Anonym (vågar jag förlåta?) skrev 2017-03-17 09:55:43 följande:
I vårt fall var det mer som du beskriver "kvinnlig" otrohet, han fick bra kontakt med en i jobbet och deras relation växte i takt med att vår relation hemma blev sämre och till sist låg de med varann. Det var inte planerat från någons sida.
Ja, det kanske är fel att beskriva det som kvinnlig otrohet men,,, kanske inte ändå. När jag var ung och vacker (ganska länge sen alltså) var jag otrogen flera gånger och det var en jakt som jag gillade då. Det var ett aktivt val och jag visste att jag var ute efter att ligga. Det behövdes inte någon förklaring för det var uppenbart vad det handlade om.
Har senare råkat ut för att kvinnan varit otrogen mot mig och det var som jag beskrev det, med något som växte fram ur en vänskap. Dvs det är så jag fått det beskrivet för mig. Det som gör mig ilsken av det är att det saknas en tydlig insikt om att det är massor av uteblivna beslut som tillåtit det att hända. Personen i mitt liv har ju "inte gjort något"
. Det bara blev så för att det ena och det andra hände.
Har alltid varit väldigt fyrkantigt lagd när det gäller ansvar och är den som alltid kan ta på sig ansvar för något som gått fel och det tror jag hjälpt mig till att bli "förlåten" i olika situationer. Kan vara arbete och privat, men jag ljuger inte om saker i efterhand. Det är antagligen en viktig faktor för att uppfattas som trovärdig och pålitlig trots att allt man gör inte blir bra.
Ingenting bara händer. Det är i ditt fall två personer som många gånger lät sin relation gå över gränser och utvecklats vidare när den inte borde ha gjort det. Det börjar ju väldigt tidigt. Från början är de kollegor. De har arbetsuppgifter som ska lösas, men det finns ingen anledning att börja blanda in privatsaker i arbetet. Men många gör det och har till slut ingen koll på vad som händer eller varför. Riktigt löjligt egentligen. Helst plötsligt kär i en kollega och ligger med hen. Det som borde stoppats när Lisa/Lasse skickade första smset som saknade relevans för arbetet.
Min kvinna har i mina ögon det problemet och innan hon ser sin egen roll i det hela kommer jag bara att förvänta mig att samma sak händer igen.
Hon är inte förlåten och jag har inte förstått riktigt vad hon gjort eftersom hon inte kan prata om det. Om jag pressar henne blir hon våldsam och panikslagen. Jag tror att skammen sitter djupt i en del.
Men det behöver inte vara hela världen. Jag har varit otrogen (för länge sen, numer orkar jag inte lägga energi på att underhålla ytterligare kvinnor), jag har lämnat henne emotionellt och fysiskt om vartannat, inte funnits där i kritiska perioder osv. Jag har med mina affärsmetoder (kanske vi kan säga) inneburit problem för henne i hennes yrkesutövning. Vad ska jag säga om att hon behövde lite närhet? Och ibland, TS, med tiden, kommer du kanske att känna att det inte spelar så stor roll om din partner en gång för länge sedan låg med någon annan.
Så känner jag ibland. Ibland inte. Det enda jag vet säkert är att er relation är inte som förr. Och som många skrivit förut, det är förbannat orättvist att din partner som ska hjälpa dig mot livets svårigheter drämde till dig med den här släggan.
