Sålt min hund och mamma kräver hälften?!

Hej, ska försöka fatta mig kort.

Jag är 32 med två barn och en sambo i en lgh. Min mamma bor i samma trapphus med två av mina bröder på 18 respektive 34 år gamla.

Det började med att jag hade en liten dvärgpinscher-tik och mamma hade en collie-hane. Plötsligt köpte mamma en billig blandras-tik med problematisk bakgrund och den kom i löp direkt. Min mamma var slarvig och det blev en oplanerad tjuvparning mellan hennes hundar.

Jag var ifrågasättande mot att hon skaffade tiken, besviken över parningen och misstänksam över framtiden just då. Men hela tiden stöttade jag och hjälpte till med hennes hundbestyr. 

Det blev sex valpar, dö-söta såklart! Fem svarta och en ljusbrun.

Jag va helt bestämd med att inte köpa en valp och när mamma sa att min yngre bror skulle få välja en valp så argumenterade jag emot detta då han har ingen kunskap, inget intresse och har Aspergers syndrom och därmed svårt med skolan och depressioner. 

Slutade med att min bror valde den ljusbruna hanen och jag efter en massa tjat från barnen och önskan från sambon faktiskt köpte en svart hane... duktiga jag liksom....

Där var mamma oerhört hygglig och lät mig köpa valpen för en mindre summa. I avtalet krävde mamma att han skulle lämnas tillbaka och fick inte säljas. Från början sa jag att jag skulle kastrera och operera bort hans sporrar inom ett år så det va jättebra att mamma begärde 1000kr istället för 6500kr som de andra köparna gav. Min bror gav inte en krona men mamma övertog den hunden rätt snabbt då mina varningar stämde och min bror inte levde upp till att vara en hundägare. Han vill hellre vara lekfarbror hemma och hjälpa till ibland med rastningar bara. 

Mitt i allt detta mysiga med att skaffa valp och få den rumsren med mera så hamnade jag i en svår sits. Jag blev ögonvittne till en hundmisshandel utanför mitt fönster och jag filmade alltihopa. 24blekinge.se/2016/06/12/tv-och-text-fruktansvard-hundmisshandel-i-kungsmarken/

Efter detta levde jag under stress och ångest samt hot och otrevliga människor runtomkring ute. Jag ångrade att jag skaffade valpen. Tiden gick, vi kämpade, han kastrerades och fixades för nästan 7000kr. Men hela tiden kom ja till slutsats att jag ska inte ha hund för jag mår inte bra av det. Jag vågade inte säga det rakt ut till mamma men jag såg till att min syster skvallrade till mamma om mina tankar. Fick veta att detta gjorde mamma upprörd och bara tänkte på pengar och hennes rättigheter och så.

I slutet av november blev denna killen dömd för djurmisshandel samt fick hundförbud och hans hund omhändertogs då han vägrade sälja den själv. Helgen efter drack jag och gick ut själv, kom hem och fick ett ångestanfall och försökte ta livet av mig. Misslyckades fett med det och gick och la mig. Min sambo var orolig och polisen kom och hämtade mig. Allt gick bra och jag hade en jävla baksmälla inne på psykiatrins låsta del.... lol.

Detta fick mig att inse att jag måste göra nåt åt mitt liv då detta inte va en så bra reaktion för min del... Hundarna måste väck.

Berättade för mamma om självmordsförsöket, hon va sympatisk. Berättade att jag skulle ge bort min lilla hund till en bekant, mamma va sympatisk. Men att säga att den stora skulle säljas var svårare. Till slut gav jag mamma en lapp med två alternativ innan jag smet hem och duckade.

1. Hon får köpa tillbaka han för 1000kr och jag lämnar över han direkt i hennes ansvar.
2. Jag säljer honom via annons för 5000kr.

Efteråt smsade vi och hon ville inte ha honom själv men krävde att jag skulle avlasta henne med hennes hundar. Jag skrev att om hon hjälpte mig sälja honom så kunde vi dela på pengarna och jag gärna hjälper till med hennes hundar men inte att det skulle vara ett krav utan för att jag vill. Hon skrev ok.

Den kvällen la jag ut annons och dagen efter hade jag flera intressenter. En kvinna kom dagen därpå och tittade på min hund och ville ha honom. Mamma fick vara med i hela den processen och godkänna köparen.

Nu är min hund såld för 5000kr med ett avtal mellan tre parter, mig, köparen och mamma som är uppfödare. Mamma kräver förköpsrätt för 2500kr ifall de nya ägarna ska sälja igen. Allt är påskrivet och ordnat med alla papper. Hunden mår bra och det verkar som han har en ny kärleksfull familj och bättre liv än hos mig.

NU till frågan.

Mamma kräver 2500 kr av mig trots att hon vet att jag har veterinärräkningar att betala för hans kastration samt sporrar. Tog den på avbetalning och 5000 kr skulle nolla den fakturan.

Vi diskuterade innan på telefon och jag sa att jag ska föra över hennes del men frågade om hon kan leva med det för det känns inte rätt, hon borde inte tänka så.

Nu känner jag mig lite tjurig och funderar på att föra över alla 5000 kr så att hon inte "förlorat" ett enda öre på att ha sålt han till mig. 500 kr kan jag få behålla då jag kört hennes hundar samt henne hit o dit jämt och ständigt.

På så vis får jag själv stå med min kostnader från misstaget från att ha köpt hund och hon kan gå med sin vinst.

Men jag kan inte se det på annat sätt att när mamma tackat nej till min hund så borde hon tänkt på helheten och tackat nej till att dela på pengarna då hon vet att jag har veterinärskuld!

Kan någon bara hjälpa mig att reflektera över detta innan jag jag gör nåt överilat..... Är inte gjord av pengar då jag har sjukpension på halvtid, har sjukhusbesök och mediciner som kostar sitt samt den som står för bil och resor och alltid betalar när inte mammas pengar räcker till i mataffären bl.a.

Kortfattat eller hur... 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-01-05 19:19
Förtydligar om att jag undrar två saker.

Gör min mamma rätt mot mig eller är hon egoistisk?

Borde jag ge henne HELA summan istället för halva?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-01-05 19:54
Ok, jag ska inte va tjurig och ge henne alla 5000 för att bevisa nån poäng. Bra att höra det från flera här.

Ni som likställer att köpa hund med att få barn, era åsikter har jag överseende med. Det är lugnt, ni är säkerligen perfekta och jag ser upp till er.

Nu ska det skickas pengar och sen hem till mamma och dricka kaffe. Vet att hon är upprörd för hon liksom en del av er tror att jag vägrar betala. Varför är alla så rädda att bli lurade jämt?

Jag vill bara att det ska kännas rätt för detta har varit ett stort företag för mig personligt att komma hit.

För mig är allt levande oerhört viktigt att visa respekt för och att hjälpa varandra. Civilkurage och empati saknas det av tycker jag.

Tack för all hjälp och tråden är färdig.