Hur hanterar ni barnens kompisars mobiltelefonanvändande?öpöpppppöpöpööp+pö+pöpöppppöppp

vår 8-åring har e telefon som vi kallar hans. Det är då min gamla, med halvt sprucken skärm som vi köpt ett abonnemang till när pokemon go hetsen drog igång och han inte fick gå runt med min telefon då jag var rädd om den. 
Men den är inte hans på så sätt att han får ha den när han vill. Han får ha den att gå ut och köra pokemon go med, och ibland ha med om han ska bort på kalas och ska ringa och bli upplockad eller liknande. 

Många i hans klass verkar dock ha egna telefoner och har med när de kommer över. Men min son har en viss skärmtid varje dag, max 1 timme inkluderat telefon, padda, tv-pel och tv. oftast snarare 30-40 minuter eftersom man annars inte hinner med läxor och lek och annat. Kommer då kompisar över med telefonen så räknas det in i hans skärmtid om han sitter och kollar på den. Så oftast säger jag bara åt kompisarna att de får lägga sin telefon i jackan i hallen när de är här. Ingen brukar våga protestera. 

Tycker man måste begränsa den tiden för de kan sitta hur mycket som helst annars. 

Åh, vad jag tror att ni gör rätt!!!

Jag undrar verkligen hur det ska bli när barnen som alltid haft mamma och pappa i fickan blir vuxna. Ibland tror jag att den ökade ohälsan bland unga beror lite på det, att man inte alls lär sig hantera problem självständigt som barn. 

Vad kan liksom hända på hemvägen som gör att ett barn måste ringa en förälder? Ett skrubbat knä, en glömd nyckel, sådana saker är ingen katastrof. Något man kanske måste lära sig hantera halvvägs till myndighetsålder.

Att få punktering på väg hem från skolan som 9-åring är förstås jobbigt och man kanske fäller en tår och känner sig ensam en stund. Men man klarar det och lär sig att jobbiga saker händer och går över. Ensamhet och ledsenhet är normala känslor som man nog faktiskt måste träna lite på. Och två timmar senare är mamma och pappa ändå hemma och kan krama och trösta sitt barn hela kvällen. Om man inte får träna på att självständigt hantera jobbiga känslor i små sammanhang och med problem som kan lösas (mamma fixar cykeln som blir hel igen), hur ska man då klara ensamhet och ledsenhet när problemen blir större och mamma INTE kan fixa? Tänker på alla som hamnar på psykakuten i nittonårsåldern när pojkvännen gör slut och så..

Sjukt att så många är okej med mobiltelefon användandet såpass tidigt ändå. Personligen tycker jag att det är sinnessjukt. Folk är så enormt beroende av telefonerna så det är sanslöst (nej dom flesta förstår inte att de är beroende). Det finns vuxna människor som lägger någon som helst vikt i att synas på sociala medier och få "likes" osv, tragiskt hur människor kan se värde i något så trivialt och meningslöst. Det har gått så långt att sociala medier liksom har blivit integrerade med människors språkbruk då terminologi som används online idag tillämpas i vardagligt tal. En enormt skrämmande utveckling.

Men visst, om man ska envisas med att detta inte är bra så leder det till att ens barn blir utstötta och mobbade, då det är en totalitär självklarhet idag att smartphones och sociala medier skall vara en del av varje människas liv. Saknar du kunskaper om dessa saker kommer du att ses som väldigt speciell, vilket i synnerhet gäller den nu yngre generationen som verkligen ifrån dag 1 växer upp i den här nya verkligheten. Så man får väl balansera det så gott det går, man har inget val än att någonstans bejaka barnens vilja att ha telefon (de vill vara som alla andra såklart). Men man får reglera skadorna med att lära barnen och visa dom att andra saker har ett lika stort eller större värde än telefonerna, och att ute aktiviteter och andra sociala sammanhang som ej inkluderar telefoner alltid kommer först. Samt lära ut att sociala medier inte skall tas så seriöst och få barnen att ha ett sunt och realistiskt perspektiv på det.

Min 11-åriga dotter får bara spela oskyldiga spel på nätet där man inte behöver logga in, skriva namn eller kan skicka riktiga meddelanden. Skräpspelen har hon lärt sig på fritids. Minecraft osv får får hon bara spela på ipaden när jag stängt av internet. Hon får spela skräpspelen tills jag tycker det räcker och sen får hon hålla tillgodo med de rent pedagogiska apparna.

Ibland stänger jag ner internet för dagen eller tar undan datorn/mobilen/paddan. Eller så "råkar" jag ha slarvat bort laddaren

Vill dottern eller hennes kompisar få extra speltid, så får de bara spela de pedagogiska spelen men inte resten. Eller gå ut i friska luften till lekplatsen utan sina spelmaskiner.

Framför allt ser jag själv till att inte glo i min mobil när min dotter är hemma och vaken! Telefoner ringer vi med, ställer alarm och kollar klockan. De är precis som datorer i första hand arbetsverktyg och bara ibland spelmaskiner.

Mitt tips till TS är att skaffa annat kul som din sons kompisar INTE har hemma, som t.ex. pedagogiska spel, klassiska PS1-spel, Harry Potter-lego. Låt barnen spela schack eller avancerade klassiska kortspel som kräver strategiskt tänkande. Eller visa dem gamla och mindre kända science fiction-filmer som de inte har sett som The Day the Earth Stood Still eller Contact.

Kompisarna älskar våra "stenålders"-spel och filmer, för för kompisarna är sånt nytt och jättespännande!

Den enda gången min dotter använder Youtube är när jag vill visa henne klassiska tv-program från 70-80-talen. Jönssonligan och "Är du inte riktigt fisk?" är hennes favoriter.

Höjden var den gången min dotter kom hem från skolan och sa att de "coola" pojkarna i klassen tyckte det var SÅ bra spel i min dotters mobil.

Jag tänkte: "Vad nu då?!?"

De pojkarna hade då för första gången i sina liv fått spela "Snake" i min dotters 15 år gamla mobil som hon ärvt från sin gammelfarmor!!!

Det är dessa konstant internet-spelande barn (med alltid SÅ stressade föräldrar) som är SÅ avundsjuka på mitt barn när hon fått göra barnkalas-tårtan själv från grunden efter sitt eget önskemål TILLSAMMANS MED sin mamma.

Jag översatte den här artikeln till min dotter som visar att för mycket skärmtid sänker barns betyg: www.greatschools.org/gk/articles/screen-time-affect-grades/

Det räckte för att min flicka skulle förstå varför hon inte får bo framför dator/mobil/padda hela dagarna!

Hon accepterar att läsa böcker, bygga med Meccano, rita, spela instrument och klarar av att vara uttråkad ibland tills hon kommer på egna spontana idéer.

Oj, det var bestämda regler. Men om både du och din dotter tycker att det är OK och funkar bra så. 

Mina söner (även 5-åringen) spelar ofta Minecraft online tillsammans med andra. Vad ser du för problem med det är jag nyfiken på? Jag tycker just Minecraft är väldigt bra då det bygger på samarbete. 9-åringen sitter och pratar med klasskompisar på Skype och de bygger saker tillsammans i Minecraft eller spelar i lag. Det är ju också byggtävlingar online i Minecraft där man kan bygga och sätta betyg på andras byggen. Båda mina söner har lärt sig mycket engelska och t.o.m. 5-åringen kan skriva i chatten. Sen är det ju inte bra om de bara sitter med detta, men vi har ju begränsade speldagar så jag tycker det är OK. Jag tänker också att detta att få spela tillsammans med vänner online kan vara viktigt rent socialt för barnen. De umgås ju både på nätet och IRL nuförtiden, det funkar ju inte som det gjorde på 90-talet då jag var i samma ålder.

Mina barn fick egna mobiler i åk 3 + 4 när de började gå hem från skolan själva och inte alltid var kvar på fritids längre. Deras första mobiler var såna utan internet (de är i gymnasieåldern nu ) Idag kan jag tänka mig det är svårt för "alla" mobiler har ju internet om man vill. Det vill så klart barnen ha. 
När de fick nästa mobiltfn med internet hade vi billiga konton med väldigt lite surf på så tog det slut så tog det slut. Funkade bra, de lärde sig. 

Är barnen så unga som en del här i tråden tycker jag det inte behövs egna mobiler. De behöver dem när de är så stora att de går hem till kompisar själv osv. 

Du har HELT rätt i det du skriver!
Sociala medier kan vänta minst till 13-årsdagen.
Eller så låter man bli dem helt och hållet

Det här är mitt skäl till att blocka internet medan min dottern spelar Minecraft:
www.aftonbladet.se/nyheter/article20981397.ab

Det är inte så att min dotter tycker reglerna är hårda!

Ber jag henne att stänga av, så protesterar hon i högst 20 sekunder innan hon hittat något nytt att hålla på med. Vill hon sen ändå absolut ha Barnkanalen igång på väldigt låg volym som bakgrundsljud medan hon sitter uppkrupen i soffan och läser Harry Potter så får hon självklart det. Reglerna är ju inte huggna i sten utan reglerna har jag ju skapat för min dotters bästa. Hon tycker inte att hon saknar något och hon tycker det är bra att jag är en närvarande förälder istället

Fast hon inte att mina syskon och mina syskonbarn är riktigt kloka som håller på med Facebook och Youtube vid matbordet på släktmiddagarna... Visst, det är mitt ?fel? att jag låtit min dotter få se med friska ögon att internetspelande och sociala medier är fullkomligt sinnessjukt och totalt onödigt. Men jag tror ändå att jag gjort henne en tjänst som låtit henne växa upp IRL med hjärna, koncentrationsförmåga, tålamod och uppfostran i behåll.

Det är inte ?nu? som jag infört regler för skärmtid, utan min dotter har vuxit upp med det.

När hon var 2,5 år och hos en kompis fick se Barnkanalen för första gången var hon eld och lågor. Jag sa då den vita lögnen till henne att ?tyvärr, men den kanalen funkar inte på vår gamla TV som vi har hemma?. Hon fick istället hålla till godo med att se på VHS och DVD med Rädda Joppe, Nicke Nyfiken, Björnes magasin och liknande tills hon fyllt 6 år. Då först ?råkade? plötsligt Barnkanalen börja fungera på vår egen TV. Likadant ?råkade? min iphone sen inte gå att spela spel på förrän min dotter fyllt 8. Och nej, hon genomskådade det faktiskt inte då.

 

Det syns i skolan att min dotter är allmänbildad och har mer tålamod i skolarbetet än somliga evigt spelande klasskompisar som vill få samma omedelbar feedback i skolan som de får i dataspelens värld för annars ger de upp direkt. Min dotter lever ju i verkligheten och inte bara på nätet!

 

I skolan finns det t.o.m. barn som somnar mitt i lektionerna för att de spelat istället för sovit kvällen innan - och sån vill jag inte att mitt barn ska bli.

Skolfröken i skolan ber alltid just min dotter om hjälp när fröken fått problem med skolans ipads och datorer - för det är alltid min dotter som vet hur skol-apparna och de riktiga arbetsverktygen i datorn fungerar.

 

När Pokemon Go-cirkusen drog igång i somras installerade jag det inte på min dotters smartphone (denna smartphone används enbart hemma eller när jag gett okej till att ta med den nånstans). Men när skolan sen börjat igen, så kände min dotter sig utanför. Då fick hon i oktober(!) givetvis Pokemon Go som ?alla andra?. Men bara i ipaden, eftersom ipadens Pokemon Go bara fungerar via wifi från min mobil och bara när jag är med. Min dotter spelade ett par dagar i veckan på stadsbussen i ett par veckor, men sen var nyhetens behag över.

 

Det är högst medvetna val jag gjort för min dotters skull.

Jag har programmerat dataspel på universitetet, jag har suttit och programmerat både dag natt och jag har spelat dataspel tills jag tröttat (långt innan min dotter föddes). Jag har jobbat på skolor och sett katastrofen när alla skolans elever fått varsin egen dator och spelat tills skolans wifi lagt av av överbelastning, jag har haft elever som kommit chockade till skolan efter att ha blivit rånade på sina datorer, jag har haft elever som inte kommit in på gymnasiet pga att de blivit spelberoende, jag har elever som Facebookat istället för att plugga och deras betyg gått åt pipan, jag vet elever som blivit jagade av främlingar efter att ha blivit hotade av dem på nätet och jag har sett hur barn bara varit 1 meter från att ha blivit påkörda när de spelat Pokémon Go i trafiken. Därför är spelandet och surfandet begränsat hemma hos oss för min dotters skull.

 

Jag lämnar tråden nu, för min dotter kommer strax hem från sin kompis. Och nej, jag är inte född på 1800-talet utan på 1980-talet

Varning till er föräldrar;

Håll koll på att era barn inte använder appen PERISCOPE, det är ett hav av snuskgubbar som pressar tjejer att klä av sig för att få likes, visningar o.s.v. Väldigt många tjejer typ 8-18 år faller för detta och gör saker som dessa idioter säger att dom ska göra (visa upp sig, klä av sig o.s.v). (Väldigt vanligt på både Periscope och Snapchat).

Ofta frågar sånna på Periscope även om Snapchat så de kan skicka bilder privat som aldrig borde tagits och videochatta med tjejerna.

Kan garantera er att ni alla hade ramlat av stolarna om ni sett vad som skrivs och involverar era barn på Periscope och Snap o.s.v.

Den dag jag får barn hade jag aldrig tillåtit appar som Periscope, möjligtvis en privat Snapchat och inte accepterar någon man inte känner i verkligheten.

Kan lova er att 90% av era barn gör och skriver saker på social medier som ni aldrig skulle kunna tänka er att de skulle kunna göra.

Har själv modererat sociala medier (så som Periscope, Ask) så är väl insatt.

Duckan och Fru Ve: Ja herregud, vad är det med de där Jockiboj och Jonna??? Våra tjejer, 10 och 11, är som besatta. Och jag känner mig som en gammal tant men jösses vad de svär!

Samtidigt är jag på något sätt tacksam att de inte efterfrågat Snapchat eller något liknande. Det enda de har i övrigt är Musically och där når kan de bara kommunicera med sina kompisar (och det känns som en lite kul och kreativ app).

På musical.ly kan man följa och kommunicera med vem som helst.

Ljusskenet: Va??? Min man säger att han kontrollerat att hon lagt in en privat profil?? Måste kolla genast. Inte bra.

Med en privat account kan hon fortfarande ge vilka som helst tillgång till hennes profil, och följa vilka hon vill.

Läsvärd info om musical.ly; kidsprivacy.net/2016/03/29/what-parents-need-to-know-about-musical-ly/

Ljusskenet: tack. Så himla bra info. Hade ingen aning. Inte bra alls.