn.

Jag skulle säga att det spelar ingen roll om du är farmor eller mormor för så länge du Kan respektera vuxna människor som egna individer blir detta aldrig ett problem, för då har du redan respekterat föräldrarnas önskemål kring barnen och lämnat utrymme åt föräldrarna och er relation är förmodligen trygg nog för att byggas vidare på. Det är när människor tar sig egna friheter samt agerar med total oförståelse för att man talar om att de agerar fel gentemot ens barn, och en själv i form av bristande respekt, som konflikt uppstår. Och då spelar "relationstiteln" absolut ingen roll. Det hänger på din mognad och förmåga till empati i en relation.

Du tröstar dig med att våra barn kommer göra likadant - jag hoppas innerligt att mina barn når den integriteten och självkänslan så att de kan hantera situationer på det vis som passar de och deras eventuella barn bäst. Det beteendet kommer jag stå bakom till fullo även om det inte är på det vis jag själv gör. Det är så man respekterar en individ!

Anonym (Kärlek)

Äldre 25 Mar 16:58

#33

Kanske är det bara kärlek till barnbarnet och barnet. Jag längtar själv efter att bli mormor - inte vill jag ta barnet men hoppas vid rätt ålder att det får sova över o längtar efter att få hålla om .... mmm mysigt

Tigermamsen

Äldre 25 Mar 17:01

#34

Mrs Moneybags skrev 2017-03-23 16:20:44 följande:

Men det är väl självklart att mor- och farföräldrar vill älska och ta hand om sina barnbarn?! Ta det som en ynnest istället.

När du har 2-3 barn, kommer den hjälpen att vara guld värd...

Hade det varit tvärtom, hade det säkert klagats på det.

Det är en ynnest att få ha empatiska människor omkring att få be om hjälp (som då gärna vill bidra) om man så behöver som också respekterar vuxna OCH barn som individer - inte att bli påtvingad något man själv inte definierar som hjälp. Det finns en distinkt skillnad =)

Far/morföräldrar skaffa er eget liv

INNEHÅLL