• Anonym (Kvinnan)

    Kan inte styra mina tankar!

    Jag blir så trött på mig själv. Jag lever i ett förhållande med min sambo, och det är helt okej. Han är jättemysig och trots jobbiga tider i somras och höstas har vi nu en harmonisk relation. Problemet är dock jag. Jag kan inte låta bli att fantisera om och flirta med en manlig kund jag jobbar ganska nära med. En annan kund brukar hälsa genom att krama om mig och låta handen dröja sig kvar i min svank. Dessutom är det en kille som jobbar på min dotters skola som visar intresse för mig, vilket gör mig smickrad och nervös, för han är cool och söt, men det gör mig också hejdlöst kåt. Jag blir också kåt av den kvardröjande handen och av flirtandet med den andre. Jag känner ett så starkt driv i det här att jag ofta har svårt att tänka på annat. Jag fantiserar om hur underbart det skulle kännas att ligga med de här männen, och gärna andra också om de är trevliga. Det är så att jag går omkring och längtar efter att jag ska få komma ensam med dem, att närmanden ska göras, kyssar och smek och allt möjligt.

    Jag har alltid haft en stark sexualitet, och i förhållanden har jag varit trogen så länge förhållandet inte har varit helruttet. Vilket mitt och min nuvarande sambos var, i somras och höstas. Jag var otrogen med en gammal klasskompis och det var underbart. Så himla skönt att känna en annan kropp mot mig och i mig. En som var stenkåt och som jag blev stenkåt på. Jag vill inte göra såhär mot min sambo, för jag vet själv hur hemskt det är att bli utsatt för. Jag vill verkligen vara trogen och måste få ur de här idiotiska tankarna ur mitt huvud. Det känns som att jag öppnade upp möjligheten till att ligga med andra när jag var otrogen denna gång. Sen trodde jag att det gick över när han upptäckte det, vilket det gjorde men bara kortvarigt.

    Ett problem är nog också att jag kopplar väldigt mycket av mäns uppmärksamhet till sex. Visar han intresse för något hos mig? -Aha, han vill ligga med mig. Vad är det för självbild då?

  • Svar på tråden Kan inte styra mina tankar!
  • Anonym (Kvinnan)
    Anonym (Mr Prefect) skrev 2017-03-24 07:35:56 följande:
    Alternativt är din sambo inte rätt för dig..
    Ni verkar leva i ett ljummet förhållande och du verkar behöva intensitet (inkl sexuell). Man lurar lätt sig själv att förhållandet är bra för 'att det är ju ok och harmoniskt'.
    Det kan vara så att jag någonstans har den här inställningen också. Däremot vill jag inte vara med någon annan. Han är den jag älskar och tycker om, honom vill jag bygga en framtid med. Jag tror att den här underliggande undran om han verkligen är den rätta för mig kan stöka till det hela, och det är därför jag håller på och spanar åt andra håll.
    Jag inser ju att man inte kan hålla på och vela och leta efter andra, bättre alternativ hela tiden heller. Särskilt inte när det jag har faktiskt är bra. Han är mysig och kramig och kåt, vi har ett jättebra sexliv. Jag blir ju kåt på honom också. Han låter mig vara den jag är vilket jag uppskattar jättemycket. Han kan vara rolig ibland om han är tillräckligt uppsluppen.
    Jag kan inte begära så mycket mer. Jag måste på något sätt sluta att tvivla och sluta inbilla mig att jag kan hitta något bättre (alltså med bättre menar jag "som passar mig bättre", inte som är en bättre människa eller någon annan objektiv bedömning.
  • Anonym (Förstår inte)

    Jag förstår inte ditt problem, du har redan varit otrogen!

    Antingen gör slut med din nuvarande och knulla runt bäst du vill eller gå till en psykolog som kanske kan hjälpa dig.

    Ser bara inte hur något av det som sägs här kan leda till att du faktiskt kan styra dina tankar, när du själv säger att du kanske inte tar åt dig eventuell konstruktiv kritik utan kanske väljer att göra som du vill iallafall.

  • Anonym (Kvinnan)
    Mankan75 skrev 2017-03-24 10:23:50 följande:

    Tycker du det är svårt att gå till botten med ditt beteende själv så ta kontakt med vårdcentralen och träffa en kurator eller KBT-terapeut. Kan vara en lång resa att komma underfund till varför man gör olika saker. Man måste våga se och höra sanningen, och vara villiga att förändra sig.


    Du skriver att du kopplar uppmärksamheten till sex. Du skall kanske börja där och nysta upp varför du har den kopplingen.Jag lovar... du kommer märka när du hittar kärnan till problemet. Jag brukar beskriva det som att du skalar en lök. Du tar bort lager för lager tills du kommer in till kärnproblemet. 


    Jag tycker själv att jag är social, trevlig och artig och säger vad jag tycker. jag kan ibland ge komplimanger på jobbet ifall någon klär sig snyggt, klippt sig osv men har ingen som helst baktanke med det. Vill bara säga det och jag vet ju att den som får höra det blir glad. Det räcker långt för mig. 


    Tack för dina råd och tankar. Jag ska nog göra som du säger. Gå till vårdcentralen, eller Sesam och se om jag kan få någon att prata med. Jag skulle tycka att det var väldigt befriande att bara kunna leva livet utan att ha ett dysfunktionellt beteende som ställer till allt. När jag pratar om det här med er hjälper det lite att få perspektiv på det och ställa sig utanför det hela lite. Det är vid de tillfällena det går att göra något åt saken. Tror jag. Alltså det låter ju lite bajsnödigt men det är värdefullt.
    Bra att du påminner om att all positiv uppmärksamhet inte behöver betyda sexuell attraktion. Jag ska tänka på det.
    Måste tänka aktivt på de här sakerna, så kanske det blir lättare.
  • Anonym (hetare)

    Hade situationen varit en annan om ni i er relation hade haft lite mer hetta och intimitet? Vart gick det snett så att säga...antar nu att ni tappat en del av det ni hade tidigare!? Har lusten gått upp och ner för dig och er och din partner över tid? Vad skulle kunna ändra på er nuvarande status i relationen? Prioritera annorlunda i vardagen eventuellt...eller jobba lite mindre...skaffa gemensamma intressen eller liknande!? 

  • Anonym (Kvinnan)
    Anonym (Förstår inte) skrev 2017-03-24 13:06:45 följande:

    Jag förstår inte ditt problem, du har redan varit otrogen!

    Antingen gör slut med din nuvarande och knulla runt bäst du vill eller gå till en psykolog som kanske kan hjälpa dig.

    Ser bara inte hur något av det som sägs här kan leda till att du faktiskt kan styra dina tankar, när du själv säger att du kanske inte tar åt dig eventuell konstruktiv kritik utan kanske väljer att göra som du vill iallafall.


    Jag känner att alternativet prata med en psykolog kan vara bra, tack för det!

    Vad jag menade med att jag eventuellt skulle välja att göra som jag själv vill var i den händelse att jag bara får respons i form av att jag inte är mogen för en fast relation. Vilket inte var så värst konstruktivt tyckte jag, utan snarare bara en bedömning om att jag är ett hopplöst fall. Däremot har jag fått höra bra tankar och råd efter det.

    Att jag redan har varit otrogen är väl ett problem, vad är det att inte förstå där? Jag vill alltså inte vara det igen.
  • John22

    "Jag vill verkligen vara trogen" Aah, fast nej. Hade du verkligen velat vara trogen så hade du ju varit just trogen. Det är inte särskilt svårt att stå emot om man bara vill.

    Du har betett dig som ett svin och nu försöker nu hitta ursäkter á la "jag kan inte kontrollera mig", vilket är skrattretande. Du kan visst kontrollera dig själv, problemet är att du inte vill.

    Berätta för din make vilken typ av skit du har ägnat dig åt och låt honom hitta någon som faktiskt förtjänar honom.

  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (Kvinnan) skrev 2017-03-24 13:15:13 följande:
    Att jag redan har varit otrogen är väl ett problem, vad är det att inte förstå där? Jag vill alltså inte vara det igen.
    Då är det väl bara att agera!   "jag vill sluta röka men jag kan inte "det heter vill inte".

    Vill du det så kan du sköta detta helt på egen hand om du bara sätter din vilja till, om du velar hela tiden och skall tänka till o bla bla kommer du aldrig få något gjort.

     
  • Anonym (Kvinnan)
    Anonym (hetare) skrev 2017-03-24 13:09:37 följande:

    Hade situationen varit en annan om ni i er relation hade haft lite mer hetta och intimitet? Vart gick det snett så att säga...antar nu att ni tappat en del av det ni hade tidigare!? Har lusten gått upp och ner för dig och er och din partner över tid? Vad skulle kunna ändra på er nuvarande status i relationen? Prioritera annorlunda i vardagen eventuellt...eller jobba lite mindre...skaffa gemensamma intressen eller liknande!? 


    Hej!
    Det som var problemen från början var att vi hade ett sätt att vara tillsammans som inte fungerade. Jag har en dotter sedan tidigare, han var van vid att bli omhändertagen av tidigare flickvänner (fick jag intrycket av). Jag behövde en partner som var vuxen, och han som aldrig hade haft barn innan hade svårt att acceptera att han kom i andra hand och svårt att umgås med min dotter, vilket gjorde att han ville att jag skulle vara tillgänglig för socialt umgänge med honom efter nattning istället för att umgås med mig och dottern när hon var vaken. Vilket innebar att jag då behövde min egentid och var helt slut och inte hade någon mer energi till honom. Det var en massa mer saker och efter hand försvann alla positiva känslor och ersattes med funderingar om hur jag skulle avsluta förhållandet. Lusten var väl inte så stor när det var som sämst, men i övrigt brukar vi ha stor lust för varandra.
    Jag tror faktiskt att det här beteendet jag har nu ligger i mig och triggas igång av olika faktorer. Som det här med den sämre perioden. Och sen ligger kvar och skvalpar i efterdyningarna. Nu har jag det väldigt bra med honom. Han har förstått vad det innebär att vara bonusförälder och vi samarbetar bra med hushållsarbetet. Det kanske kan gå över med tiden, det här tvivlet. Men det kan ju dyka upp igen om det blir dåligt fler gånger.
  • Anonym (Kvinnan)
    Anonym (Förstår inte) skrev 2017-03-24 13:19:34 följande:
    Då är det väl bara att agera!   "jag vill sluta röka men jag kan inte "det heter vill inte".

    Vill du det så kan du sköta detta helt på egen hand om du bara sätter din vilja till, om du velar hela tiden och skall tänka till o bla bla kommer du aldrig få något gjort.

     
    Jag har slutat röka, så det borde väl gå att sluta med detta också. Det är intressant att du nämner rökning som jämförelse. Det är faktiskt en ganska bra en, för hur många har inte försökt gång på gång att sluta röka men ändå misslyckats, trots att de vet att det är idiotiskt att göra det? Trots att en nära släkting har drabbats av cancer? Varför finns det ens sluta röka-linjer? För att det kräver en stor viljestyrka om man är fast. Nu är det visst inte lika många sexmissbrukare som rökare, men jag tror skillnaderna inte är så stora.
  • Anonym (hetare)
    Anonym (Kvinnan) skrev 2017-03-24 13:26:36 följande:
    Hej!
    Det som var problemen från början var att vi hade ett sätt att vara tillsammans som inte fungerade. Jag har en dotter sedan tidigare, han var van vid att bli omhändertagen av tidigare flickvänner (fick jag intrycket av). Jag behövde en partner som var vuxen, och han som aldrig hade haft barn innan hade svårt att acceptera att han kom i andra hand och svårt att umgås med min dotter, vilket gjorde att han ville att jag skulle vara tillgänglig för socialt umgänge med honom efter nattning istället för att umgås med mig och dottern när hon var vaken. Vilket innebar att jag då behövde min egentid och var helt slut och inte hade någon mer energi till honom. Det var en massa mer saker och efter hand försvann alla positiva känslor och ersattes med funderingar om hur jag skulle avsluta förhållandet. Lusten var väl inte så stor när det var som sämst, men i övrigt brukar vi ha stor lust för varandra.
    Jag tror faktiskt att det här beteendet jag har nu ligger i mig och triggas igång av olika faktorer. Som det här med den sämre perioden. Och sen ligger kvar och skvalpar i efterdyningarna. Nu har jag det väldigt bra med honom. Han har förstått vad det innebär att vara bonusförälder och vi samarbetar bra med hushållsarbetet. Det kanske kan gå över med tiden, det här tvivlet. Men det kan ju dyka upp igen om det blir dåligt fler gånger.
    mm...tror det är väldigt viktigt att försöka förstå varandra och hålla igång en bra kommunikation, även om det låter lite klyschigt :) Tyvärr är vi generellt sett inte så öppna med vad vi känner och tycker i relationen och mot varandra, som man kan tycka att man borde vara med den man lever närmast med. 
  • nicknamenollett01
    Anonym (Kvinnan) skrev 2017-03-23 23:30:52 följande:

    Jag blir så trött på mig själv. Jag lever i ett förhållande med min sambo, och det är helt okej. Han är jättemysig och trots jobbiga tider i somras och höstas har vi nu en harmonisk relation. Problemet är dock jag. Jag kan inte låta bli att fantisera om och flirta med en manlig kund jag jobbar ganska nära med. En annan kund brukar hälsa genom att krama om mig och låta handen dröja sig kvar i min svank. Dessutom är det en kille som jobbar på min dotters skola som visar intresse för mig, vilket gör mig smickrad och nervös, för han är cool och söt, men det gör mig också hejdlöst kåt. Jag blir också kåt av den kvardröjande handen och av flirtandet med den andre. Jag känner ett så starkt driv i det här att jag ofta har svårt att tänka på annat. Jag fantiserar om hur underbart det skulle kännas att ligga med de här männen, och gärna andra också om de är trevliga. Det är så att jag går omkring och längtar efter att jag ska få komma ensam med dem, att närmanden ska göras, kyssar och smek och allt möjligt.

    Jag har alltid haft en stark sexualitet, och i förhållanden har jag varit trogen så länge förhållandet inte har varit helruttet. Vilket mitt och min nuvarande sambos var, i somras och höstas. Jag var otrogen med en gammal klasskompis och det var underbart. Så himla skönt att känna en annan kropp mot mig och i mig. En som var stenkåt och som jag blev stenkåt på. Jag vill inte göra såhär mot min sambo, för jag vet själv hur hemskt det är att bli utsatt för. Jag vill verkligen vara trogen och måste få ur de här idiotiska tankarna ur mitt huvud. Det känns som att jag öppnade upp möjligheten till att ligga med andra när jag var otrogen denna gång. Sen trodde jag att det gick över när han upptäckte det, vilket det gjorde men bara kortvarigt.

    Ett problem är nog också att jag kopplar väldigt mycket av mäns uppmärksamhet till sex. Visar han intresse för något hos mig? -Aha, han vill ligga med mig. Vad är det för självbild då?


    Jag har upplevt att man ibland kan fastna i ett förhållandes dynamik och att otroheten blir en hävstång eller språngbräda att lämna det. Det signallerar ju något signifikativt att du njuter av sexuell uppmärksamet eller tolkar uppmärksamheten som sexuell. det kanske är dags att revidera vad ni har du och din sambo
  • nicknamenollett01
    Anonym (Kvinnan) skrev 2017-03-24 13:38:23 följande:
    Jag har slutat röka, så det borde väl gå att sluta med detta också. Det är intressant att du nämner rökning som jämförelse. Det är faktiskt en ganska bra en, för hur många har inte försökt gång på gång att sluta röka men ändå misslyckats, trots att de vet att det är idiotiskt att göra det? Trots att en nära släkting har drabbats av cancer? Varför finns det ens sluta röka-linjer? För att det kräver en stor viljestyrka om man är fast. Nu är det visst inte lika många sexmissbrukare som rökare, men jag tror skillnaderna inte är så stora.
    Skillnaden mellan nikotinmissbruk och sexmissbruk är ju att du fortfarande måste förhålla dig till sex. När du slutat röka är du ju ren, men sexet måste nyorienteras till något annat där du är i kontroll. Svårare enligt min mening
  • Anonym (Förstår inte)
    nicknamenollett01 skrev 2017-03-24 14:05:12 följande:
    Skillnaden mellan nikotinmissbruk och sexmissbruk är ju att du fortfarande måste förhålla dig till sex. När du slutat röka är du ju ren, men sexet måste nyorienteras till något annat där du är i kontroll. Svårare enligt min mening
    Allt sitter i huvudet!
  • Anonym (Kvinnan)
    nicknamenollett01 skrev 2017-03-24 14:05:12 följande:

    Skillnaden mellan nikotinmissbruk och sexmissbruk är ju att du fortfarande måste förhålla dig till sex. När du slutat röka är du ju ren, men sexet måste nyorienteras till något annat där du är i kontroll. Svårare enligt min mening


    Hej!

    Ja, det stämmer ju förstås. Det är lite som matmissbruk - omöjligt att sluta helt. Och därför svårare att sluta missbruka.

    Som du säger om en språngbräda för att avsluta förhållandet har det varit det förut, och då har jag också avslutat dem. Även om jag såklart kunde ha avslutat dem först och sedan träffat andra istället för tvärtom. Nu var det likadant, men jag fick tillbaka den man jag en gång blivit kär i. Saker blev bättre och känslorna kom tillbaka.
  • Gung Ho
    Anonym (Kvinnan) skrev 2017-03-24 13:03:13 följande:
    Det kan vara så att jag någonstans har den här inställningen också. Däremot vill jag inte vara med någon annan. Han är den jag älskar och tycker om, honom vill jag bygga en framtid med. Jag tror att den här underliggande undran om han verkligen är den rätta för mig kan stöka till det hela, och det är därför jag håller på och spanar åt andra håll.
    Jag inser ju att man inte kan hålla på och vela och leta efter andra, bättre alternativ hela tiden heller. Särskilt inte när det jag har faktiskt är bra. Han är mysig och kramig och kåt, vi har ett jättebra sexliv. Jag blir ju kåt på honom också. Han låter mig vara den jag är vilket jag uppskattar jättemycket. Han kan vara rolig ibland om han är tillräckligt uppsluppen.
    Jag kan inte begära så mycket mer. Jag måste på något sätt sluta att tvivla och sluta inbilla mig att jag kan hitta något bättre (alltså med bättre menar jag "som passar mig bättre", inte som är en bättre människa eller någon annan objektiv bedömning.
    Vet inte varför jag skrev anonymt ;)

    Jag trodde jag levde med rätt kvinna*, men med facit i handen gjorde jag inte det. Efter 20 år separerade vi och jag är NU gift med mitt livs kärlek! Nu ser jag tydligt vad jag inte hade i mitt liv men som jag inte kunde se då. Jag letade omedvetet efter något mer känslosamt och intensivt, trots att hjärnan sade att det var mitt ex jag skulle leva med..

    Bara lite reflektion.

    *Hon ÄR en fantastisk kvinna, men inte för mig.
  • Anonym (Jaget)

    Hej ts och alla andra.

    Tråkigt att höra om din otrohet och att du har lite svårt att hantera kontakten med andra män efter det.

    Jag vill bara ge min input. Min syn på det är inte att otrohet kommer sig av att du har fel partner, träffar den snyggaste mannen på jobbet eller har en trasig självbild eller vad det nu är.

    Jag tycker du ska börja med att ställa dig framför en spegel. Ta en titt och fundera på vad du ser. Ser du det du vill se har du gjort allt perfekt hittills, men utifrån vad du skriver verkar det inte så.

    Du kan behöva hjälp med genomförandet och kanske också med vad det är du vill se. Att inte vara otrogen är nog lite väl smalt. Kanske vill du vara pålitlig, uppskattad, sexig, åtrådd, osv... Fråga 2 är för vem du ska vara allt det här. För vem kan ju växla från tid till annan, men jag tänker för dig själv och din partner. Men knappast för kunden eller vilket ragg som helst.

    När du väl har koll på vad du vill och vem/vilka som är viktiga blir det mycket lättare att göra förändringen. Och ju mer du gör och ju längre tid som går, desto lättare blir det. Du kommer bli stolt över dig själv och stark. Du kommer märka att de tidigare kickarna av att nån lägger handen i svanken på dig ser ut som vad det är, en uppmärksamhetstörstande man som söker en kvinna som gjorde sig tillgänglig. Det kommer i perspektiv se väldigt fattigt ut, och det är precis vad det var.

    Om du får till det hela kommer du till slut inte fundera på otrohet. Och inte behöver du vara rädd att du inte ska få uppmärksamhet och väcka killars intresse, men det kommer vara en annan typ av killar som attraheras av din nya utstrålning. De gamla finns säkert också där men du kommer se rakt genom dem.

    Oj, här levererar jag sanningar. Så här har jag gjort, med hjälp. Jag hade ett flyktbeteende och var aldrig nöjd med mitt liv och min partner. Kanske måste man upptäcka själv att flykten från sig själv är svår att genomföra. Var jag än var, så var jag fortfarande inte nöjd och det berodde ju på atg jag var där.

    Förändringen behövde ske på insidan, inte på utsidan. Och nu är jag nöjd med det jag ser i spegeln. Jag och ingen annan gör den bedömningen, men nu behöver jag inte att en kvinna vill ha sex med mig som tecken på att jag duger.

    För mig fanns det flera problem som löstes med den här metoden. Otrohet, kriminalitet, våld (inte i relationen) och missriktad lojalitet.

    Som sagt, vad du vill du och för vem är det viktigt? Börja där.

  • Anonym (Kvinnan)
    Anonym (Jaget) skrev 2017-03-25 09:44:33 följande:

    Som sagt, vad du vill du och för vem är det viktigt? Börja där.


    Hej!

    Tack för dina råd. Jag ska prova detta. Jag vill vara vänlig och snäll, visa respekt för de i min omgivning. Och lite andra saker som är bra. Förutom pålitlig. Det är ju svårt ibland. Men det verkar vara en bra metod, att påminna sig om vad som är viktigt. Tack igen. Jag tror att det skulle kunna lösa mycket.
  • Anonym (Kvinnan)
    Gung Ho skrev 2017-03-25 08:34:52 följande:

    Vet inte varför jag skrev anonymt ;)

    Jag trodde jag levde med rätt kvinna*, men med facit i handen gjorde jag inte det. Efter 20 år separerade vi och jag är NU gift med mitt livs kärlek! Nu ser jag tydligt vad jag inte hade i mitt liv men som jag inte kunde se då. Jag letade omedvetet efter något mer känslosamt och intensivt, trots att hjärnan sade att det var mitt ex jag skulle leva med..

    Bara lite reflektion.

    *Hon ÄR en fantastisk kvinna, men inte för mig.


    Vad härligt att höra! Det är underbart. Det är nog den känslan av övertygelse man är ute efter när man håller på och tvekar över den man är tillsammans med. Hitta sitt livs kärlek och bara VETA att det är just det. Däremot är det ju inte alla som får uppleva detta fina. Jag är glad för din skull.
Svar på tråden Kan inte styra mina tankar!