För ca 6 v sen förlorade vi ett barn i v 14. Tror nu att kroppen återhämtat sig och ägglossning är på gång. Men jag är livrädd för att bli gravid igen men samtidigt skriker hjärtat efter det.
Är det fler som fått missfall efter v 12 och där det blev en lyckad graviditet?
Jag är 40 år så jag vet ju att riskerna ökar rejält. Men försöker bygga upp mod och hopp igen.
Puff
Nej, efter 40 lyckades vi aldrig, jag fick bara missfall på missfall och avstannade kvarhållna graviditeter.
Nej, efter 40 lyckades vi aldrig, jag fick bara missfall på missfall och avstannade kvarhållna graviditeter.
Jag hade ett sent missfall i juli, fostret hade dött i v 12+2....innan dess hade jag ett mf i mars med fast tidigare. Har inte lyckats bli gravid igen efter det. Vi ska påbörja IVF snart privat och hoppas att det ska lyckas....
Så tragiskt..men skönt att ni gått vidare och kan ha det bra ändå. Jag är så himla rädd att det är vad vi ska stå inför nu när vi påbörjar vår IVF-resa....att det ändå inte blir något.
Kunde de se varför det inte blev något?
Så tragiskt..men skönt att ni gått vidare och kan ha det bra ändå. Jag är så himla rädd att det är vad vi ska stå inför nu när vi påbörjar vår IVF-resa....att det ändå inte blir något.
Kunde de se varför det inte blev något?
Ja jag fyller 40 om några dagar bara...och vi får väl se vad de säger på första mötet.
Har som du bra äggreserv och har ju varit gravid och gått ganska långt då med sista. Men de tror mitt TSH spökade som var kraftigt förhöjt när jag väl gjorde en utredning privat. Hade ju ingen aning om att jag ens hade de problemen och vad de kunde innebär. Så enligt utredningen bör jag kunna bli gravid igen och nu är värdena äntligen under kontroll, innan de var det fick vi inte gå vidare med IVF just pga riskerna det innebär.
Jag tror att även om chanserna är väldigt mycket mindre när man är 40 och över, så kommer vi vara villiga att lägga de pengarna för att testa, drömmen om ett gemensamt barn och sambons första är för stor....det är lätt i efterhand kanske att säga att man borde handlat annorlunda, men jag hoppas inte vi kommer ångra oss även om det inte resulterar i ett barn. Men då kan vi iaf kanske känna ro i tanken med att vi gjorde allt vi kunde innan vi lämnade det kapitlet.
Jag fick en tjej när jag var 44 hade två missfall innan... Eller ett missfall och ett ma.....
Jag blev gravid med vårt femte barn samma år som jag skulle fylla 40. En vecka efter min 40-årsdag så dog vår son i magen, jag var då i v 22+6. Varför han dog vet vi inte, för av alla prover de tog på honom och mig så visade det inget avvikande, och det var heller inte plötslig spädbarnsdöd. Samma dag han föddes, v 23+3, så visste jag att jag ville prova igen - längtan var större än rädslan. Det tog 10 månader att bli gravid igen från dess att jag fick tillbaka min mens - så jag testade positivt 3 dagar efter 1-årsdagen av hans födelse-/dödsdag.
Är idag i v 35+6 och graviditeten har varit väldigt orolig, och tyvärr inte helt komplikationsfri - men under nästa vecka kommer jag att bli igångsatt (dels för att att hon ligger i säte och dels för att jag inte vågar gå tiden ut).
Nu är inte lillasyster född än, men jag hoppas ju innerligt att allt kommer att gå bra, så visst kan det gå bra fast att man har förlorat ett barn och är 40+. Jag fyller snart 42. Önskar dig all lycka till <3
Ja jag fyller 40 om några dagar bara...och vi får väl se vad de säger på första mötet.
Har som du bra äggreserv och har ju varit gravid och gått ganska långt då med sista. Men de tror mitt TSH spökade som var kraftigt förhöjt när jag väl gjorde en utredning privat. Hade ju ingen aning om att jag ens hade de problemen och vad de kunde innebär. Så enligt utredningen bör jag kunna bli gravid igen och nu är värdena äntligen under kontroll, innan de var det fick vi inte gå vidare med IVF just pga riskerna det innebär.
Jag tror att även om chanserna är väldigt mycket mindre när man är 40 och över, så kommer vi vara villiga att lägga de pengarna för att testa, drömmen om ett gemensamt barn och sambons första är för stor....det är lätt i efterhand kanske att säga att man borde handlat annorlunda, men jag hoppas inte vi kommer ångra oss även om det inte resulterar i ett barn. Men då kan vi iaf kanske känna ro i tanken med att vi gjorde allt vi kunde innan vi lämnade det kapitlet.
Han menar att han såklart kan sakna och sörja det man isf inte fick,..men inte älska nåt man inte träffat. Vi valde ju att se på barnet vi förlorade, just för att det kanske var det enda vi lyckats skapa ihop och med det fanns så många drömmar, så mycket kärlek...men vi hoppas att vi en gång får uppleva ett levande barn tillsammans.
Hur hög var din äggreserv?