Råd om ettåring, ska alltid vara som ett plåster.

Frågar om lite tips, råd, egna historier.

Jag har en tjej som fyller ett nu i början av mars. Hon har alltid varit som ett plåster. Extremt mammig och kan knappt lämnas över till pappan utan att det ska tjutas. Vi är hemma lika mycket båda två.

Hon somnar i famnen och kan omöjligt läggas ner utan att hon vaknar och skriker. Har jag försökt natta på plats så att hon redan ligger i sängen så ligger hon inte still en sekund. Vaknar och ska ha mat gör hon minst två gånger varje natt.

Jag är helt slut, sönderstressad när hon alltid ska gasta efter mig och kan inte sova utan att ligga kloss an.

Ändå är jag van-hennes storebror var en liten high-need baby som också var ett plåster, men det började ordna sig strax före året. Honom kunde man också ligga bredvid och buffa rumpa så han somnade men lillasyster kan man inte buffa, inte sjunga, inte klappa-ingenting förutom mat kan fungera.

Vi har haft tre kvällar utan barn i famnen på ett år. Känns inte som att jag kräver för mycket när jag verkligen verkligen vill att man iaf ska kunna lägga ner eller att hon ska gå och natta på nåt sätt nu efter ett år. Jag tar alla nätter så jag har sovit en enda hel natt på ett år. Och det är ingen fas för det vet jag allt om efter hennes storebror,såhär har det varit sen dag 1.

Så trött och slut. Dränerad.

När ska det ta slut?