När bestämmer barnen själv?

Brukar inte båda kolla med sina föräldrar?
Det händer att det plingar till i mobilen: "hänger med x hem och pluggar, OK?"
Men vi bor iofs så att det behövs hämtning även om barnet går på högstadiet.
Gissar att även den andre skickar en pling till sina föräldrar!

Med de yngre så ringer de alltid bådas föräldrar.

Min son är 9 år, går i trean. Han går ofta hem själv efter skolan. Kan då ringa mig och fråga om XX får följa med hem. Jag har inte alltid kontakt med föräldrarna då utan kompisen kan själv ringa hem och höra om det är ok samt bestämma tid att gå hem eller hämtas. Detta är lite olika också beroende på vilken kompis det är. För vissa föräldrar är det upplägget helt ok. Andra låter inte ens barnen vara ensamma hemma ännu och de får inte gå hem med min son. Men jag skulle gissa att det är vanligt mellan åk 2 och åk 4 att barnen börjar sköta det mer själva. Jag tycker det är jätteskönt och bra när det funkar.

Jag tänker mer att ens barn ringer kompisen som själv frågar sina föräldrar om det funkar. Inte att en själv som förälder ringer upp kompisens föräldrar och frågar.

Ja då säger jag från åk 2 eller 3 ungefär. Men skiljer sig också beroende på olika föräldrar.

Lågstadieålder nånstans. Efter att de fått egen mobil blir det ju lite enklare. Men det spelar ju in var man bor, om det är gångavstånd till skola och kompisar, om det är nya eller gamla kompisar, om det är sommar eller vinter osv. Rätt vad det är så står man bara där och har växt in i hur det funkar.

Det började i 2:an här, men vi försöker verkligen styra det till att de ringer på kvällen och bestämmer inför morgondagen.
Barnen har inte heller mobiler så det är ju enklast att ringa kvällen före.

Vi kollar fortfarande. De går i 5:an och 4:an. Känns bra att ha den föräldrakontakten tycker vi.

Så barnen ringer inte själv?

Jo, vi gör väl egentligen en variant. De ringer själva men vi skickar också ett sms, frågar när vi ska hämta barnet etc. Vi litar på barnen, det är inte det, känns bara trevligt att bara okeja detta mellan föräldrarna också.

Men det kanske är lite annorlunda här? Vi bor i Spanien, det är inte promenadavstånd till någon kompis plus att de har mycket läxor. Känns bra att stämma av logistik med skjutsning, hämtning, eventuell gemensam läxläsning med föräldrarna.

Men vi har också en väldigt tight sammanhållning här, det är kanske ofta det med utlandssvenskar (danskar, fransoser etc)? Vi umgås tex med alla våra barns kompisars föräldrar.

Jo, vi gör väl egentligen en variant. De ringer själva men vi skickar också ett sms, frågar när vi ska hämta barnet etc. Vi litar på barnen, det är inte det, känns bara trevligt att bara okeja detta mellan föräldrarna också.

Men det kanske är lite annorlunda här? Vi bor i Spanien, det är inte promenadavstånd till någon kompis plus att de har mycket läxor. Känns bra att stämma av logistik med skjutsning, hämtning, eventuell gemensam läxläsning med föräldrarna.

Men vi har också en väldigt tight sammanhållning här, det är kanske ofta det med utlandssvenskar (danskar, fransoser etc)? Vi umgås tex med alla våra barns kompisars föräldrar.

Det var nog från 2:an eller 3:an när alla kompisar hade fått egen mobil. Innan hände det väl någon enstaka gång, men jag förstår att de tycker det känns konstigt att ringa kompisens förälders mobil (särskilt till kompisar med skilda föräldrar så de inte ens visste vilken av föräldrarna de skulle ringa), så det var inte så populärt. Det var ju lite annorlunda när vi växte upp och man ringde hem till folk 

I början stämde jag alltid av med ett sms till kompisens föräldrar för att höra t.ex. hur vi skulle göra med middag, ev. hämtning osv. Men nu när de går i 5:an fixar det helt själva. 

I 3:an ungefär. Dock har vi alltid kontakt med föräldrar när det gäller att sova över.