När kan man vara "säker" och gå ut med en graviditet ??

15% av alla kända graviditeter slutar i missfall, och 80% av dom sker innan vecka 12, så de flesta vill väl vänta till efter den veckan men alla är vi olika.

Man får väl tänka hur man tror man hade hanterat ett missfall och huruvida man då vill att folk ska ha vetat att man var gravid. Själv berättade jag för mina vänner och familj nästan direkt men gick inte ut på sociala medier förrän efter halva graviditeten, men alla mina bekanta som man träffas då och då irl fick veta allt efter man träffa dom :)

Och man kan inte göra så mycket för att förhindra det förutom att avstå allt man ska avstå som gravid. Rekommendationerna säger också att man bör äta folsyra för att minska riskerna men vad jag har förstått så ska man ha ätit det ett tag innan graviditeten för att det ska ge effekt. Köp gravidtillskott så du får i dig alla vitaminer kroppen behöver :)

Får man missfall beror det oftast på att något var "fel" på embryot, inte p g a något mamman gjorde.

Under min första graviditet blödde jag mycket och ofta de första månaderna och var på gynakuten några ggr. En av gångerna frågade jag läkaren som undersökt mig: vad ska jag göra för att inte det här barnet ska dö i min mage?
Hon sa (ungefär): låt bli tobak, alkohol och andra droger. Annars har jag inga råd att ge. Dör bebisen är det inte på grund av något du gjorde, och det finns inget du kan göra för att förhindra det.

(Fick aldrig riktigt klarhet i varför jag blödde, men bebisen mådde bra och är nu en tjock och glad 1,5-åring)-

Edit: ca 25% av alla graviditeter slutar i missfall.

Säker kan man aldrig vara, tyvärr, men de flesta brukar ha vilja passerat v 12 innan de berättar just med anledning av det ovanstående skrivit. :)

När du skriver "tappa ägget" så antar jag att du menar få missfall? Ägget är ju inget ägg längre när det blivit befuktat och man är gravid. Då är det ett embryo och sedan ett foster. :)

Sen finns det inget man kan göra på att påverka missfallsrisken mer än att låta bli alkohol/rökning/snus/droger.

Man kan träna, bada, ha sex, ta hand om barn, jobba, gå i skolan, cykla, springa osv precis som vanligt. Inget av de vanliga sakerna man gör i vardagen kan framkalla ett missfall.

Varför ska man vänta med att berätta tills det är säkert? Är missfall något man ska skämmas över?

Nej, men det kan vara väldigt jobbigt att berätta att man fått det! Och ta emot alla kommentarer för tro inte att alla är snälla tyvärr...

Ts: det finns rent krasst ingen säker tid-man kan få missfall/förlora barn hela graviditeten. Men ca 90% sker före v.12 och har man sett barnet på VUL innan dess är risken nere på nån ynka procent. Man berättar när man vill om man är bredd på att berätta om man fått missfall. Vi har inte gjort det alla gånger för vi orkade inte. När jag var gravid nu sist och det faktiskt gick vägen väntade vi tills efter lyckat VUL v.13 och berättade veckan efter för släkten. På F.B så precis alla skulle veta efter v.25.

Alla hanterar ett missfall olika. Många skulle inte orka förklara för alla på tex jobbet osv om de fick missfall. Precis som att man inte delar med sig av alla andra ledsamheter man går igenom. Många tycker det är för privat.

Vi berättade för familj och vänner tidigt just för att de ändå skulle få reda på om det blev missfall. Men alla tänker inte så. Och det behöver inte alls handla om att man skäms.

Jag tycker absolut inte missfall är roligt på något sätt, men jag måste säga att jag fick en lustig bild i huvudet när jag läste din trådstart.

Som de andra redan svarat sker de flesta missfall innan vecka 12. Detta är dock inte någon magisk gräns på något sätt, utan risken minskar successivt från vecka till vecka. Här valde vi att berätta efter 8 fulla veckor.

www.aafp.org/afp/2007/1101/afp20071101p1341-f1.gif

Det skulle ha blivit en bild. Får se om det funkar nu

Numera verkar avklarad kub-undersökning vara en gräns, i alla fall i min bekantskapskrets.

Bra bild för den visar att risken sjunker gradvis och inte tvärt efter v.12 som många tror. Har sett trådar där folk på fullaste allvar vill veta om risken försvinner efter v.11+6 eller 12+0! Den sjunker ju hela tiden, de flesta missfall sker väldigt tidigt. Jag fick ett v.14, men då var det ett MA. Nästan inga missfall efter v.12 är just rena missfall utan MA där fostret dött innan eller långt innan.

Vad gäller sånt man kan göra själv är det bara mycket koffein man sett kan öka risken vid normala graviditeter. Vid riskgraviditeter kan man få sexförbud, varma bad-förbud, cykelförbud och en massa annat på inrådan av läkare, men vanligt folk behöver inte alls tänka på sånt. Vid upprepade missfall kan mediciner hjälpa som det gjorde för oss, men återigen inget som hjälper mot vanliga missfall.

Vi berättade så fort vi fick veta för familj och nära vänner - folk vi ändå skulle berätta om ett missfall för. Berättade på jobbet efter lyckat kub, och resten får väl veta lite pö om pö när vi råkar prata med dem :)

Jo jag förstår det men jag tycker ändå att det allmäna rådet idag är att man ska hålla tyst tills man är säker och inte att man ska göra som man själv vill och fundera hur man vill hantera ett missfall.
Jag får känslan av att saker som rör kvinnokroppen helt enkelt ska hållas privat. Känns obehagligt.

Har aldrig under de 10 år vi försökte få barn och fick flera missfall hört nåt "allmänt råd" om att man bör tiga tills efter v.12. Tvärtom får man väldigt olika råd här på F.l om man frågar just om att berätta för alla tycker olika. Och det är okey! Vill man berätta v.5 så får man det,absolut.    Men man måste vara beredd på både att det kan bli missfall och hur man i så fall ska hantera att säga det för de man hunnit berätta för.

Väntade till efter RUL
Då började det synas så det var lite svårt att inte säga något. Var i V19 då =)

Vet inte riktigt vad jag tycker att man ska göra...
Har varit med om både att vänta länge, länge (v. 20 - 30) för att slippa förklara mf och att berätta tidigt (gått bra 1 gång och slutat med mf 1 gång, sen slutade vi att berätta tidigt).

Fördel att berätta tidigt:
Alla vet så man behöver inte förklara/bortförklara/låtsas som inget om man inte dricker ett glas vin, mår väldigt illa eller är sååååå trött...
Alla vet så man får mycket sympatier när man berättar att det inte blir någon bebis.
Alla vet så många visar hänsyn.

Nackdel med att berätta tidigt:
Man måste berätta för alla att det inte blev något om man får mf.
Man glömmer alltid några, eller bekantas bekanta som ropar GRATTIS!!! och så måste man se tapper ut och dementera även om man bara vill springa iväg och spy.

Fördel med att berätta sent:
Det känns tryggare att ha sett den lill* på UL minst 1 gång och allt verkar bra, så man kan njuta av graviditeten istället för att leta efter tecken på att det inte gått bra = man kan glädjas med andra på ett annat sätt än om man inte vet riktigt hur det ser ut...

Nackdel med att berätta sent:
Får ingen extra hänsyn tidigt i grav. när det inte syns men man är så trött och mår kass...

ökar risken ju närmare Bf man kommer?

Nä det är inte det det står.

Det står att efter 40veckor så blir risken marginellt större. Det är pga att moderkakan slutar växa men barnet fortsätter växa. Och pga att vattenmängden kan minska. Därför finns en risk att barnet inte får tillräckligt med näring.

Efter v 40 ökar risken lite pga eventuell överburenhet.