Kan känna igen mig lite i det du berättar. Har fått barn för en månad sedan med min partner sedan ca 3 år tillbaka. Vårt förhållande har varit skakigt och bråkigt större delen men vi har på något vis hittat tillbaka till varandra igen och igen. Min kille har haft problem med temperamentet och blivit enormt arg på mig när vi bråkat. Har upplevt det som väldigt obehagligt och känt att det varit svårt att känna kärlek till honom. Han kunde säga sjukt elaka saker till mig, som att han ångrat att han träffat mig, att jag var värdelös mm.
Förra våren blev jag gravid. Vi ville båda ha barn men det var inte riktigt planerat...Vårt förhållande var rätt kaotiskt då och jag tänkte göra abort. Det var ett beslut som visade sig vara bra mycket svårare att ta än jag trott. insåg att jag ville behålla barnet oavsett om vi skulle fortsätta som par eller ej. Jag tog ett tillfälligt jobb på annan ort över sommaren och min partner började gå hos psykolog för att lära sig hantera sin ilska. Nu bor vi ihop och barnet är fött. Min partner kan fortfarande bli arg men det är inte lika ofta och inte lika intensivt längre. Jag vet inte om vi kommer kunna reparera vårt förhållande helt men jag är så otroligt tacksam över mitt lilla barn. Han betyder allt för mig nu. Min kille tar sin roll som pappa på stort allvar och vi ska försöka gå i parterapi ihop.
Vet inte vad din partner har för diagnos men för min partner är det i alla fall så att när han blir sådär arg vill han såra mig för att han känner sig sårad. Han menar inte det han säger, det vet jag. Det gör såklart sjukt ont att höra ändå men jag försöker tänka att det han säger nä vi bråkar är det han känner just i detta nu. inte alltid.
Om din partner inte redan går hos psykolog tycker jag att du ska be honom göra det. Om han vill vara pappa måste han ta itu med sina problem. Om han inte vill det ska du veta att du kommer klara att vara mamma själv! Det kommer va tufft men som redan sagts tråden kommer din kärlek till barnet göra att det känns lättare. Det viktiga är att du mår bra för att kunna vara en bra mamma, kan du inte det med din man är det bättre att gå skilda vägar. Men vill ni båda försöka så rekommenderar jag psykolog och parterapi. Finns även hjälp att få på kvinnocenter om man är utsatt för psykisk eller fysisk misshandel som kvinna. Där kan du få snabb hjälp och samtalsstöd. Lycka till.
