Mitt barns bästis är så jobbigt skrytig och gör mig alltid på dåligt humör. Beteendet kommer från hens föräldrar. Vet att hen inte själv kan hjälpa det, utan att det beror på föräldrarnas beteende. Men ibland önskar jag mitt barn kunde hitta en ny bästis.
Jag Ogillar ingen men vissa gillar jag mer än andra. Framförallt för att jag tycker att mitt barn i vissa sällskap blir störig. De har inget bra inflytande på varandra.
Min son hade tidigare en kompis som jag tyckte var superjobbig ibland. Han var inte elak på något sätt, men uppförde sig ibland på ett sätt jag tyckte var jobbigt. Hans föräldrar gillade det inte heller (jag tycker jättemycket om föräldrarna).
Hade min son tagit efter det beteendet hade jag satt mig ner och pratat igenom det med honom, annars får man vänta och se vad som händer.
Nej gillar inte alla. Och håller verkligen med Lammet- min dotter har en kompis i vilkens sällskap hon blir som en helt ny person. Kaxig och dryg. Har sagt att de inte får träffas utanför skolan om det fortsätter såhär.
Som tur är har mitt barn inte tagit efter det här skrytiga beteendet. I alla fall inte ännu.
Nej, jag gillar absolut inte alla. Och heller inte alla barns föräldrar! Det jag tycker är jobbigast är barn som är väldigt vilda och "härjiga" då de är här och leker, alltså när det mest går ut på att de springer runt och skriker. En del barn verkar oförmögna att sätta sig och leka aktivt med leksaker utan är mest rastlösa och tjatiga. Bäst är vissa av barnens kompisar där de har samma intressen och har lätt att hitta på något att göra. Helst leka på rummet eller att de vill gå ut 
Vi har en jättebra klass med trevliga föräldrar och barn. Jag gillar alla dotterns kompisar, men visst har jag några som håller extra varmt om.
Har också svårt för barn som är "vilda och härjiga" eftersom mitt barn är precis tvärtom och inte alls trivs i sällskap med barn som stimmar runt och är på hela tiden.
Har också svårt för barn som är "vilda och härjiga" eftersom mitt barn är precis tvärtom och inte alls trivs i sällskap med barn som stimmar runt och är på hela tiden.
Skönt att det är fler än jag som har lite svårare för vissa av barnens kompisar. Jag tycker verkligen inte illa om nåt barn i sonens klass, men vissa egenskaper och beteenden hos andra har man ju ändå svårare med.
Kanske inte så att gillar eller ogillar vissa mer, men det är ju helt klart så att vissa är långt mycket jobbigare att ha hemma än andra. Vilda, busiga, som triggar igång varandra och kräver ett konstant vakande öga eller input och medlande. Jag säger nej till att leka ibland för att jag inte orkar med just det vissa dagar. Andra kompisar har helt motsatt effekt och kan gärna flytta in vad mig anbelangar.
Gillar inte alla dotterns kompisar. Flera är fruktansvärt ouppfostrade, några kan vara beräknande och elaka och en är rent våldsam(dock tycker jag synd om honom eftersom hans föräldrar inte sätter stopp).
Har också svårt för barn som är "vilda och härjiga" eftersom mitt barn är precis tvärtom och inte alls trivs i sällskap med barn som stimmar runt och är på hela tiden.
De flesta gillar jag mycket, men två kompisar är ganska jobbigt bossiga (fast i båda de fallen gillar jag deras föräldrar och syskon jättemycket, så jag fattar inte hur de har blivit som de blivit 
)
Absolut inte! Jag gillar deras bästisar.
Dottern (6.5) har en jättefin vän som hon känt sedan de började dagis. Hon är lugn och väldigt lätt att prata med även för mig som vuxen. Käftar aldrig emot eller är skrytig. De turas om, stöttar varandra, är påhittiga utan att härja.
Sonen (5 år) har sin bästis som han oxå känt sedan han var bebis. De är väldigt fina mot varandra och rätt lugna, även om det blir busigt ibland. Men det är "snällt" bus, inget galet härjande.
Sen har de andra kompisar som jag inte tål, som skriker, härjar, hoppar i sängar, gnäller, ska prata emot en, frågar efter mat, rycker i toadörren när man själv är på toa.
Mest störigt är nog barn som kräver en massa närvaro av mig som förälder. Jag tycker att ungar som kommer hit är här för att leka med mina barn. Men vissa barn verkar se mig som nån lektant som skall vara med i leken hela tiden, hjälpa till med pyssel och vara som en jäkla passopp, servera tilltugg vid minsta önskemål osv.
Min dotter har en kompis som först bad min dotter att be mig fixa ett glas vatten. Hon frågade inte själv alltså. Förväntningen var att jag skulle servera henne på dotterns rum där de lekte. När jag sa nej, hon får komma och ta ett glas själv (höll på med maten), så kom hon inte. Istället satt hon och tjatade och tjatade på min dotter "när är din mamma klar?" "jag vill ha vatten, är din mamma klar snart?".
Sjukt jobbig unge, och hon är inte den blyga typen, utan bara jävligt lat och krävande.... Samma unge kan typ skrika NEEEEJ, stäng inte av!!! då jag enligt tidigare överenskommelse stänger av TVn efter att de sett ett visst program. Eller gnälla om att hon vill sitta på en annan stol vid middagen, ja, det tar aldrig slut. Hon har även sagt till min dotter att hon har så tråkiga leksaker, att vår gran var för liten i julas, att saker och ting min dotter har är fula osv osv.
Är omöjligt att gilla alla ens barn kompisar..en del är totalt ouppfostrade, försöker agera vuxna men det slutar med platt fall..bossiga..usch..!
Mitt barns bästis är så jobbigt skrytig och gör mig alltid på dåligt humör. Beteendet kommer från hens föräldrar. Vet att hen inte själv kan hjälpa det, utan att det beror på föräldrarnas beteende. Men ibland önskar jag mitt barn kunde hitta en ny bästis.