Vill ha barn igen men sårar min syster

Ditt/Ert liv måste gå före din systers.

Jag förstår precis dina känslor då jag varit i samma sits. Min bror och hans fru har kämpat med ivf å liknande... nu har jag iofs alltid velat ha fler än 2, men det är jag inte säker på att de vetat om. Men vi resonerade lite så som din man att vi kan ju inte strunta i våra önskningar och val för att de har svårt el inte kan få egna...vår yngsta är tre å vi vill ju inte vänta flera på en trea å sen kanske vi är för gamla... sen har jag haft jätteångest sen vi fick reda på att jag är gravid, nu hade jag "turen" att deras senaste ivf lyckades å att vi nu ska ha barn nästan samtidigt.

Men om det känns bättre prata med din syster innan ni börjar försöka, så hon är med på processen, så hon hinner bearbeta det lite innan ni ev blir gravida. Även om det är tufft med barnlöshet (å hon kanske blir både arg och ledsen först) så tror jag ändå att hon någonstans förstår att inte ni kan pausa för att de har svårt...

Jag vet. Vi vill bara inte riskera att vi inte kommer att ha kontakt mer.

Ååh. Då är det inte bara vi som har det så.

Men vad härligt att det löst sig så för er.

Jag vet ju att de vet innerst inne. Det är säkert inte så farligt om vi kommer till den punkten som jag befarar.

Men så är det ju så att jag vet inte om vårt försök nu skulle fungera om man ska berätta vid plus eller om man ska berätta längre in i en eventuell graviditet.

Jag förstår ju naturligtvis att ju tidigare desto bättre. Men jag försöker väl bara skydda mig själv antar jag.

Håller med din man

Men man kan ju inte avstå från barn om man verkligen vill ha, "bara" för sina syskons skull. Förstår det är jobbigt för henne men alltså, tror inte hon vill vara orsak till att du skulle avstå och sen ångra dig hela ditt liv. Dessutom skulle det verkligen vara småaktigt av henne om hon skulle säga upp kontakten, om ni är så nära som du skriver, om du fick ett barn till. Jag förstår det är känsligt (hade själv svårt att få barn) men man får liksom hålla isär sitt eget liv och sina syskons.

Din syster får väl ta hjälp av kurator och hantera sina ev. känslor om dig och dina barnplaner. 

Du kan såklart inte låta syrran styra ditt liv.

Jag tycker också att din man har rätt, och jag är en av de som varit i IVF träsket länge, nu har jag i och för sig lyckats få två barn via IVF men vi fick kämpa många år... absolut hade jag blivit ledsen i den situationen, blev det varje gång någon nära fick barn, men samtidigt glada för dem mitt i sorgen...de kanske inte kommer att umgås så mycket med er på närmaste tiden när hon får veta att du blivit gravid, men efter ett tag så funkar det nog, tänk om hon skulle höra att du valt att inte skaffa fler trots att ni ville det, för hennes skull, tror att det skulle kännas konstigt för henne också...
Prata med henne om hur du tänker, och om du blir gravid så ska du kanske inte prata mycket om graviditeten med henne om hon inte frågar, det får växa fram eftersom, tills hon är redo..

Tycker du ska berätta för henne att ni ska försöka bli gravida med ett tredje barn. Undvika ord som "skaffa" eller "få". Då kommer det inte som en chock sen.

Klart de kommer blir ledsna samtidigt som jag tror de kommer glädjas också (hon blir ju moster).

Har en väninna som lider av olika sjukdomar som gör att hon förmodligen aldrig kan få ett barn och inte heller är berättigad att adoptera. Hon älskar barn. Det bästa hon vet. Hon menar på att hennes syskonbarn är den stora trösten. Får hon inga egna så har hon alltid dem och det värmer henne i sorgen.

Hej jag har varit där din syster är. Kämpade i många år och kände det som att jag aldrig skulle få etta eget barn. Min lillasyster hade jättelättänkt att bli gravid och fick tidigt 2 barn.

Hon funderade ocklå på en tredje och pratade mycket med mig innan hon började försöka. Klart det kändes lite i hjärtat när jag själv hade så svårt men hjälpte mig mycket att mentalt kunna förbereda mig. SnaRF nog var jag hennes största supporter i hennes försök till en trea.

Hade kännas hemskt att vara skälet att någon annan inte fick ett barn de velat ha.

Efterssom att ni redan har 2 barn sen tidigare så skulle inte din syster bry sig så mycket att de säger upp kontakten. Ni har jag redan "bevisat" att ni kan få barn. 

Och jag menar, du kan ju ex bli gravid utan att det är planerat heller. Klart att hon kanske blir lite bitter/ledsen inombords men säga upp kontakten? Nej!  

Har varit i liknande sits, både min syster och jag kämpade med att få barn. Min syster kämpade först i 2 år , fick sen ett missfall och för mig hände inget på 4 år.

Så vi satt i samma båt. Sen när syrran lyckades bli gravid 1 år efter missfallet, så högg det lite i mitt hjärta samtidigt som jag så klart blev jätteglad för hennes skull. Men ungefär i samma veva som hon födde sitt barn blev jag gravid.

Jag och min syster har ju alltid drömt om syskon till våra barn men vi tänkte att "det kanske inte blir några fler för någon av oss" då det tog så lång tid för oss. Så vi accepterade det.

Men 3 år senare efter mitt första, så blev jag gravid på nytt och drog mig lite för att berätta för jag förstod hur hon skulle känna sig.

Dock berättade mamma om det för min syster utan att berätta det för mig. Jag och syrran pratade efteråt när jag tillslut berättade och hon förstod varför jag inte sa på en gång och hon sa även att det var lite jobbigt efterssom hon blev "kvarlämnad" denna gång men blev så klart jätteglad för min skull.

Jag menar, kompisar blev gravida på löpande band(gick på första försöket osv) och hade dessutom varit tillsammans med sina killar mycket kortare tid osv och vi som drömt om barn så länge hände det inget för på flera år.  blev jag bitter de gångerna? ...ja. Började jag hata dem? Sa jag upp bekantskapen med dem?

NEJ!  

Tack snälla för era svar. Först och främst ska vi prata med en läkare då vi haft två riskgraviditeter innan. Om vi får godkänt där så får vi prata med min syster och hennes sambo. Tack. ????

Ni ska inte låta din syster påverka detta, men jag skulle definitivt inte berätta för henne att ni planerar att göra en trea! OM ni lyckas med att göra dig gravid, så berätta för henne då, och ställ henne inför fullbordat faktum. Det ger henne mindre tid att gräma sig. Skulle hon veta om att ni försöker så skulle det förmodligen gnaga henne, med nattliga funderingar över om DU har lyckats igen, medan hon fortfarande kämpar. Och skulle det vara så att du inte blir gravid så har du ju aldrig behövt såra henne i onödan genom att berätta om planerna.

Jag vill bara skriva här då jag sitter i liknande situation, fast tvärtom. Jag är den som inte kunnat skaffa barn. Alla mina syskon (3 st) har skaffat barn och en av dem har öppet sagt att de inte vill ha barn på många år flera gånger. Alla dessa år har dock tydligen gått eftersom de i november fick sin lilla bebis.

Jag vill bara säga att jag vet hur din syster känner sig, typ i alla fall, vi har olika anledningar till varför vi inte har barn. Men jag kan säga att jag hade blivit jätteglad om mina syskon "tänkt" på mig när de skaffade barn (oavsett vilket nummer i ordningen! ) och pratat med mig. Jag har dock fått snällt acceptera, och självklart är det såå himla kul att bli moster/faster varje gång, MEN det gör ändå ont!

Så heja dig att du tänker på henne! Prata med henne efter du fått godkänt och som någon skrev undvik fraser som antyder att man i princip kan gå till affären och komma hem med en bebis, som skaffa, få, ska osv.... det kommer gå bra :) hon kanske tar lite avstånd ett tag (man måste låta henne bearbeta det) men hon kommer inte säga upp kontakten! :)

Du skriver att du och din syster är nära varandra, i så fall kanske ni kan prata om det? Det hade jag uppskattat väldigt mycket om jag var din syster. Jag och min man försökte också länge innan vi lyckades och under tiden hann min lillasyster få en dotter. Innan jag träffade min systerdotter var jag livrädd att jag bara skulle känna avundsjuka men som tur var blev det inte så. Istället frågade min syster om vi ville vara gudföräldrar till hennes dotter vilket vi blev väldigt rörda över. Det var så fint att de bjöd in oss i deras liv. Nu fungerar ju alla människor olika och ingen relation är den andra helt lik, men mitt tips är att prata med din syster så hon inte känner sig utestängd (lätt att känna så redan när man inte har barn och vill ha och alla andra redan har). För det är klart att ni ska försöka skaffa ett till barn om det är det ni vill, utan att ha dåligt samvete över det.

Säger de upp kontakten för att ni skaffar ytterligare barn och de inte kan få något är de inte mycket att ha ändå.

Din syster äger sina egna problem, inte du. Barnlöshet kan vara en enorm sorg men det är orätt av din syster att låta det gå ut över dig.