Oro för barn- Nojjig

Jag och min 4-åring är på roadtrip. En minisemester bara han och jag i vårt nuvarande hemland Spanien. Vi ska till Barcelona.

När vi satt och väntade på tåget blev han lite ledsen. Saknade syskonen. En kvinna satt bredvid och erbjöd honom en chokladbit och en flaska vatten. Chokladbiten var av typen 'inrullad i folie'.

Jag blev i stunden bara glad över hennes vänlighet, och han blev glad (godis på en måndag!) och glömde sin ledsenhet. Bara ett par minuter senare reser hon sig upp och ska gå, jag tänker att det är lite konstigt- att först sitta och vänta på tåget och sen gå innan det kommer.

När vi kommer ombord på tåget somnar han i restaurangvagnen, mot min axel. Klockan är då bara 17.30 men jag tänker att han blivit trött av alla känslor och av tanken att vi är ute på äventyr.

Han är svårväckt och somnar direkt om, med kläder på, när vi kommer till vår sovkupé. Jag tar på honom pyjamas - han sover vidare.

Nu ligger jag här och klockan närmar sig midnatt. Vet att jag inte kommer kunna sova i natt. Han snusar alltid lite när han sover men i natt har han partier då han andas så tyst att jag inte vet om han andas. Jag får då ruska lite lätt på honom för att se att han reagerar. Vilket han gör varje gång med efter en lång stund. Tycker inte att han brukar sova så här djupt. Samtidigt kanske jag tolkar det så bara för att jag nu börjar bli lite rädd...

Är jag sjuk i huvudet som har tankar som spinner iväg så här? Inte går väl random barnmördare omkring och ger barn choklad förgiftat med sömnmedel (eller något annat)?

Snälla säg att jag överdriver. Alternativt om jag inte överdrivet, är det läge att hoppa av på nästa stopp och tillkalla ambulans?