Ett nytt liv..

Är en man, jag har fem fina barn. Äldsta är en tjej som är en bit över 20. Det känns som igår, känns inte alls som över 20 år passerat.
För inte många dagar sen kommer det en bild på mobilen. Två tydliga streck.

Jag, jag av alla, jag som inte ens känner mig som den "gamling" jag blivit, jag ska bli morfar.
Jag har precis lyckats komma över den där dagen på BB på 90-talet, när hon kissade mig på min tröja när jag skulle byta blöja, och den där dagen när jag låg i sängen och lekte med henne och hon kräktes i ansiktet på mig, och en del utav det kom i min mun.
Karma säger jag. What comes around, goes around. Det man ger, det får man.

Mitt första barnbarn är på väg. Jag är både glad, lycklig och förväntansfull.
Har skrivit en text. Den ska jag i någon form ge alla mina kommande barnbarn vid födseln.

Jag är ingen poet, men vartenda ord kommer direkt från hjärtat.

Varsågod lilla fina vännen, ta min hand!
Du är liten och hjälplös, men jag finns där och håller i dig.
När du ser i mina ögon och ler, ler jag med dig.
Om du välter ner maten på golvet är jag där och hjälper dig plocka upp.
Du vill att jag följer dig till dagis, jag finns där och håller din hand när vi går över vägen.
När du sjunger med klassen på första skolavslutningen finns jag där och lyssnar.
Om du behöver min hjälp med läxor är jag där och lär dig.
Du slutar skolan, jag är där med blommor och nalle.
När vi ska ta oss an vuxenlivet är jag hos dig.
Om du faller, faller jag med dig.
Du får ditt första barn, jag lämnar dig inte.
När du bygger ditt liv är jag där och hjälper dig bygga.
Om det blåser kallt finns jag där och värmer dig.
Du kan räkna med mig.
När jag tar mitt sista andetag vet jag att du finns där för mig.

Den texten är mitt sätt att säga att jag kommer finnas där oavsett.