Flytta ut på landet

Jag flyttade från stan ut på landet. Men jag passade på när min son var riktigt liten och jag hade min dotter i magen. Är själv uppvuxen på landet, och ville helt enkelt inte att mina barn ska växa upp i stan. Är väldigt nöjd med mitt beslut, trots att jag hamnar att pendla till jobbet, men det är värt det.

Jag tänker att det mer är själva bytandet av skola/förskola som kam vara jobbigt. Och att eventuellt komma längre ifrån gamla kompisar. Själva flyttandet till landet får tummen upp av mig. Vi bor på landet och det är härligt.

Jag skulle inte gjort det, med tanke på allt körande det blir till och från aktiviteter och kompisar - uppskattar att våra barn ofta kan ta sig till och från aktiviteter och kompisar själv

Jag är uppvuxen på bondgård med 5 km in till tätorten där jag gick i skolan. Enda bussförbindelserna var skolbussen för skolbarnen, alla andra ärenden fick man gå, cykla eller ta bilen till. Alla lekaktiviteter fick planeras dagen innan, då man var tvungen att ha lapp på skolbussen.

Som vuxen har jag bott i mindre samhälle 2 mil från tätorten med viss kollektivtrafik, men inga förbindelser efter 19 på kvällen. Jag vantrivdes med att vara så beroende av bilen överallt. Så mitt svar beror på omständigheterna. För egen del vägrar jag bo så off att det inte finns välfungerande kollektivtrafik, om bilen skulle krångla en dag, eller ja helst vill jag kunna gå eller cykla överallt.

Finns det skola i byn eller måste barnen åka skolbuss? Kan de fortfarande gå och leka med vänner eller måste det planeras i förväg? Kan barnen åka kollektivt eller gå/cykla till aktiviteter när de blir lite äldre? Finns de aktiviteter som barnen gillar nära till hands?

I min värld är risken stor att man blir tvungen att skjutsa mycket i "onödan" om man bor på vischan.

Beror kanske på vad det är för typ av by. Finns det förskola/skola? Hur många andra barnfamiljer bor där? Finns det några aktiviteter alls eller är det helt ute på landet? Om man bor helt "off" så är ju risken att barnen blir lite isolerade (om det inte finns kompisar i närheten som de kan cykla/gå till) samt att massor av tid och pengar går till att skjutsa barnen till vänner och aktiviteter. Går det bussar? Jag tänker på tonåren då man annars som förälder måste vara "standby" sena kvällar/helger med skjuts när barnen vill göra saker.

Jag är nog inte så positiv faktiskt. Även om det är fint och härligt att bo på landet.

Som sagt, det beror på hur huset ligger. Är det centralt i en by? Finns andra barnfamiljer som grannar? Vet ni att det finns plats i skola/förskola på orten? Hur långt får de åka buss när de börjar i gymnasiet?

Generellt ska man nog tycka väldigt mycket om att köra bil och se fram emot många timmar i den när barnen börjar på diverse fritidsaktiviteter.

Varför skulle ni vara tokiga för det? Folk lever på landet också. Vi är i samma process, fast vi har kommit så långt att vi aktivt letar hus(och inte bor i en storstad utan i en mellanstor stad).

Vi flyttade från Stockholm ut på landet sommaren 2016. Nu bor vi på en gård med 25 min till större stad, 20 min till by med mataffär och post. Våra barn är 7 och 9 år. Ingen kollektivtrafik men många grannar. Vi ville ha en förändring i livet och en nystart. Vi involverade barnen i planerna redan från start, vilket jag tror är jätteviktigt när de är i den åldern. Vi pratade mycket kring en flytt och vi var och tittade på olika gårdar hela familjen. till slut hittade vi rätt hus. Vi flyttade utan att ha någon anknytning till platsen eller känna någon i närheten.

Barnen åker skolbuss 7 km och det fungerar jättebra. Skolan har 85 barn och de har fått många nya kompisar. Vi vuxna har också många nya bekanta i och med barnen och deras aktiviteter. Vi upplever att vi har bättre kontakt med andra föräldrar och våra grannar än vad vi någonsin hade i Stockholm. Visst kan barnen emellanåt säga att de längtar tillbaka och ibland kommer det frågor om varför vi flyttade. Men jag tror det är viktigt att svara ärligt och blicka framåt.

Följ era hjärtan och gör det som känns bäst för er. Landsbygden är inte helt öde överallt utan det finns många platser i Sverige som blomstrar utan storstadens puls. Go for it!

Förskolan o skolan är ganska nära (skolbuss eller föräldraskjuts) och skolan har ca 80+ barn.

Om det finns platser..? Ja! I vår kommun får man alltid plats i den skola man bor Närmast och har som anvisningsskola. Byte av skola är en av orsakerna till flytt..

Finns aktiviteter i byn och en aktiv "bysamfällighet" o eftersom vi vuxna arbetar i stan så blir det ju mkt åkande.

Tror inte det är problemet att dom träffar nya kompisar eller byta skola men det kommer inte finnas vänner på gångavstånd. Men våra barn har bara en kompis var just nu de kan gå till själva så inte så stor skillnad heller... (Stora bilvägar annars)

Mest åkandet med bil för min egen del jag kommer ha svårt med men är ju förskollärare så jobb finns ju överallt i närliggande byar...om man vill byta till jobb närmare...;)

Tack för alla svar..

vi ska ta nästa steg i hela denna karusell innan vi pratar med barnen.. är inte heller dax inom detta år så vi har god tid på oss att fundera! Barnen lever här och nu och vill inte stressa dom innan vi ens är nära ett beslut att gå vidare! :)

Men sen så ska dom såklart involveras så mkt det går.

Vad har ni för mål med att flytta ut? Vad är det som lockar?

Jag har själv flyttat ut på landet (uppväxt i villaområde) och tycker att det har varit väldigt positivt. Nackdelen är ju som sagt avstånden - de har skurit ner rejält på kollektivtrafiken de senaste åren och den är inte alls att lita på längre.

I gengäld har vi skogen direkt inpå knuten, fin odlingsmark där vi driver upp våra egna grönsaker, bär och fruktträd, trevliga aktiva lantgrannar som hellre snackar om saker i stil med att bygga ett gemensamt hönshus än om, typ, modekläder och kaffe latte.

Det beror ju helt på vilken sorts liv ni vill leva och visa era barn om det blir en positiv och konstruktiv flytt, eller en negativ och lite poänglös.