Snälla hjälp mig med alla tänkbara tips på att hjälpa storken på vägen??

Vad har ni för levnadsvanor? Alkohol? Tobak? Kost? Motion? Koffein?

Kan vara bra tips att leva så hälsosamt man kan om man upplever att man har svårt att bli gravid! :)

Det är ju helt normalt att det tar ett år, men det vet du säkert. Inget behöver vara fel bara för att det tar ett år, det kan vara otur helt enkelt. Helt normalt att det tar direkt, efter ett halvår eller efter ett år.

Själv har jag och min man kämpat några år med första barnet och har ännu inte lyckats. Vi är inne i IVF-svängen (som många är här på familjeliv). Jag och min man hoppas så att vi kommer få det där barnet vi längtar efter men vet att det verkligen inte alls är säkert att det blir så.

Vår läkare som gjorde utredningen sa att man inte kan göra så mycket mer än att ha sex regelbundet (2-3 gånger per vecka), absolut inte röka, dricka högst måttligt med alkohol (eller inget alls), dricka högst 2-3 koppar kaffe per dag, absolut inte vara överviktig eller underviktig.

Jag vet att det är tufft när det inte fungerat, när livet inte blir som man tänkt. Jag har varit tvungen att inse att få barn är ingen självklarhet. Jag har alltid drömt om en stor familj men har också insett att jag och min man nog inte kommer få en stor familj. Nu hoppas vi på ett barn som vi kan skämma bort till vi skäms. Jag har också insett att livet är fint ändå.

Jag skriver inte så för att förringa din sorg, för jag (och många här) förstår så väl den där bottenlösa sorgen och frustrationen när det känns som att alla lyckas direkt men aldrig en själv. Jag är i det där botte lösa hålet ibland jag också. Det är så många av mina vänner som lyckats bli gravida, vissa naturligt, vissa med hjälp av IVF. Vissa har tom gjort abort för det inte passade just då. Min läkare sa att så många som 1 av 5 par faktiskt har problem att bli gravida. De flesta lyckas själva efter ett tag, vissa behöver lättare hjälp medan några få behöver IVF. Det är alltså väldigt vanligt med svårigheter att få barn. Du är inte ensam. Hur länge har ni försökt? Efter ett år kan ni ringa och boka utredning. Är du över 35 kan ni boka utredning efter 6 månader.

Förstår vad du menar :( Alltså du har inte regelbunden mens ? infktioner låter ju inte bra då tycker jag verkligen du borde ringa och kolla upp det, för även om an var i en sits där man inte försöker skaffa barn, så kan det vara/är ju det ett problem i sig! 

Jag röker inte, dricker varken kaffe eller alkohol och  inte heller min sambo men han kan visserligen ta en drink/öl någon gång ibland men inga mängder. 

Vi tränar sporadisk (mestadels av tiden går åt till renovering just nu) men vi försöker så gott det går. 

Visst slinker det ner en hel del fika/godis tyvärr vilket vi försöker bättra oss på. Men vi är båda smala, långtifrån överviktiga. Jag är 33 och min sambo 30.

 

Levnadsvanor: Ingen av oss dricker kaffe (får isåfall i oss koffein genom te o Cola), alkohol - inget. Rökning/snusning - ingen. Vi äter regelbundet, kanske inte alltid den bästa maten; då snabbmat kan slinka ner någon gång ibland. Motion är vi däremot dåliga med, ingen av oss tränar. Vi är unga, så detta med att ålder kan avgöra passar inte riktigt in heller.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att tänka bort detta, då umgängeskretsen minskat med tanke på att jag inte klarar av allas graviditeter just nu. Så jag kan inte göra något utan att bli påmind om att allt bara går åt helvete för oss :(

Det kan gå mellan 30-50 dagar mellan mens, vanligtvis brukar man ju ha 28. Därför kan jag inte heller ha stenkoll på när jag har ÄL, vilket försvårar allt ännu mer

finns en tråd om Bisolvon, många upplever att det funkar bra. Leta efter den och läs.

Sen är det inte fel att ta zink och magnesium (båda i paret), 250 mg magnsium + 45 mg zink per person och dag i 30 dagar, sen räcker det med 250 mg magnesium + hälften av zinken.

Varför inte testa båda sakerna? Dvs bisolvon några dagar runt ÄL för kvinnan + mg/zn för båda.

Lycka till!

Du skriver att du har problem med mensen, det hade jag också efter ett MA, fick jättekort lutealfas. Hade superoregelbunden mens som kom kort efter ägglossninge så ägget hann aldrig fästa. För mig hjälpte progesteronvagitorer som jag tar från dag 18 till dag 28 i cykeln. Blev gravid på tredje cykeln med detta.

Och jag vill också påminna om en grej när det känns som att alla blir gravida runt omkring en - många, många har problem. Många kämpar år ut och år in med tester och IVF och mediciner. Men de pratar inte om det så när de sedan blir gravida får man lätt känslan att det bara gick utan problem, fast det inte alltid är så. När du blir gravid kommer säkert många omkring dig att tänka samma sak - de vet ju inte vilka svårigheter du haft på vägen.

Jag har hört från vänner som försökt få barn länge (över 2 år och som efter flera undersökningar inte hittat något "fel" på någon) att man som kille absolut inte ska bada.

Deras fertilitetsläkare menade på att det var många fall då par försökt lääänge utan resultat och sen vid ex flytt ifrån lägenhet med badkar till en utan så blev de gravida nästan direkt. Tydligen så har varma bad en stor negativ effekt på mannens spermier.

Hur sant eller inte detta är vet jag inte men badar din sambo mycket så kan det ju kanske vara bra att duscha istället en period :)

Önskar er all lycka till!

Ja det där stämmer, samma sak gäller för bastubad.

Dem som blivit gravida i min närhet har jag dock frågat om de kämpat länge, men de flesta har klarat det direkt. En fick vänta 4 månader, men det var det längsta försöket.

Det där med varma bad, gäller det kvinnor också?

Tror många säger så fastän det inte riktigt är sant, det är lite "fint" att kunna bli gravid snabbt... Dessutom är det nog många som inte skyddar sig men som inte aktivt försöker och då räknar de det kanske inte som flera försök... Statistiskt sett är det bara en av fem som blir gravida på första försöket. Tror att det i genomsnitt tar sju månader när man gör vetenskapliga försök.

Ja kanske är det så, men för mig blir det som ett hugg i ryggen av att ens behöva höra det. Tycker det här är så himla jobbigt :(

Hej Trådstartaren !
Har du kollat upp det här med ditt immunförsvar kan vara problemet till fertilitetsproblemen? Vissa kvinnor har för aggresivt immunförsvar att det inte blir några barn alls, medan andra drabbas av sekundär infertilitet för att kroppen taggar upp efter den första graviditeten och förhindrar fler graviditeter. I USA, London och Aten finns det läkare som utreder och behandlar immunproblem.

För mer info kan jag tipsa om boken "Is your body babyfriendly"
av läkaren Alan E Beer. Finns på Bokus och Adlibris för ca 200kr.

Kolla gärna också på www.ferilitetsguiden.com

Sen är du också välkommen till tråden " Vi som snart är gravida efter utredning i Aten"

Håller med tidigare inlägg om att det kan vara spermierna som inte vill samarbeta, har ni provat "kvaliteten" på dem?

Man kan ju göra det rätt enkelt hemma nuförtiden, kan ju ge er svar på vilken riktigt ni ska fokusera på 

www.billiga-tester.se/spermatest-c-42.html

Lycka till med familjen!

 

Vi har inte kollat upp varken hans simmare eller mig, då det hittills inte gått ett år. Det ska ju enligt läkare gå minst ett år innan man ens får be om hjälp eller någon kontroll.

Hur länge har ni försökt? Är man under 35 ska man försöka ett år innan man bokar utredning. Sedan är det mågna landsting som vill att man ska ha försökt 2 år innan eventuell IVF om man är ung. Man får ju krupp på all väntan... Är man 36 år eller äldre kan man göra utredning efter 6 månader. Närmar man sig 40 år ska man inte vänta innan man söker hjälp. Har du väldigt oregelbunden mens kan du också ringa om utredning tidigare. Men är man frisk, ung och har regelbunden mens finns det ingen anledning att göra utredning tidigare än efter ett års försök. Sjukt irriterande med all väntan men du är tyvärr inte ensam om att vänta och längta. Eller ganska skönt att aldrig vara ensam.

Har slutat räkna, för blir bara så ledsen. Men tror vi är inne på 8e försöket. Det värsta är att inte veta om det någonsin kommer bli ett barn. Det är nog det som är värst. Hade jag vetat att det kommer komma ett barn, då hade jag nog kunnat varva ner mer, men nu vet o känns det som om det aldrig kommer komma någon stork till oss :/ Har haft lite problem med mensen, nu är den mer "OK" trots att den varierar från typ 30-45 dagar mellan.

Jag minns också att det var tufft när vi försökt över 6 månader. Det var som ett slag i ansiktet att det inte var så lätt som vi hade trott. Vi ringde om utredning efter 11 misslyckade försök och fick tid efter 3 månader. Nu har vi försökt 30+ gånger och håller på med ivf och det är tyvärr mycketmycket tuffare nu än då. Vi har ungefär 60-70 procents chans att bli föräldrar genom ivf. 30-40 procents risk att vi står ensamma kvar efter 3 ivfförsök. Jag förstår alltså precis hur paniken att kanske aldrig få barn känns. Hujedamig det är ofattbart jobbigt.

Du har ganska oregelbunden mens, jag tänker att du skulle kunna ringa en gynekolog och rådfråga vad hen tänker om det. Kanske behöver du hjälp med att få ordentlig ägglossning. Det är ett ganska vanligt problem som går relativt lätt att behandla. Hoppas ni lyckas snart.