En sak angående populära namn

Jag har för mig att jag hört att över 10% av alla flickor som föddes 1973 döptes till Anna ???? (men det är möjligt att inte alla har det som tilltalsnamn). Överlag var ju de vanliga namnen betydligt vanligare förr. Därför kan jag tycka att det känns lite överdrivet nu med rädslan att ha ett "vanligt" namn. Mn dotter har ett namn som legat högt på topp 10-listan i många år, men hon har aldrig haft någon med samma namn i klassen, på dagis, på olika aktiviteter osv.

Men allt går ju i vågor, så förmodligen kommer det bli populärt igen att ha vanligare namn. Men det dröjer nog rätt många år till.

Fler namn är nu bekanta och världen har blivit mycket mindre. Förr skulle man inte förhäva sig, nu ska man det och mångas största rädsla är att vara copycats. Idag är det ett större fokus på det "personliga varumärket" och där är namnet viktigt.

Jag håller med till viss del; Elsa, Alice, William och Lucas har varit de populäraste namnen i några år nu, dock heter inga av mina syskons, kusiners, vänners, osv. barn det.

Jag kan förstå varför föräldrar kanske inte vill ge sina barn ett namn som är ligger på topp 10, men jag har liksom träffat folk som inte ens ville ge sina barn namn som överhuvudtaget är bland de 100 populäraste namnen, även om det typ ligger på plats 99 - det tycker ja är väldigt långsökt.

Själv gav jag alla mina barn lite mindre populära namn - inga av dom ligger på topp 100 listan - men det var bara för att mitt favorit namn, Helga; som jag har älskat sen jag var liten, och som också är namnet min dotter har nu, var ganska opopulärt, så då tänkte jag att det inte riktigt skulle vara schysst att ge barnen som jag fick efter henne väldigt populära namn. Det skulle ha låtit konstigt att ha barn som typ hette någonting i stil med "Helga, William och Oskar" då föredrar jag hur mina nuvarande barns namn låter tillsammans "Helga, Konrad och Egon", om du förstår vad jag menar. Hade mitt favorit namn varit Elsa, och hade det varit min dotters namn, eller om Helga hade varit det populäraste namnet då jag fick henne, så skulle jag också ha gett mina barn efter henne mer populära namn. Så popularitet spelade ingen roll i det avseendet för mig.

Det tycker jag verkar som en rätt rimlig förklaring. Oftast brukar namnen man ger sina barn spegla föräldrarna rätt väl, förutom Alice Babs som gav sina barn namnen Titti, Lilleba och Lasse - alla namn som är väldigt olika varandra.

Men jag och min man typ, vi är milt sagt historienördar, så vi gav alla våra barn namn som var ganska vanliga förr men som är ovanliga nu - så vi är lite konservationistiska av oss i det avseendet. Typ så som vissa bryr sig om att rädda utrotningshotade djurarter bryr jag och min man oss om att rädda utrotningshotade namn - det var i alla fall vad min mamma sade till mig för ett tag sen. Jag har liksom alltid tyckt att det är konstigt att jag gillar de namnen som jag gillar, men så många andra tycker att de är fruktansvärt fula, (är det fel på mig eller på dom?), men typ som namnet Dagmar, som är en av mina personliga favoriter, men i stort sett ingen som jag har frågat (förutom min man då) har någonsin hållit med mig om att att det är ett vackert namn, så nu är väldigt tveksam om jag faktiskt skulle kunna ge det till en dotter i framtiden, jag tror nästan inte att jag skulle våga för att vara helt ärlig - men aja, det jag ville komma till är att även mina favorit namn avspeglar hur jag är som person fastän jag inte riktigt har lust att inse det.

Tror det liggen en del i det ovanstående beskriver. Iom globalisering så blir vi alltmer bekanta med namn som man inte annars kanske ens hade hört, men också att namnen känns mer "naturliga" i mun då man hör de oftare. Också populärkultur har en avspegling i namntrender. Populära karaktärer i film, tv, litteratur osv. Och idag kanske man har en annan tillgång till populärkultur på ett annat sätt, vilket också då blir mer bekant. Tills viss del så har också kändisnamn ett inflytande; kungligheter, skådespelare, musiker m.m. Eftersom dessa också påverkas av just detta med globaliseringen av namn, så introducerar ju de också "nyare" namn till sina barn vilket i sin tur smittar för vanliga befolkningen en extra gång. 

Så ja, helt enkelt att det finns (eller upplevs iallafall) fler namn att välja på. Samt detta med det personliga varumärket som gör att det blir viktigare att kanske välja annorlunda namn.

Som ett sista tillägg, vet inte om detta faktiskt är något som påverkar trenden - men en annan sak att ta i beaktning vad det gäller globalisering är ju att folk flyttar runt och träffar människor från andra delar av världen som gör att det kanske blir viktigare att ha namn som fungerar i internationella sammanhang och därför väljer man bort de mer traditionella svenska namnen (just när det gäller Sveriges namnstatistik då). T.ex. om man är bosatt i Frankrike, har barn med en amerikan och själv är svensk, då vill man kanske ha ett namn som skulle fungera att uttala på alla de språken (ett äkta exempel hos en bekant). Men som sagt, dessa kanske är så få att de inte påverkar spridningen i statistiken nämnvärt.

Haha, lustigt att du nämner Dagmar som råkar vara ett av mina absoluta favoritnamn, står högt på vår lista om vi lyckas få en dotter till.

Skulle tro att det beror på att vi känner till fler namn idag -genom en mer globaliserad värld. Genom media och resor möter vi många fler personer (och därmed namn) och dessutom bor det ju människor från olika namntraditioner i Sverige idag.

Dessutom, som nån var inne på, är det inte längre lika "fult" att vara "egen", jante har (åtminstone på vissa områden) suddats ut lite.

Sen är det ju många av oss som är uppvuxna "för längre sen" som fick heta "Linda B", Sara F osv under hela uppväxten som inte vill riskera att ens barn får uppleva samma.

Så finns nog många olika orsaker.

Jag tror definitivt att den internationella gångbarheten spelar in, om du kollar på topplistor över de populäraste namnen runtomkring i västvärlden ser man många länder som har exakt samma namn i deras respektive topplista. Sen är det också så att Lucas med C populärare än med K, Oscar med C populärare än med K, Wilma med W populärare än med V och Edith med TH populärare än med T, så var inte fallet förr i Sverige, då var det tvärtom. Eller ja bortsett från Lucas då, eftersom att det är ett ganska nytt och modernt namn i Sverige.

Men jag vet inte om mångkultur skulle påverka så pass mycket, det finns ju många länder där det inte finns speciellt många utlänningar, typ Polen, Tjeckien, Ungern, osv. och tittar man på deras topplistor och jämför nyare statistik med äldre ser man samma tendens hos dom - det är inget unikt för Sverige. Jag tror mestadels att det handlar om att utbudet av namn är större än någonsin pga teknologins utveckling, och att folk inte vill vara en "copycat" så som fluu beskrev det.